Full rulle
I lördags visade jag runt mina vuxna döttrar hur man skulle springa gula femman vid motionsgården, på söndagen kastade vi oss över gröna milen. Den var en helt annan utmaning, eftersom den emellanåt bara försvinner i terrängen. Det är inte så många som springer där misstänker jag. Delvis obanad terräng mixad med tekniska stigar, grusväg och elljusspår är en utmaning i sig men lägg sedan till 170 höjdmeter så har ni receptet för sega ben dagen där på.
Så jag var inte helt övertygad om att det skulle gå bra med styrketräningen på måndagen, särskilt inte då resten av dagen hade varit lite si och så, seg och trött. Men det gick förvånansvärt bra, jag kände mig stark och full av självförtroende när jag väl kommit igång.
Sega ben redan i måndags, tung styrketräning och tangerat personbästa i knäböj på måndagkvällen. Gissa om benen var sega och tröga igår? Underligt nog gick gröna milen kanonbra, så fort har jag aldrig sprungit den rundan förut.
Det är helt klart att jag inte ska lita på hur det känns innan ett pass. För hade känslan innan stämt hade gröna milen igår gått på de två timmarna jag sa att det skulle ta, men det gjorde det inte. Inte ens en och en halv timma tog det faktiskt.
Jag lärde mig dessutom att i normala fall klarar jag kosten väldigt bra tack vare att jag äter mycket protein. Men igår blev det inte möjlighet att göra det, först hämtade jag mellandottern efter hennes möte på förmiddagen. Jag hann säkert vara hemma en hel timma innan kaffebryggaren dog, så då var det ju bara att stuva in familjen i bilen och åka tillbaka.
Så det där med lunch och middag blev lite improviserat, och inte samma som vanligt. Jag höll i och för sig kalorierna, men inte proteinet. Så på kvällen igår när vi kom hem från löprundan var jag så hungrig att det kurrade i magen!
Åskan väckte mig i natt, och sedan måste det ha varit som att försöka sova bredvid en mexikansk hoppande böna, stackars maken kan inte heller ha fått speciellt kvalitativ sömn. Jag fattar inte hur Paula kan sova igenom det där!!
Det är fortfarande väder ut, det blåser och hotar att regna hela tiden när det inte faktiskt gör det. Åskan verkar vara någonstans i faggorna också, det känns liksom i huvudet. Men det verkar bara vara jag som känner av det, jag är som mamma i det fallet. Hon var som en barometer, var det minsta väderomslag på gång kände hon det i huvudet direkt.
Jag undrar jag hur det gått med mina stackars sådder, de späda plantorna jag satt ut har verkligen fått ett välkomnande av vädergudarna... Risken finns att alltihop regnar bort istället för att torka bort i år. Man ska vara försiktig med vad man önskar sig, det kan slå in.
Om inget dramatiskt händer hoppas jag att jag kan få med mig mellantjejen ut på gröna milen imorgon igen. Den är så teknisk och omväxlande att man åtminstone inte hinner ha tråkigt! Det blir inte så mycket pratat när man springer och koncentrerar sig, men ibland räcker det med sällskapet. Att inte vara ensam. Ibland räcker det gott med det faktiskt.
Ha en trevlig lillelördag!
Gillar
Kommentarer
-
Tränar du för enbart allmänt välmående eller för nåt speciellt långlopp framöver ?
Imponerande oavsett.👍
Igår och idag har min artros varit högst påtaglig och jag har ännu inte bestämt mig för en vilodag från TRX eller inte...🤔
Senast uppdaterad 12 juni 2019 11:56
-
Jag har ögonen på Jönköping halvmarathon i augusti, och om det går som jag hoppas kanske jag kastar mig över Växjö marathon i oktober. Men jag är öppen för att hoppa över Växjö också, om inte träningen verkar ha gett de resultat jag vill ha. Jag är flexibel
Om jag inte grejar halvmaran på 2h 40min (snitttempo 7:35 min/km) eller snabbare vete katten om jag alls har i Växjö att göra.
Det enda jag vet om artros är att det är smärtsamt, och att rådet att vila tydligen är helt fel:
https://www.netdoktor.se/artros/artiklar/trana-trots-smarta-vid-artros/
Men i slutänden är det din känsla som avgör. Gör det som känns bäst för dig helt enkelt!
-
Jag bestämde mig för att köra hela programmet...vet ju att rörelse är det bästa och faktiskt gick det bra idag oxå..håller en 👍att du kirrar kondisen till växsjö- maran.
-
Det var väldigt skönt att höra Bella, jag hoppades att det var så det skulle bli!
Tack, jag behöver alla hållna tummar jag kan få! Jag tänker inte gnälla, för det är inget fel men ibland går tiden sakta. Det är långt till höst, jag önskar på ett sätt att jag vore där redan. Att det jobbiga slitet dit redan var gjort, att det bara var belöningen kvar
Men så är det ju aldrig
-
Den som väntar på...o.s.v.
Belöningen kommer nog.
-
Så sant, så sant
Logga in för att skriva en kommentar.