Gnetar på

Jag gnetar på med min löpning, idag stod det lätt distans på schemat så jag socialsprang med ett gäng tjejer. 18km fick jag ihop genom att dessutom jogga dit och hem :-)

Det är nysnö och jätteskönt att springa ute, så jag överväger (inte helt otroligt) att springa imorgon igen. Styrketräningen rullar också på, jag hänger som en nyfångad abborre i chinsräcket och sprattlar, lite rör det väl sig men mest händer det när älsklingen ser på. Jag har nån fånig grej för mig att jag hemskt gärna vill försöka imponera på honom, så jag tar i ännu mer när han är med. Det gäller knäböj också, när han är med och passar lyfter jag både tyngre och mer explosivt än när jag kör solo. Antagligen är det bra att han är med, eftersom jag får ut det där lilla extra när han är med.

Å andra sidan kan jag knappt gå på flera dagar efteråt, så det drabbar löpningen jättehårt (kortisiktigt, negativt men långsiktigt positivt tror jag).

Kattungarna har en ny hobby: duk-surfa. Vilka regler som gäller är jag inte riktigt på det klara med, mer än att det gäller att få ner duken från vardagsrumsbordet så fort som möjligt genom att springa fort mot bordet, hoppa upp på duken och tvärstanna med alla fyra tassarna och låta dukten glida. Sen tvärvänder man och gör ett jättesprång från bordet och drar iväg som en raket. Spring fort in i nästa rum, så hinner matte lägga tillbaka duken på bordet lagom till nästa vända.

En annan hobby är att smyga på den nya dammsugaren, en självstående Bosch Athlete. Den ena, lilla blyga Allexis, tycker inte om dammsugaren, den får vara hur ny och fin som helst. Gammelkattan bryr sig inte så mycket, hon har sett dammsugare för. Men Iris, den nyfikna, smyger på dammsugaren. Sätter sig på lite håll och tittar noga på den. Följer med från rum till rum, och blir bara lite rädd när den kommer för nära.

Båda kattungarna kom och hälsade idag, med lyfta svansar, när jag kom hem från löprundan. Det värmde lite extra eftersom Allexis normalt sett bara brukar sitta på distans och titta. Den här gången kom hon också fram och ville bli kliad. Lilltrollet, hon är fortfarande osäker men inte i närheten av lika osäker som hon var förut. Nu, om jag väljer rätt tillfälle, får jag puffa omkull henne och klia magen. Det får jag göra på båda två, om jag väljer rätt tillfälle.

Ska man gosa med småtrollen är kvällen bäst, när vi går och lägger oss. Kattungarna vill vara med i sängen och sova, båda ska ligga i fotänden av sängen och det är inte så noga vem som ligger var. Bara de får vara med. När de rullat ihop sig kan man börja klappa dem mjukt, kela tills de börjar spinna. Pilla på tassarna, gosa med magen och försöka vänja dem vid att beröring är bra. Beröring är ofarligt. Det är meningen att man ska få hantera tassar, titta på klor och tänder. Men allt sånt måste få ta tid, kattungarna måste få känna förtroendet först innan man sliter upp truten på dem och börjar räkna tänder. Så jag väljer att hantera dem lite försiktigt när de är lugna och rofyllda, i en situation de aldrig någonsin blivit skrämda eller nervösa i nämligen sänggåendet. Kanske kan jag skapa asociasioner mellan mitt pillande och lugn och ro, så att framtida kloklippningar inte blir så dramatiska.

Åtminstone är det så jag resonerar. Jag tänjer gränserna lite försiktigt, men aldrig så långt att jag riskerar att skada deras förtroende. Det tar tid, men i gengäld har jag fått trygga, lugna katter som låter sig hanteras och som är avslappnade i de allra flesta situationer, även nya och främmande, eftersom de litar på mig. Har det fungerat tidigare bör det fungera den här gången med.