Funderar...
Jag fortsätter att gräva i min historia, för att se vad jag kan lära mig av den för framtiden. Jag hittade ett inlägg som sparkade mig på smalbenet. Jag känner mig träffad:
"Fast jag har kommit på nu, tror jag, vad det handlar om. De flesta jag hört komma med den ursäkten gör det delvis för att de är lite bekväma. Inte lata, för då hade de inte varit på gymmet alls. Men bekäma. De lätta vikterna gör inte så ont. De är inte så besvärliga att hantera. De ger inte samma utveckling heller. Det är en timme, en och en halv jag personligen hade använt annorlunda. Men om man medvetet gör det valet må det vara hänt.
Jag undrar om alla är medvetna om det, det tror jag faktiskt inte. Ganska många gör nog som vanligt utan att riktigt reflektera över varför. Och då är det ju lite bortkastad tid, att gå till gymmet och göra samma sak som alltid utan att det händer något i långa loppet. "Fuckaroundtitis" är den engelska termen vill jag minnas, när man har svårt att få tummen ur och bara prokrastinerar hela tiden. Jag undrar vad det heter på svenska?" Tankfull - Matdagboken
Svårt att få ändan ur vagnen? Lite bekväm? Jag undrar om jag hade mig själv i åtanke där, för det är där jag är just nu. Lite bekväm. Lite loj så där. Som om jag inte riktigt vaknat till efter vårtröttheten, inte startat på alla cylindrar som vanligt.
Jag undrar varför? Är det något jag gjort? Inte gjort? Vad gör jag annorlunda nu?
"För vikten började uppföra sig ganska snart efter att jag började stryketräna igen. Om jag börjar korsreferera min matdagbok med min träningsdagbok och viktanteckningar kan jag slå vad om att jag hittar en korrelation. De gånger träningen fungerar sköter jag kosten bättre, då väger jag lagom mycket och mår bättre. När jag slarvar med träningen, eller inte kan träna, mår jag dåligt och missköter maten och börjar tappa greppet om vikt och hälsa.
Det kan alltså vara så enkelt som att kroppen diggar styrketräning mer än jag fattat innan. Det kan vara dags att ta det där med gymmet på allvar, för kroppen har nog försökt tala klarspråk länge." Excel är ju coolt - Matdagboken
Ja det där känner jag ju igen, det är en helig treenighet vars balans jag inte får rubba: Träning - Kost - Återhämtning
Just nu är träningen i stort sett bara 4-5 000 steg om dagen, dvs det jag hinner gå i hushållet och det jag lyfter är sådant man lyfter i en trädgård i bästa fall. Eftersom vi har automatbevattning i växthuset bär jag betydligt mindre vikter i år än förr dessutom. Vårt grävande har vi klarat av också. Så vad gör jag? Inte mycket egentligen.
Då är vi där med bekväm igen.
Allt verkar återkomma till detta, att jag blivit bekväm. Det finns ju dess värre inga enkla lösningar på det, inga simpla knep. Om latmasken slagit rot igen är det ett sjå att vräka den, men ut måste den.
Annars blir det ingenting gjort.
Kommentarer
-
Jag "tränar" bara med vardagsmotion...av den anledningen att jag är just så "bekväm" och nöjer mig med det som blir gjort och som jag klarar av.
Vem vet vad jag klarar av egentligen ?
Har aldrig gillat gym och regelrätta träningspass...har aldrig sprungit nån längre sträcka...men älskar god mat.
Hur är den ekvationen ???...en ständig kamp mot vågen !!
Du hittar nog tillbaka ska du se, Pepp från mig på fjället.
-
jag är en sån som gymat nästan hela mitt liv (VUXNA) och nu sen 5 år inget. Tror inte jag kommer dit mer. Kroppen är för dålig,men man ska aldrig säga ALDRIG. Ha en bra vecka.
-
Tack för tipset Macle!
Tack Bella50, jag vet ju själv hur lycklig jag blir av träningen, jag måste komma på något.
Pralin, det är aldrig för sent att börja om, med de nya förutsättningarna kanske du måste definiera om vad du kan och ska göra? Finns det ingenting du klarar eller skulle känna att du åtminstone inte får mer ont av?
Logga in för att skriva en kommentar.