En fara i köket - för mig!
Kommentarer
-
Klart du kan korrekturläsa om hon så önskar och debattera om du så önskar så länge du är tydlig med att HON KAN MER OM ÄMNET ÄN DU. Och var inte rädd att säga "Jag vet inte, vad tror du själv?" Vuxna barn är något underbart, jag gläds med dig och vet att ni kommer hitta nya sätt att vara mamma-dotter nu när hon är vuxen.
-
Tack, det var smart! Den ska jag komma ihåg - "jag vet inte, vad tror du själv?" är ju jättebra! Hon får ha lite tålamod med mig, det är stökigt att lära gamla hundar sitta på nya sätt men det går. :-) Det är ju lite roligt att läsa hennes texter också, jag får en insyn i hennes tankevärld som jag bara kunnat drömma om innan. Det är som att lära känna en helt ny människa, eller får se en helt ny sida av henne åtminstone. Det är en ynnest, tycker jag.
-
Lugn, bara lugn. Det är inte meningen att du ska hjälpa henne med hennes universitetsstudier. Hon är vuxen i den meningen att hon ska klara det själv. Släpp taget! Du ska finnas kvar som mentor att återvända till när hon behöver! Har hon svårt att motivera sig för att plugga kan du ju stötta henne i att hitta rutiner och sånt. Men själva studierna, dom ska du inte behöva engagera dig i. Tycker jag.
-
Jo, det är väl så, fast samtidigt är det hon som frågar mig och söker hjälp (t ex med korrekturläsning) och då kan jag ju inte gärna neka känns det som. Jag har varit tydlig med att jag kan ingenting om läraryrket och kan inte bidra i ämneskunskapen, men jag kan hjälpa henne jaga stavfel och syftningsfel i texterna hon ska lämna in. Problemen uppstår när hon vill slipa argumenteringen mot mig som vi gjorde förr (hon och jag debatterade ämnet, diskuterade något som tagits upp i skolan och bollade tankar oss emellan), jag tror hon får bättre respons från studiegrupperna på universitetet nu. Fast hon kommer tillbaka med jämna mellanrum ändå. Jag har funderat på om det kan vara själva debatten hon tycker är rolig snarare än ämnena vi debatterar, att hon helt enkelt kan vara pratsjuk? Men då kan hon väl välja något mer lättdebatterat än didaktik :-) Nej, nu surrar jag - jag vet inte riktigt hur hon tänker där. Jag vet bara att jag innerligt önskar att hon klarar skolgången bra även i fortsättningen, oavsett vad typ.
Logga in för att skriva en kommentar.