Första dagen
Grynets första dag på förskolan. Vem hade kunnat ana att det skulle gå så bra som det gjorde? Inte jag i alla fall, jag oroade mig för precis allt och packade som om hon skulle vara borta flera dagar, inte bara några timmar för inskolning. Den väskan fick stanna kvar på förskolan, det behövs alltid extra kläder där.
Bild: Men mamma, skynda dig nu då. Jag vill till förskolan.
Det är nog värre för mig, det är jag som har separationsångesten. Inte Paula. Hon sprang omkring och lekte, pratade och busade. Hällde sand på sig och alla i sin omgivning. Undersökte varenda leksak, studerade allt.
Hade hon vetat detta på vägen till förskolan hade hon sannolikt inte stretat emot så pass, hon tyckte vi gick åt fel håll. Hon ville gå mot skogen, men vi skulle åt precis andra hållet.
Bild: På väg, första dagen. Lyckligt ovetande ännu.
Det blev lite andra tongångar när vi skulle hem. Så mycket roligt, så lite tid. När vi skulle gå exploderade Paula i ett raseriutbrott vars like jag aldrig sett förr. Hon ville inte gå ifrån förskolan, så vi fick bära hem henne. Hon var så arg och ledsen för det, hon var alldeles svart i ögonen.
Imorgon är det löpning på schemat, en slags löptävling som förskolan arrangerar för barnen. Paula ska förstås vara med men det vet hon inte än. Jag tror inte hon förstått att det är det här hon ska ägna sig åt nu, gå i förskola och leka med kompisarna. Men det förstår hon tids nog.
Bild: Mamma sa "Ta långa benet före". Är det höger eller vänster tro?
Jag brukar försöka låta bli att känsloäta, men jag är fullt medveten om att jag misslyckats de senaste dagarna. Men oron för hur det skulle gå, hur hon skulle gilla förskolan och allt det andra har gnagt som en galen bäver inom mig, och jag är helt på det klara med att somligt av det jag tryckt i mig inte varit särskilt vettigt, utan en bedövning.
Vikten ligger stadigt runt 76kg igen, det där kilot och lite till som jag förlorade smög sig på snabbare än fort men jag vet ju varför så det är inget att gnälla över. Så fort inskolningen är klar och jag är säker på att Paula trivs kan jag återuppta koncentrationen på vikten.
Men just nu är jag mer fokuserad på Paula, hennes behov har högre prio.
Gillar
Kommentarer
-
Troligen
-
Det är ju det som är så underbart med de små, de lever i nuet
-
De gör ju det, nu är allt frid och fröjd igen och vi är uppenbarligen förlåtna
-
Haha, vad roligt att hon ville stanna där. Det är ju gott tecken att hon trivdes där. Det kommer gå bra!
-
Åhh hon är så liten jag blir helt såld på hennes små söta händer. Härligt att det gick bra och att hon var förbannade den vägen och inte då ni skulle dit!!
Bäst att morsan börjar planera lite extra träning och glömmer att tycka synd om sig själv, det där fixar Paula bra hon behöver kompisar nu!!
-
Ja det är ju ett gott tecken att hon ville stanna, då var det ju inte förfärligt i alla fall
Jo, visst har du rätt Tita, jag behöver samla ihop mig lite. Ska bara sova först, i natt grubblade jag så mycket att jag fick ~3 timmars sömn. Sammanlagt. Det var så nyss hon var en liten bebis ju, och hon ska redan börja förskola..! Jag är så trött att det värker i kroppen, så någon styrketräning blir det inte idag.
-
Vad skönt att det gick så bra
-
Ja, hon trivs verkligen, och halvspringer till förskolan i sin iver att få vara med på allt det roliga.
Logga in för att skriva en kommentar.