icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 5998165
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
12 november 2012 10:37
4

En fara i köket - för mig!

Jestanes så duktig äldsta dottern börjar bli i köket, hon är 19 ska fylla 20 nästa gång och börjar verkligen lägga ihop ett och ett i ett kök. Hon gör en alldeles gudomlig kladdkaka (receptet jag publicerade häromdagen) och jag tror inte jag skulle kunna matcha hennes handlag med den efterrätten längre. Hon säger snällt att hon tycker mina är godare, men jag tror faktiskt att i ett blindtest skulle hennes kladdkakor vinna :-) Det är lite blandad mix av känslor, eftersom hittils har jag alltid varit den hon kan se upp till och lära av men nu är hon så vuxen att hon i flera avseenden är min jämlike och då inte bara i köket. Självklart är jag både stolt och lite orolig. Stolt eftersom hon kommit så långt, lärt sig så mycket och hon är fortfarande inte ens 20 men samtidigt lite orolig eftersom det inte längre är säkert att jag kan svaren eller kan hjälpa till. Självklart försöker jag, om det ens finns skuggan av en chans att jag kan hjälpa henne så gör jag givetvis det. Men jag märker redan, när jag korrläser hennes texter och försöker stötta hennes universitetsstudier, att jag snart inte bottnar längre. Vad gör man då?

Kommentarer

  • 12 november 2012 22:45
    lejonell
    Klart du kan korrekturläsa om hon så önskar och debattera om du så önskar så länge du är tydlig med att HON KAN MER OM ÄMNET ÄN DU. Och var inte rädd att säga "Jag vet inte, vad tror du själv?" Vuxna barn är något underbart, jag gläds med dig och vet att ni kommer hitta nya sätt att vara mamma-dotter nu när hon är vuxen.
  • 12 november 2012 22:52
    Tack, det var smart! Den ska jag komma ihåg - "jag vet inte, vad tror du själv?" är ju jättebra! Hon får ha lite tålamod med mig, det är stökigt att lära gamla hundar sitta på nya sätt men det går. :-) Det är ju lite roligt att läsa hennes texter också, jag får en insyn i hennes tankevärld som jag bara kunnat drömma om innan. Det är som att lära känna en helt ny människa, eller får se en helt ny sida av henne åtminstone. Det är en ynnest, tycker jag.
  • 12 november 2012 19:22
    Flamenco
    Lugn, bara lugn. Det är inte meningen att du ska hjälpa henne med hennes universitetsstudier. Hon är vuxen i den meningen att hon ska klara det själv. Släpp taget! Du ska finnas kvar som mentor att återvända till när hon behöver! Har hon svårt att motivera sig för att plugga kan du ju stötta henne i att hitta rutiner och sånt. Men själva studierna, dom ska du inte behöva engagera dig i. Tycker jag.
  • 12 november 2012 20:08
    Jo, det är väl så, fast samtidigt är det hon som frågar mig och söker hjälp (t ex med korrekturläsning) och då kan jag ju inte gärna neka känns det som. Jag har varit tydlig med att jag kan ingenting om läraryrket och kan inte bidra i ämneskunskapen, men jag kan hjälpa henne jaga stavfel och syftningsfel i texterna hon ska lämna in. Problemen uppstår när hon vill slipa argumenteringen mot mig som vi gjorde förr (hon och jag debatterade ämnet, diskuterade något som tagits upp i skolan och bollade tankar oss emellan), jag tror hon får bättre respons från studiegrupperna på universitetet nu. Fast hon kommer tillbaka med jämna mellanrum ändå. Jag har funderat på om det kan vara själva debatten hon tycker är rolig snarare än ämnena vi debatterar, att hon helt enkelt kan vara pratsjuk? Men då kan hon väl välja något mer lättdebatterat än didaktik :-) Nej, nu surrar jag - jag vet inte riktigt hur hon tänker där. Jag vet bara att jag innerligt önskar att hon klarar skolgången bra även i fortsättningen, oavsett vad typ.

Logga in för att skriva en kommentar.