Förvånad och fundersam
Igår körde jag exakt samma sorts pass som förra måndagen, dvs jag joggade till gymmet och körde överkropp innan jag joggade hem. Det blev exakt samma övningar och vikter, förutom att jag testade 30kg i bänkpressen. Lyckades göra 2 repetitioner första gången, men de två andra setten blev det bara 1 vardera. Det skiljer alltså 10kg mellan då och nu, 10kg jag inte kan lyfta nu som jag kunde lyfta då.
Jogga till gymmet går bra, hem däremot går alltid supersakta. Märkligt med tanke på att jag inte involverar benen i bänkpress, lyft åt sidan, hantelrodd eller triceps extensions? Att det går segt när jag kört ben är jag inte förvånad över, men att samma sak gäller om än i mindre omfattning när man kört överkropp förvånar mig.
Än så länge följer jag ingen direkt plan utan kör det jag tycker är roligt i stort sett. Knäböj och bänkpress är roligt. Marklyft ska jag också peta in någonstans. Kanske får jag lägga in en egen dag för det, för vad jag minns är mark en riktig bendödare. Inte något jag vill köra på samma dag jag kör knäböj alltså. Men så länge jag får träningsvärk så jag knappt kan gå av knäböjen är marklyften ganska långt borta, så jag hinner klura på det ett tag till.
Kanske hamnar styrkan måndag, onsdag, fredag så att knäböjen hamnar på måndagen, bänkpressen på onsdagen och marklyften på fredag? Så bygger jag resten av passen kring det, det borde väl fungera? Det här skulle i och för sig påverka löpningen ganska hårt, men jag får springa i den fart jag kan då och dra ner distanserna lite.
Förr eller senare borde kroppen vara tuff nog att greja både styrka och kondition tycker jag. Bara jag inte bangar styrkan som vanligt bara för att jag ledsnar på att inte kunna ta i som jag vill för att jag får träningsvärk så jag knappt kan röra mig. Min akilleshäl är att jag får grym träningsvärk, om jag inte tar det väldigt piano. Men vem tycker det är kul att ta det piano??? Det är ju lyfta tungt som är kul...
Det kanske märks att jag börjar bli hjärtligt trött på att vara måttfull och försiktig nu, och det har bara gått lite över en vecka, av de tre jag planerat att vara förnuftig och inte gå på för hårt.
Gillar
Kommentarer
-
Åh, du är duktig som håller dig till din plan! Efter att du gjort det kommer du att kunna lyfta piano(n)!
-
Sprattlar otåligt i mina självpåtagna bojor, jag vill träna fullt ut nu! :-)
Hur ska det här gå, i nästan två veckor till...
-
Om du har tänkt träna upp styrkan är det inte så bra att du joggar till gymet. Det blir liksom ingen styrketräning då. Det som händer är att du istället får en uthållighetsträning. Allt beror naturligtvis på vad syftet med styrketräningen är.
För min del trampar jag Crosstraining 30 min sen styrketränar jag och sen trampar jag 30 min Crosstraining. Jag testade en gång med att börja styrketräna och märkte att jag orkade mer. Efter att jag funderat ett tag på varför jag styrketränar så kom jag fram till att det är uthållighetsträning jag vill hålla på med.
När det gäller den trötthet du känner när du joggar hemåt så tycker inte jag att det är konstigt. När du anstränger dig i styrketräningen så är hela din kropp med. Självklart blir kroppen trött efteråt. Så är det även för mig när jag trampar crosstrainingen efter styrketräningen. Nu när jag hållit på så länge orkar jag bättre även efter styrketräningen. Så småningom kommer du också att orka men nu får du nog räkna med att vara trött efter styrketräningen.
-
Den här artikeln kan nog vara intressant, om hur en blir trött inte bara i muskeln som tränas utan i hela CNS: http://tyngre.se/artiklar/blir-du-svagare-i-biceps-naer-du-aer-troett-i-benen/
(En parentes: med tanke på hur pass vältränad LadyG är gällande löpning så tror inte jag att lugn jogg påverkar prestationen på gymmet. Det är som en promenad för oss vanliga dödliga ;) )
-
Jag vet, det är det som är själva vitsen :-)
Det är primärt uthålligheten jag är ute efter, som ultralöpare är uthålligheten det enskilt viktigaste du kan träna. Det minst viktiga är egentligen att kunna lyfta si eller så tungt (det är roligt men ganska oviktigt).
Egentligen är det mer koordinationsproblem än riktig trötthet, musklerna känns lite lagom olydiga och spattiga men får jag mata på ett tag så kommer jag in i "ultralunken" och kan springa på rätt bra. Jag inbillar mig att det är bra, benen lär sig springa även när de är väldigt trötta (som på slutet av en ultratävling) och hjärnan lär sig att det inte är farligt utan det går alldeles utmärkt att fortsätta. Man får inte underskatta den psykiska träningen i att springa när man är rejält trött, man blir lite tuffare i pannbenet varje gång man grejar det. :-)
-
Intressant artikel LadyFat, Guddi har jag förtroende för dessutom. Får nog acceptera en viss seghet och trötthet under en period helt enkelt, hade faktiskt helt glömt av centrala nervsystemets anpassningsperiod också. Men det, liksom allt annat, anpassar sig när man ökar kraven.
Det var ju därför jag skulle trappa upp sakta i några veckor nu. Hm.
Tack för påminnelsen! Jag SKA hålla mig i skinnet :D
-
Minsann intressant läsning LadyFat. Och för dig LadyG är det absolut bäst du håller dig i skinnet. Risken är överhängande att dina "spattiga" muskler tar till rymmen, utan skinn som håller dem på plats.
Logga in för att skriva en kommentar.