icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 5992338
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
28 juni 2012 11:44

Funderar på det där med hälsa

Har du funderat på varför du gnetar med vikten på sistone? Jag funderar över sådant med jämna mellanrum. Jag tror att det är nyttigt att ta sina beslut under övervägande emellanåt, uppdatera sig lite. Jämföra, kanske har det dykt upp något som förändrar världsbilden? Min personliga åsikt för närvarande är att jag mår bra, jag kan träna och håller mig frisk. Mina värden är bra när jag besöker VC och blodtrycket är varken högt eller lågt. Fast jag vet att jag är lite tung för att vara löpare, så ur ren prestationssynpunkt vore det bra att tappa några kilon kanske. Men det är en helt annan sak ju, det var inte därför jag en gång ville gå ner från nitti-vad-det-nu-var-jag-vägde. Det gången fattade jag mitt beslut baserat på min höga puls, höga blodtryck och min usla hälsa. Men nu mår jag ju bra. Jag springer marathon. Nu har jag ju gjort något åt mina dåliga värden, jag är inte längre en hjärtattack som bara väntar på att inträffa. Gneta på och hålla balansen är väl bra och så, det är svårt nog. Det är lite tricksigt att få ihop RDI-staplarna, det är alltid något som felas. Men i snitt på en vecka tror jag det blir bra. Fast jag vill mer på något vis. Inte nödvändigtvis gå ner mer i vikt däremot. Jag vill nog egentligen bara se mer atletisk ut. Men frågan är om inte det innebär att jag skulle behöva styrketräna lite oftare... Och nu kom vi nog ändå till den springande punkten. Nånstans, innerst inne, har jag nog lite dåligt samvete för att jag inte styrketränar så ofta som jag vet att jag borde. Jag skyggar för det av någon anledning, men jag vet inte varför för jag får ju fina resultat när jag sätter igång och jag tycker det är kul att vara stark, orka göra saker och kunna lyfta tungt. Jag vet också att styrketräningen ger bonuseffekter på löpningen som jag inte borde missunna mig, ändå har jag så svårt att få ändan ur... Obegripligt att något kan vara så svårt att komma igång med, trots att jag har alla argument, all kunskap jag behöver och redskapen. Jag undrar varför jag hyser ett så djupt och uppenbarligen välrotad motvilja att styrketräna? Kommer jag på det har jag nog löst en viktig gåta.

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.