Gnälla duger inte
ÖNH har avsatt en tid åt mig, nu ska örat utredas. Det gick fort. Risken finns ju att jag blir bra innan dess, men det vore ju skönt om det blev så. Men jag hör fortfarande sämre på vänster än på höger, och det var höger jag hörde dåligt på!
Jag satt och bläddrade i bloggen, det är förskräckligt så många tankar som rymts här. Hoppades att jagt skulle hitta en ledtråd till varför jag slirar utan att komma någon vart.
Ett inlägg roade mig lite: "Pavlov visade med sina hundar att man kan träna in betingade reflexer. Så varför skulle inte det fungera på oss människor tänkte jag." (Jag tror inte på förbud - Matdagboken)
Jomen det fungerar. Men betingningen fungerar åt båda hållen också, och om man inte nött in de nya vanorna hårt nog, så att man övertrumfat de gamla dåliga vanorna, kan man gå tillbaka i utvecklingen. Detta tjuvläste jag mig till i dotterns studiematerial när hon pluggade ena eller andra psykologikursen, nu minns jag inte vilken kurs, men böckerna norpade jag åt mig och läste med stort intresse.
Eftersom jag inte ändrat mina matvanor eller förhållningsregler något speciellt hittar jag inget enkelt att skruva på. Jag dricker inte sockersötade drycker, äter inget godis, äter inga småkakor, inga bullar, inga andra fikabröd, äter måttligt med glass nu i värmen, tar aldrig om två gånger, undviker helfabrikat och halvfarbikat. Jag öppnat ätfönstret 12 och stänger 20 när Paula är hemma, 13 - 21 annars.
Så, varför fungerar inte det här? Det fungerade ju förr?
De två stora skillnaderna är att jag tränar mycket mindre nu, och jag är närmare klimakteriet. Två saker som kan sänka ämnesomsättningen, påverka utgifterna så att övervikten blir svårare att göra sig av med. Men det ska ju inte vara omöjligt, jag vet ju att det finns andra som lyckats.
Det gäller bara att lista ut hur. Jag får börja arbeta metodiskt, från början och testa mig fram till vad som fungerar. En del saker avvisade jag nog för femton år sedan, men nu är det andra spelregler. Alla alternativ är gångbara igen, utom LCHF som jag får ont i magen av. Det har inte förändrats.
Jag bläddrar vidare, söker svar i bloggen. Vad har fungerat? Vad har inte fungerat. I kommentarerna till ett annat inlägg på tema tankekraft skrev GIttan52 det mycket kloka "...många gör likhetstecken mellan mål och önskemål. För mig är det 2 helt olika saker. Om jag har ett realistiskt mål så jobbar jag aktivt för att nå det medans ett önskemål är mer som att skriva en önskelista, dvs jag är beroende av att min omgivning tillgodoser min önskan." (Tanke och handling är ett - Matdagboken)
Detta, skillnaden mellan mål och önskemål, är något jag måste tänka till kring. Jag vill gå ner i vikt och träna. Detta är ett önskemål, inget annat eftersom jag inte har en hållbar plan för hur jag ska komma dit jag vill. Att bara rulla på som jag gjorde fungerar inte. Spelreglerna har förändrats, så jag måste förändra mitt spel.
Till vad, är frågan.
Det är där jag måste börja. Jag kan tvinga kroppen till underkastelse, till viss gräns åtminstone. Smaka på det. Tvinga kroppen till underkastelse.
Visst låter det hälsosamt och hållbart i längden? 
Nej, jag behöver förstås försöka ta reda på vad kroppen vill, vad den försöker säga och vilka spelregler jag har att förhålla mig till nu innan jag trycker gaspedalen i botten. För just nu slirar jag på samma ställe, och det är inte hållbart.
Gillar
Kommentarer
-
Intressant att du söker svaren i bloggen här, det är nog bra för där finns mycket klokskap som delats genom åren. Myckt intressant med psykologi. Gillar´t!
-
låter som en bra grej Tack
-
Johan, jag har ju redan rett ut en hel del tidigare så det är väldigt intressant att återvända till gamla resonemang och se om de håller streck nu och om inte, försöka reda ut vad som skiljer och hur jag fixar det. Just psykologin är extremt viktig när man jobbar med sin vikt, det är ju inte bara maten som spelar roll utan hela ens förhållande till kosten och hälsan.
Varsågod pralin, jag hoppas du mår bättre, värmen gör det inte så lätt att leva just nu känns det som.
Logga in för att skriva en kommentar.