Glad
Idag, 14 november, smygstartade jag träningen lite diskret. Jag började smida planerna att jag skulle göra det redan förra veckan, men basunerade inte ut det direkt eftersom jag ville vänta och se vad foten säger. Det hade varit kymigt att trumpeta ut att jag ska börja igen och sen börja med att misslyckas.
Men idag, när jag trampade runt lite på foten kändes det att jag nog kan försöka ändå. Ett avsnitt av Dr Who, knappt 50 minuter alltså, blev det och jag klev av med bara en känsla av att vara trött-öm, inte skade-öm som tidigare. Ett steg i rätt riktning alltså.
Jag kan gå utan att det syns att jag är skadad, jag kan lägga last på foten om än försiktigt och utan våldsamma rörelser. Inga hopp än, men jag sitter på huk, så där som man kan göra när man gosar med små djur, på främre trampdynorna enbart, utan smärta.
Det är med stor försiktighet jag går vidare, tro inget annat. Efter 2 veckors sysslolöshet på träningsfronten börjar jag nästan bli van vid att inte träna. Jag avskyr slappheten, slöheten som börjat lägga sig över mig. Lättjan. Segheten. Bristen på explosivitet och energi. Det sprakar inte om mig, och jag saknar det. Avskyr att känna mig som en pyspunka.
Så jag måste göra något, jag kan inte gå omkring och avsky mig själv heller (eller snarare det jag gör och inte gör, men ni förstår säkert). Det blir jag ju inte gladare av?
Så jag börjar om, som om jag vore helt nybörjare igen. Som om jag aldrig sprungit.
Jag kan försöka i alla fall. Jag måste, annars blir jag vansinnig.
Gillar
Kommentarer
-
Konstigt jag skrev nyss i bloggen om min frustration och så ser jag din blogg och din frustration😀
För mig är det på precis samma sätt som du beskriver plus att jag inte har skött mateländet alls😬
Så roligt att du nu kunde springa på mattan el cyklade du kanske!? Att gå utan att det syns ngt är riktigt bra! Det klara jag inte än.
Vansinnig är bara förnamnet här! Jag förstår dig helt!
Ta det försiktigt och jag hoppas att foten skall hålla nu!
Pepp!👍👍
-
Du är väl försiktig nu bara 😬
-
Vad bra lyckase gör i ordning gästrummet, och gömma undan en massa vaten baserad färg som jag fick kasta in så den inte fryser när vinten hastigt dök upp.
Men är frusterad med handen först nu jag börjar kuna använda den med med skena utan bar värker den.
-
Tack Tita, jo det var cykla jag gjorde, det glömde jag nog att skriva
Jag vågade till och med ha trampan under främre delen av foten, det vågade jag inte tidigare. Då hade jag den i hålfoten, där det garanterat inte gjorde ont! Det är fantastiskt frustrerande att vara skadad, och det spelar ingen roll hur försiktig man är så nog sjutton händer det saker ändå. Och så sitter man där, och spottar och fräser som en trängd lokatt...
Krya på dig du också, vi får fortsätta utöva tålamod så det blixtrar om oss!Bella50, absolut! Lovar!
Afkrut, men du kan använda handen en del nu i alla fall? Det är ju ett steg i rätt riktning, även om det är litet och frustrerande att det gör ont!
-
Inte lätt att hålla upp med träning, när man är van att hålla igång. Man blir frustrerad. Jag höll ju upp endast drygt en vecka, efter jag skadat benet. Det är en månad sedan nu, fick ju börja om med låga vikter, har fortfarande inte kommit tillbaka till där jag var innan. Hoppas att allt går bra nu och ta inte i för mycket.Man blir så lätt för ivrig i början.
Ha en trevlig kväll!
-
Ja med skenan hårt åtdragen kan jag börja använda den, men skena håller inte, har bokat tid med lasarett, den går sönder när jag inte använder handen, och nu klarar jag stav gång, späner fast staven på handen, behövs extra ben är snor halt, och mitt knä gillar inte dubbar, men ska köpa ett par i alla fall.
Logga in för att skriva en kommentar.