En härlig dag

Det blev en härlig tjejmilen-dag igår ute på Gärdet, den varmaste tjejmilen någonsin i och för sig men vi, jag och äldsta dottern, tog det piano och räknade inte med några under eller kanontider i år. Värmen har jag respekt för och redan från start såg vi till att hålla oss blöta. En mugg vatten i sig och en på sig, och det var standarsförfarandet hela tävlingen igenom. Genom att hålla sig blöt ökade avkylningen från den lilla vind som var. Jag fick såna Flashbacks från Stockholm Ultra och 100km-tävlingen, vi sprang ju där då delar av Tjejmilen-banan och ultra-banan var de samma. Så fort anmälan öppnad till Stockholm Ultra 100km tänker jag anmäla mig igen, jag kände det när jag sprang där. Tjejmilen påminde mig om hur kul jag faktiskt hade de första 9 varven, det var faktiskt bara de 3 sista som var eländiga och jobbiga. Så 75% av tävlingen hade jag jättekul :-) Jag passade förstås på att berätta för dottern om ultran, peka ut sevärdheter och pladdra vilt. Allt för att distrahera henne från att det var varmt, jobbigt och svettigt att springa. En hares uppgift är inte bara att peppa, utan där det behövs distrahera och ge sin adept något annat att tänka på ett tag. Det fungerade också, för plötsligt säger hon [KURSIV]"Är vi redan här?" [/KURSIV]och ser sig om. [KURSIV]"Det gick fort."[/KURSIV] Över lag sett var det en bra upplevelse, en bra tävling och en kul dag. Tiden blev modesta 1h 27minuter, vilket är nära på en kvart under hennes personbästa men det var för varmt för några rekord. Hennes löparknä verkade hålla dessutom, inga symptom varken då eller nu och det i sig är en seger. Löparknä kan vara förskräckligt envisa om man inte hanterar dem rätt, men det verkar hon ha gjort. Så det var många glada besked inför Lidingöloppet 15km och 6-timmars i Karlstad ([LANK]http://ifgota.se/vara-arrangemang/karlstad-6-timmars-5-okt/inbjudan/[/LANK]), som blir hennes första ultratävling. Det ser jag fram emot, och jag vet att hon är jättenervös men det behöver hon inte vara. Ett 6-timmars klarar man bara man kommer till start. Känner man press är det för att man själv sätter krav och griller i huvudet på sig, för det finns ingen maxtid och inga reptider. De enda krav som ställs är de som du själv ställer. 6-timmars är dessutom ett utmärkt sätt att känna efter om man tror att man har en chans att springa ett Marathon, de flesta har nämligen 6 timmar som maxtid. Ett 6-timmarslopp klarar man även om man bara kommer 38km på den tiden, och då vet man att man behöver jobba mer på långpassen och uthålligheten för att klara en mara. Man måste inte vara supervältränad för att springa ett 6-timmars, det räcker att man är social och entusiastisk faktiskt. Det kommer man långt på. Promenerar man i snitt 5km/h kommer man 3 mil på tävlingen. För att komma 42km måste man avverka 7km per timma. Det betyder mycket rask promenad och en del jogg. Samt att man inte är för social med funktionärerna som står still utan är social med de löpare som rör sig runt banan istället. Alla springer definitivt inte jämt, utom i början när alla är taggade och oövervinnliga. Senare, när folk lugnat ner sig kommer farten vara en helt annan. Det är en unik upplevelse faktiskt, en som ska bli väldigt kul att få dela med dottern.

Kommentarer

8 september 2013 21:36

maemal

Härligt! Har aldrig hört talas om 6-timmars, men det låter som en kul tävlingsform som skulle passa mig.

Logga in för att skriva en kommentar.