icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 6106664
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
8 augusti 2013 15:25
2

En lätt fixering

Läste om ortorexi på Sveriges Radio, de skriver att fler söker hjälp för det. Fler? Är det 5 nu istället för 4 eller är det 10 000 jämfört med 4? Det skriver de inget om, det hade varit intressant att veta. Men i alla fall, jag började fundera. [KURSIV]"Men det är ändå ett påtagligt problem eftersom den som drabbas inte kan fungera socialt. Det kan handla om att inte vilja gå på en middag man är bjuden på för att man är rädd att maten som bjuds inte är enligt ens diet. Sjukdomen ger också fysiska symptomen som orkeslöshet och viktnedgång, förslitningsskador på kroppen och näringsbrist."[/KURSIV] Så skriver Sveriges Radio ([LANK]http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5611399[/LANK]) lite halvslarvigt om ett seriöst problem, ortorexi. Men det tycker jag stämmer in på flera jag känner, och de är vid alla sju helvetena inga träningsnarkomaner... Så jag sökte runt lite och hittade en bättre artikel, i DN ([LANK]http://www.dn.se/livsstil/halsa/nar-traningen-och-kosten-saknar-all-balans/[/LANK]): [KURSIV]"ortorexi; en ätstörning som ännu inte har en egen diagnos utan hör till gruppen ätstörningar utan närmare specifikation, UNS. Den drabbar män och kvinnor i lika stor utsträckning och innebär att personen blir extremt fixerad av träning och hälsosam föda, ofta med förbud mot vissa näringsämnen som kolhydrater eller fett."[/KURSIV] Jag antar att det är medaljens baksida. Å ena sidan har vi ett samhälle som premierar en hälsosam livsstil, å andra sidan kan det gå över styr. Fast allt kan missbrukas, om det kan brukas. Underligt att de återvände till det där med förbud mot vissa näringsämnen för övrigt, varför? Måste man vara ortorektiker för att vilja undvika mättat fett och raffinerade kolhydrater? [KURSIV]"Att vara fixerad vid träning och intresserad av hälsosam kost behöver dock inte betyda att man lider av ortorexi. Många har ett stort intresse för träning och kost utan att vara sjuka. Skillnaden är att det handlar om någonting tvångsmässigt för ortorektikerna: de tränar för att kontrollera sin ångest precis som anorektiker kontrollerar sin genom att inte äta. – Ett varningstecken är att man tränar mycket fast man egentligen inte vill och att man utvecklar ett slags ”förtjänabe­teende”. Det kan exempelvis vara att man inte får titta på en film om man inte har tränat innan eller att man måste ta med löparskorna under en resa med sina kompisar, säger Hanna Kihlander."[/KURSIV] Nu börjar det likna något, nu börjar jag se ett samband. Visa äter för att kontrollera ångest, andra skär sig och en del tränar sig sönder och samman. Det är i grunden samma självskadebeteende. Givetvis satte jag mig och jämförde det jag läste i artiklarna med mig själv och funderade på om det kunde vara jag. Men jag är ju lycklig, jag har ingen ångest och jag är stark både mentalt och fysiskt. Vikten är stabil, jag är inte söndertränad och för mig är träning något jag belönar mig med. Jag sover gott, äter bra till 85% och bekymrar mig inte nämnvärt för de sista procenten. Pizza, chips och en Corona nån gång ibland har en plats i min tillvaro, bara inte jämt. Dessutom är träningen inte mitt enda intresse. Jag tror att det kan vara fara värt om man bara har ett intresse, i det här fallet träning, att man blir fixerad vid det. Det är nog lättare att det går över styr om man bara ha en sak man brinner för. Det var när jag satt och tänkte det som jag började fundera på vad mer jag brinner för. Kost och hälsa, självklart. Men också matlagning, datorspel, mina Hoya compacta och Hoya carnosa, mina pelargoner, katter och gitarrspelandet. Givetvis hinner jag inte med alla mina passioner samtidigt. Det är kanske därför jag framstår som en hattifnatti en för dem som bara känner mig lite ytligt. De som känner mig väl vet. De vet att när jag hittar en ny receptsamlig kan intresset för matlagning blossa upp igen och tränga bort gitarrövningarna från dagordningen. Sen kan jag mycket väl hitta en gammal gitarrbok i bokhyllan och plocka fram gitarren, flera månader senare och återuppta skalorna. Och i bakgrunden, som kittet i tillvaron, finns träningen. Nu när jag lagt 100km-loppet bakom mig kan jag lätta på fokuset på löpningen och återgå till mer normala doser och slappna av. Jag hinner ägna mig åt mina andra intressen också. Det kommer att bli som att återse gamla vänner. Ett tag var jag orolig för att drabbas av anorexia, men bara tills jag läst på vad det handlade om ordentligt. Nej, jag vet vad jag lider av, om jag lider av något: hypokondri! Jag kan inte läsa "Hemmets Läkarbok" utan att få konstiga symptom och det blir värre inför en tävling när nerverna är på helspänn som de är. :-) Fast egentligen lider jag nog inte av någonting, om jag ska vara lite allvarlig. En gång i tiden var jag deprimerad och ur depressionen kom en mängd andra sjukdomar och symptom. När jag behandlade depressionen blev resten så mycket lättare att hantera, och en del problem försvann av sig själva. Hur som helst, ibland kan det nog vara nyttigt att navelskåda lite och det har jag då verkligen gjort idag. Jag har grubblat över min motivation, mina mål, min framtid och hälsa. Allt verkar vara som det ska, och det är jag glad för. Jag gick igenom mitt självpåtagna eldprov, och kom ut på andra sidan precis så stark och stolt som jag hoppades, utan att ha tagit skada och utan att ha bränt ut mig eller blivit övertränad. Har ni också saker ni skulle vilja göra innan det är dags att ställa skorna på hyllan permanent s a s? Att springa 100km var ett sånt för mig. Jag har fler sådana mål i sikte, men jag törs inte riktigt berätta om ett av dem än eftersom jag inte vet om det verkligen kommer att bli av. Men om det blir som jag hoppas, om det blir av, då är ni de första som får veta något. Det har inte ett skvatt med träning att göra och är helt orelaterat till vikt eller kost, det är det enda jag törs säga :-) Håll tummarna!

