icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 5990896
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
7 mars 2015 12:38
11

Frustrationen

Ibland blir jag trött på människor, eller kanske män egentligen (min egen undantaget). För det är nästan alltid medelålders, vita män som lyckas med följande konststycke:

Han: "Aha, så du springer långpass i helgen?"
Jag: "Ja, back-to-back, ett på lördag och ett på söndag..."
Han, innan jag pratat klart: "Du vet väl att man måste vila också? Så här ska du göra..."

Sen kommer en lång föreläsning jag inte bett om som är helt irrelevant för min träning och mina mål.

Han, för det är nästan alltid en han, frågar inte efter mina mål eller hur jag tränat hittills. Han bryr sig inte om att fråga om jag behöver några tips. Han försöker inte ens sondera hur mycket jag egentligen kan.

Han bara förutsätter att jag, svaga lilla kvinna, behöver hans hjälp och råd för annars kommer jag aldrig att klara det. Han förutsätter att kvinnan behöver räddas och hjälpas.

Hade han haft ett genuint intresse av min träning hade den naturliga följden blivit frågor, hur mycket jag springer, varför och mot vilka mål. Hur länge jag sprungit är en relevant fråga. Vad mer tränar jag, och har jag några skador som påverkar? En och annan kost- och livsstilsfråga kanske smuger sig in om han är samvetsgrann och riktigt kunnig. Nej nej nej, inget sådant. För han är egentligen inte intresserad av mig eller min träning. Jag förstår inte beteendet.

Jag skulle vilja säga något fult och elakt åt honom, ibland nämner jag att "Min modell fungerade utmärkt som träning inför tiomilaren jag sprang, jag ser ingen anledning att ändra ett vinnande koncept." eller "Jag får råd och tips av Anders Szalkai för min träning, jag ska nog inte börja blanda in fler faktiskt. Det blir så rörigt då, men tack för visat intresse." (det sista är dessutom nästan sant) men ibland nöjer jag mig med att le och lyssna trött.

Jag förstår faktiskt inte varför de där männen, för det är en speciell typ av män som håller på så där, tror att de kan allt och behöver råda i allt och ska lägga sig i sådant de inte har med att göra?

Jag är inte ens ensam om det heller, jag känner flera kvinnliga löpare som fått "råd om hur de ska göra för att springa längre eller fortare". Männen i fråga har förutsatt att mina ultramarathonspringande tjejkompisar hållit sig till typ Vårruset och Tjejmilen, utan att faktiskt fråga om tjejerna sprungit långt innan eller om de är intresserade av råd...

Jag har råkat ut för samma beteende när det gäller datorer också. Exakt samma beteende, en man talar om för mig (med mångårig datateknisk utbildning och en hop certifikat från Novell och Microsoft) hur jag ska sköta min dator. Det är som om en vanlig svensk bilförare ska tala om för Häkkinen hur han ska göra för att vinna i Formel 1 ungefär...jag blir så trött, så less och så otroligt frustrerad ibland.

Det handlar ju inte ens om att dela ett intresse, då pratar man med varandra men jag får den distinkta känslan att han talar till mig. Han orerar, föreläser och går på. Men han är inte intresserad av min såikt, annat än om han kan försöka tillrättavisa mig och tala om för mig att jag har fel.

Jag blir så trött ibland helt enkelt, och behövde skriva av mig lite tror jag. Jag kanske känner mig mindre frustrerad om jag får springa lite. Det tror jag bestämt att jag gör. Kram på er, och tack om ni orkade läsa hela vägen hit.

Gillar

Kommentarer

  • 9 mars 2015 09:44

    Tack Lejonell! Visst är det tröttsamt, åtminstone känner jag mig ifrågasatt och åsidosatt. Som om min erfarenhet och kompetens inte spelar nogån roll. Det gör mig lite förbannad, för jag vet att jag är bra. Ibland undrar jag hur tankegångarna går hos de där männen. Hur höga tankar har de inte om sig själva om de tror att deras expertis är behövd och efterfrågad överallt av alla.

     

  • 7 mars 2015 12:54
    sundasara

    besserwissrar finns överallt!

  • 7 mars 2015 15:10
    Donnina

    Nästa gång, fråga vilka ultramarathonlopp han deltagit i eller vilka han anmält sig till i år !  yes  Heja dig, låt dig inte tryckas ner av idioter!

  • 7 mars 2015 15:14
    Tita

    Ha...ha var tvungen att skratta gott då jag läste detta för jag har precis ondgjort mig över gubbväldet och besserwisser tjafs. Ibland blir jag tokig och jag blir aldrig för gammal för att bli förbannad över såntangry

    Ha en bra kvinnodag i morgon!!laugh

  • 7 mars 2015 16:30
    Det finns ett ord för detta, "mansplaining", bildat av "man" och "explaining" (förklarar). Vet inte när ordet kom till. Jag hörde det för första gången för ett halvår-ett år sedan. Blev så lättad och glad över att höra ordet och förklaringen kring det, för när jag råkar ut för detta känner jag mig alltid så förminskad och tyvärr börjar jag ofta, inte alltid, tvivla på min förmåga och mina kunskaper. Googla lite på ordet för intressant läsning. Håller i övrigt med ovanstående: fråga vilken/vilka maror han gjort, som har så mycket kunskaper. Sedan kan man ju drömma om att vi väluppfostrade flickor någon gång skulle klara av att vänligt säga "tack för dina råd, men eftersom det verkar som om jag vet mer än du, så kanske du kan dela med dig till någon annan?" Dina svar var förstås också bra och även om jag inte vet vem Anders Szalkai är så gissar jag att om man kan något om löpning så vet man det :-)
  • 7 mars 2015 17:42
    utter

    Suck! Såna typer! angry

  • 7 mars 2015 17:43

    Oj, vad bra ord! Att det fanns en term för det är ju iofs lite deprimerande.

    Anders är Svensk Mästare på marathon och 100km, über-grym coach och jättetrevlig löpare. Ödmjuk, vänlig, snäll och fruktansvärt kunnig. Det är han som lagt upp de flesta schema som marathon.se har :-)

    Det känns mycket bättre nu måste jag erkänna, sprang av mig det värsta och kan le åt det nu.

  • 9 mars 2015 08:02
    lejonell

    LadyG du skriver så underhållande, men skrattet fastnar lite i halsen för visst blir man trött. Har en kille på jobbet som hela tiden vill berätta allt för mig om hundträning. Han kan allt efter sin erfarenhet av en enda hund som han vad jag vet inte har startat i någon tävlingssport? Jag är inne på min fjärde och femte hund, båda av bruksras, och tränar för tävling efter ett liv med hund. Ändå måste han berätta för mig hur man uppfostrar och tränar hundar (behöver jag nämna att det utgår från dominansmodeller och inte har någon förankring i modern etologisk forskning). 

  • 9 mars 2015 11:11
    lejonell
    Jag tror det handlar om osäkerhet.
  • 9 mars 2015 11:14

    Kan vara, inte alls omöjligt. Det döljs ju rätt bra bakom en självsäker fasad, ja.

  • 9 mars 2015 19:06
    Donnina

     Små ynkliga män med mindervärdighetskomplex som måste hävda sig, usch! no

Logga in för att skriva en kommentar.