Fortsätter, ändå
Det blev ett avsteg i går kväll, så vikten idag var ganska förutsägbar jämfört med igår. Det blir så när man inte tänker igenom alla steg, och planerar ordentligt.
Det var min plan att barnet skulle baka pizza, en kul aktivitet som ger en chansen att göra något där barnet bestämmer och de vuxna bara är med i matlagningsleken. 
Jag tyckte jag var jätteklyftig, enkla ingredienser att hantera och det enda vi behöver göra är stoppa in och ta ut plåten. Right?
Det var kul, vi hade byggt Lego på dagen, hon fick ett nytt legobord (nedan) att vara på eftersom det gamla (ovan) snabbt blev för litet, och hon monterade pallarna som vi skaffade till alldeles själv. Laga pizza var inte några som helst problem.
Det jag bommat att tänka ut var: Hur ska jag kunna säga nej? Man kunde kanske tänka sig att jag, nästa gång jag får briljanta idéer, väljer något som inte är fullt lika kaloristint som just pizza. Å andra sidan är det också få saker som jag känner till som är så enkla att även en sjuåring kan laga till det, med bara lite vuxennärvaro.
Jag tog tre bitar, knappt så stora som en skiva jätterasker vardera, och jag var väldigt nervös för vad min fettkänsliga mage skulle säga om saken. Jag får jättelätt kramp i magen om jag äter för mycket fett (detta kunde jag verkligen tänkt på tidigare).
Den här gången kom jag undan med mycket rummel och rabalder. Ingen kramp.
Tack och lov! 
+0,9kg sedan igår är en ökning, men jag vet sedan jag sprang maraton att det mesta är kolhydrater och vatten som lagrats in. Det jag gjort är en kolhydratsladdning (det är såhär man gör då, först berövar kroppen kolhydrater med kolhydratsnål kost och glykogentömmande träning. Sedan ger den en rejäl dos pasta eller något annat kolhydratstint, så lagras det in mer än de normalt 5-600g man har i kroppen). Fast på den tiden kunde jag öka uppemot 1,5-2kg på en bra laddning. Jag ska sluta nörda ner mig i löparstatistik nu, jag känner hur det lockar och rycker i fingrarna att börja 
Jämför jag med samma tid förra veckan har jag gått ner 0,2kg så upp eller ner beror på perspektivet.
Så vad gör jag nu då? Det enda jag behöver göra är fortsätta som om ingenting har hänt. Det försvinner, antingen nästa träningspass (då kan det gå fort) eller av sig själv (lite långsammare).
Huvudsaken är att jag återgår till planen, och att jag nästa gång jag får briljanta idéer ser till att tänka igenom dem lite bättre. Tänk igenom alla steg, från första ingrediensen fram till diskmaskinen.
En vecka till kör vi! För jag ska komma under 90 kg, nu har jag blivit istadig 
Sedan fasar jag in ett vanligt mål, sannolikt middagen eftersom barnet börjat fråga varför vi äter så olika. Jag har sagt lite vagt att det beror på min mage, och det har hon köpt. Än så länge.
Det är ganska skönt med en tydlig plan. 
Gillar
Kommentarer
-
Duktig tjej att både bygga lego, montera pallar och ordna pizza! 👌
Den ömma modern får ta konsekvenserna av ett bra, om än inte helt genomtänkt, tänk... *skrattar*
-
Sådan mor blir en sådan dotter som klarar det mesta från att montera möbler till matlagningens konster i ung ålder. Man kan alltid vara efterklok och förhoppningsvis lära sig om det där med förslag om andras matlagning...?
Jag hade i det här fallet med pizza och mina barnbarn lurat mig själv genom att inte tänka igenom fullt ut hur jag skulle tackla det... Eller närt en liten liten sugen tanke långt långt därbak men inte erkänt den öppet, planerat pizzainköp och moffat i mig det som flickorna lämnat... Jag vet att jag gärna ger mig luringar....
Vill få rapport att du passerar 90 strecket nästa vecka!
Heja det fixar du! -
MagganD, jag är mycket glad att hon så glatt kastar sig över utmaningar med orden "jag får väl prova"
Ja, det var en bra idé, hon formligen pös av stolthet över alla saker hon åstadkommit, så planen fungerade ju nästan helt. Och vikten har vänt nedåt igen idag så det var ingen enorm katastrof egentligen, jag var rädd att det skulle slå fälleben för mig fullständigt men det blev bara ett guppBirtheX, så kan man också göra! Det där gör jag när jag ska köpa ost, maken gillar smakrika ostar han också men inte alls i samma utsträckning som jag så om jag försöker påstå att det är för hans skull jag köper hem långlagrad präst t ex så är det inte helt med sanningen överensstämmande
Den enda som älskar parmesan mer än jag är Paula, hon äter den i bit rakt av om hon får 3 kilo på en vecka kan bli lite svettigt, jag är beredd på att det kommer att ta tre veckor i alla fall
-
Ha ha ...tre veckor på en vecka begär jag nog inte av någon... Jamen då kör du minst 3 veckor till med smalkost i vilken form som helst..
-
Tack snälla BirtheX
Det har varit lite spännande här på sistone, så jag är tacksam för att vikten fortsätter sjunka. Något hekto varje dag, så inte går det fort men det går åt rätt håll igen
Logga in för att skriva en kommentar.