Kommentarer

  • 8 augusti 2013 16:53
    När det gäller träningen så är mitt mål att fixa 5 mil! Löpningen är min passion och gör mig lycklig! Och ju längre jag springer ju härligare känns det - även när det är jobbigt! När jag började träna för snart tjugo år sedan trodde folk att jag hade anorexia eftersom jag rasade i vikt väldigt fort - men det var bara för att jag glömde bort att reglera kosten efter mängden träning - så det löste sig lätt genom att börja äta mer! Mitt främsta mål är dock att kunna förena några av mina passioner i livet - kost & matlagning, träning & hälsa. Börjar jobba så smått på det med att börja läsa lite på distans igen. Sedan känner jag igen mig i det där med att fullständigt uppslukas av vissa intressen under perioder - som att sy & sticka, baka, sylta & safta, självhushållning, skriva, måla & musicera - tycker så mycket är intressant att jag nog skulle kunna klona mig flera gånger och ändå skulle tiden inte räcka till :)
  • 8 augusti 2013 18:37
    Alla har vi våra fixeringar, mina brukar variera månad för månad. Det finns så otroligt många förklaringar på våra konstiga beteenden hela tiden. Vi skulle alla sitta med en hel hög bokstavskombinationer om vi blev kollade. Välfärds samhällets dilemma. Var och en blir väl lycklig på sin tro och många gånger så tror jag att vi letar fel för att det går väl inte att vara nöjd och må bra???? Eller ??? Undrar varför vi bryr oss så mycket? En fördel med att bli äldre, åtminstone tycker jag det, är just att jag inte behöver bry mig så mycket. Fast jag blir mycket lätt fixerad så det är väl bara att hålla sinnet öppet och försöka vara med ifall man är på väg i nån fälla som man själv har satt upp.

Logga in för att skriva en kommentar.