Helt ok, allt väl

Rutinen rubbades lite av att Paula skulle iväg till audionomen, jag har hela tiden hävdat (och har rätt i) att hon hör helt okej. Hon är en mästare på att strunta i en bara, men hon är 3 för jösse namn! Hon SKA kunna sånt nu. Barnhälsan nojade ihop ändå, men nu har vi i alla fall svart på vitt att ungen bara är döv när hon känner för det 

Efter att hon visat sig från sin charmigaste sida och gjort exakt som de sa, följt alla instruktioner till punkt och pricka och charmat personalen totalt fick hon en go'fika förstås. Det blir så sällan av nu för tiden att vi tog oss den tiden. Det var rätt glest mellan borden och nästan folktomt, så det kändes okej ändå. Jag tog kaffe och vatten, eftersom det var fasta fortfarande och maken en lussekatt. 

Nu vet jag mycket väl att Barnhälsan bara är försiktiga och vill väl, de har sitt formulär de ska följa och de följer det oavsett vad.

Bild: När man varit duktig får man dinosaurie och tårta, det är sen gammalt.

Så hem och jag svidade om och gav mig ut och joggade innan jag hann sätta mig ner eller börja tänka på att det regnade underkylt regn ute och bara var 0°.

Herre min skapare så tungt det gick. I snitt 9 min/km - jag känner folk som GÅR fortare - och med en snittpuls på 90% av max och en toppnotering på 96% 

Det var en jäkla tur att jag inte såg det när jag var ute, då hade jag blivit tvungen att gå säkert. Nu höll jag åtminstone ett löpsteg hela vägen runt, 6,2km eller något i den stilen och det tog i runda slängar en timma. Det bekymrar mig att i den farten även om jag inte tappade något (och det gör man dessvärre) skulle jag inte klara maran på maxtiden. Jag behöver bli snabbare, uthålligare, starkare... allt på en och samma gång.

Jag har gjort det här förut, gått från 0 till maran på under ett halvår men då visste jag ju inte vad jag gjorde. Det gör jag nu. 

Bild: Målet att nå. Ja, målet är 42km på under 6 timmar. Genomsnittsfarten för det målet är 8:30 min/km.

Vädret gjorde mig inte gladare, när jag kom hem regnade det eller snöade beroende vad man blev träffad av så det stack i ansiktet. Jag längtar efter ett eget löpband också, att komplettera gymmet med. Men det är en prislapp som är riktigt blodig. Det får nog förbli en dröm, efter att jag bokstavligen nötte ut det andra.

Gymmet kommer nog vara stängt ganska länge verkar det som så jag får helt enkelt bita ihop och springa ute. Det är inte det att jag saknar utrustningen för det, jag har allt jag behöver utom ett tjockt pannben. Det är rätt tunt och bräckligt just nu. Minsta motgång så misstänker jag att jag dumpar min trötta lekamen i soffan istället...

Å andra sidan är det pannbenet jag behöver bygga upp. För varje pass jag genomför blir inte bara konditionen bättre, förhoppningvis utan även pannbenet blir tjockare. Det är meningen i alla fall, för jag behöver ett rejält kapital i slutet av maj, början av juni när maran går för att komma runt. När benen börjar värka, kroppen gnäller över törst/hunger/trötthet/mjölksyra/krämpor/böldpest samt tyfus så gäller det att ha lite tjurighet att sätta emot.

Men jag skulle fortfarande hellre göra jobbet på ett löpband än ute 

Ha det gott, och sköt om er!