God fortsättning

Friden råder. Jag är inte trött på julmaten, kan jag inte påstå. Den är proteinrik och gynnar träningen, dessutom är det gott och jag lagade tillräckligt omväxlande rätter för att det ska vara gott även nu. Löpningen har gått bra, även om passen blivit färre och kortare i takt med tilltagande tidsbrist. Fast det känns bra, det har varit en bra jul. Paula verkade gilla sina paket, hon förstod nog inte riktigt varför hon plötsligt översköljdes av presenter men hon misstyckte inte!

Julmys framför TV:n. Tecknat har Paula sett förr, men det är roligt att kolla ändå. Hon tyckte om att jag sjöng med verkar det som, äldsta dottern tog bilden medan vi sjöng "Ser du stjärnan i det blå". Morfar och hans sambon stannade över julmiddagen men åkte hem sedan. Jag tror maten uppskattades, morfar konstaterade åtminstone att "Nej jag vill inte ha något bröd när det finns så mycket god mat" och han brukar nästan alltid vilja ha en skiva annars. 

Det är osäkert vem som hade roligast med papper och snören, Paula eller katterna. Prasselpapper, snören, rosetter och lådor, allt som roar alla som är små och busiga. Paula äter för övrigt julmat som en liten mästare, julbord är hennes grej helt enkelt. Plockmat, lagom varmt och mycket. Ägg äter hon fortfarande inte, om hon kan undvika det men allt annats jag satte framför henne åts med god aptit. Till och med starksöt senap, gräddädel, brie och varmrökt lax (inte tillsammans dock), sådant som annars inte är direkt barnmat.

Favoriten tror jag är antingen julskinka med pyttelite senap på, eller köttbullar, prinskorv eller kanske någon av korvarna. Isterband gillar hon också, särskilt när jag skar ner de överblivna bitarna i en hemgjord restpytt. 

Det är lätt att hålla full rulle när man är fulltankad med julmat och utvilad efter en tupplur tidigare på dagen. Paula älskar sin spis och kastrullerna hon fick, de små redskapen i hennes storlek vet hon precis hur man hanterar. Hon vispar och slamrar i sitt kök och kan hålla full rulle hela förmiddagen. Jag anade att hon skulle gilla en spis när jag såg hur roligt hon hade på Öppna förskolan med deras spis. Att den skulle hitta hem så totalt visste jag däremot inte.

Hon fick en kundkorg med tyggrönsaker också, som hon promenerat runt med. Först lite osäkert men nu börjar hon bli riktigt stadig på foten, så länge hon försöker låta bli att springa. Det är fortfarande så att är det bråttom kryper hon. 

Vikten gick upp, förstås. Det räknade jag med, men den har fallit som en gråsten igen nu när jag återtagit mina rutiner och träningen. En dags frivoliteter, som det rör sig om i mitt fall, påverkar inte så hemskt mycket. Vi äter inte jul hela december, det är egentligen bara julafton det blir lite mer än vanligt och det kan man leva med. Jag förstår om det blir bekymmer om man gör avsteg från planen flera gånger i veckan hela december, då kan det bli problem. 

Sen är jag inte så mycket sockerråtta att det stör heller i och för sig, det står ischoklad, praliner och en massa hembakade kakor i köket som jag går förbi. Det jag haft svårt att hålla fingrarna ifrån är ostarna, de krymper på något magiskt vis och jag kan inte skylla på Paula varje gång. Det är det ingen som tror på. Tur att vi inte har en massa goda ostar hemma jämt, då hade det inte fungerat att gå ner i vikt. 

Jag provade att göra köttfärsgratäng på älgfärs och ändrade om så den inte dröp av fett, min mage tål inte det. Kalkonbacon smakar just inte så mycket, så eventuellt kan man behöva piffa till smaken lite med extra kryddor, fond eller en buljongtärning. Det kan man smaka av innan man monterar gratängen. Det blev både mättande och gott, men det är ingen vacker maträtt.

Det går inte att fotografera en portion utan att det ser ut som en matolycka, jag är nu ingen fotograf men jag betvivlar att ens ett proffs skulle kunna göra något vettigt med ett motiv som det där. Jag hade samma problem med Shepherds pie, som också är en köttfärsgratäng. Hur jag än försökte så såg det bara kladdigt ut. Det är det i och för sig, men på en receptsida vill jag gärna att det ska se aptitligt ut även om själva rätten är en enda röra. Jag hade måttligt mycket kryddor i köttfärsgratängen så älgfärsen smakade mycket vilt, det tycker jag om. Det jag helt glömde, både till maten och till bilden, var grönsaker. 

En portion älgfärsgratäng blev i alla fall i slutänden 541 kcal varav 68g protein (50%), 23g fett (42%) och 9g kolhydrater (8%) i slutänden. Men det är utan grönsaker förstås, en enkelt rödkåls- eller vitkålssallad hade t ex inte bidragit med speciellt mycket av någonting utom vitaminer och en massa nyttigheter. 

Ibland önskar jag att jag vore en bättre fotograf, jag tror inte en bättre kamera hjälper 

Det är mindre än en vecka kvar på 2018, och jag är ganska nöjd med hur det föll ut ändå tillslut. 

Eftersom jag vägt mig varje dag sedan september har jag ganska mycket data i excel att leka med. Jag gillar t ex att se den månadsvisa översikten. Den visar en klar och tydlig trend. Trösterikt att se när den enskilda vägningen inte blev som man hoppats, och jag får en en stark motivator att komma upp så snabbt på banan som möjligt. Varför vänta till imorgon med att bättra sig, när man kan reparera skadan på planen helt eller delvis redan nästa måltid? Ingen plan är för övrigt perfekt, ingen. Bara för att lunchen blev dålig måste man inte göra fler usla val den dagen! Jag tittar på mina staplar, och påminner mig om detta - varje dag.

Den veckovisa medelvikten är lite rörligare än månadsöversikten men den visar fortfarande en övergripande trend. Jag har inte gjort några staplar eller grafer för fettprocenten, men jag är ganska säker på att den visar ungefär samma sak. 

Det ska bli mycket intressant att se vad jag kan åstadkomma med 2019! Jag lyckades ju avsluta 2018 med att persa i mina tre favoritbasövningar, och jag är faktiskt igång och styrketränar minst en gång i veckan nu.

Ett av målen med styrkan framöver är att lyckas knäböja min egen vikt, vilket såklart blir lättare och lättare att åstadkomma ju med jag går ner i vikt. Personligt rekord i knäböj just nu är 70kg och jag vägde idag 78,0 och då har jag ännu inte tappat alla julens extrahekto än. Det märks att knäböj är min favoritövning, det är den jag har bäst koll på och den jag är säkrast på.

Det vore trevligt att bli starkare i marklyft, ett långsiktigt mål är 150% av kroppsvikten men det kanske inte är möjligt att nå under 2019 så det får jag sätta på långtidskontot helt enkelt. Med min nuvarande vikt skulle jag behöva marklyfta 117kg och det är jag långt ifrån. När jag kommer ner på 65kg igen skulle jag behöva marklyfta 97,5kg, och det är jag också väldigt långt ifrån. Så det är ett långtidsmål, något att sträva efter. Men vad jag ska sikta på för 2019 är mer osäkert.

Bänkpressa min egen kroppsvikt är väl inte så omöjligt, om jag får tid på mig. Just nu är jag strax under 40kg och viftar när jag tränar, personligt rekord är 40kg precis men jag har inte ansträngt mig överhövan att öka. Slutet av året ägnade jag åt knäböjen, benstyrkan är viktigare för mig just nu än överkroppsstyrka. Inte heller här vet jag inte riktigt vad jag ska hoppas på och sträva emot för 2019.

Löpningen däremot är given, jag vill tillbaka till min forna form (milen på 1 timmes lätt löpning och kapacitet att springa marathon närhelst jag känner för det) och där vet jag exakt hur och vad jag ska göra. Det som vållar mig huvudbry är styrketräningen, det är den jag är mest osäker på. Eftersom det är ont om personliga tränare här nere kanske jag skulle utbilda mig själv... Tanken har föresvävat mig mer än en gång.

Jag ska fortsätta fundera, jag har ju några dagar till på mig innan 2019 börjar och med det en ny träningsbok, och då vore det trevligt med nya mål och planer färdiga. 

God fortsättning till er allihop!

Det här är det närmaste fyrverkerier jag kommer, om jag får välja. Fira försiktigt!!