Historiskt
Idag är en historisk dag för mig, på mer än ett sätt. I vanliga fall efter styrketräningen går jag upp i vikt, kanske så mycket som 2 kg till och med. Det brukar rinna av mig på 2-3 dagar, med råge. Detta var jag beredd på imorse,och så som benen kändes så tänkte jag att två kilo nog skulle vara i underkant. Så döm om min förvåning när vågen inte visade mer, utan mindre! 
77,8kg och fett 34,5% låter det nya rekordet.
Jag var i och för sig rätt nöjd och glad igår, jag kände mig stark och på gång. Maten fungerade, jag hade avslutat en bra vecka och börjat på samma fina sätt på den nya veckan. Det gick bra i gymmet, om man bortser från fadäsen med hantlarna, jag kan inte räkna.
Den här övningen heter Draken.
Jag skulle göra Draken med 5kg belastning hade jag tänkt på gymmet, så jag gick och hämtade hantlarna som väger 5kg.
Men två 5-kiloshantlar blir inte 5kg.
Det är inte konstigt att jag har ont i rumpan!
Men bortsett från det så gick det alldeles strålande bra. Jag kände mig stark som en oxe, knäböjen gick jättebra. Hela pyramiden körde jag med 5 repetitioner i 3 set på 50, 55, 60, 65kg innan jag vända nedåt igen i steg om 5kg, ner till vikten jag började på. Benen tyckte det var tungt men görbart. Underbart!
Men när det gått så där bra på gymmet brukar det straffa sig ett par dagar efteråt, träningsvärken brukar vara magnifik och viktuppgången likaså. Jag förstår inte riktigt varför det inte blev likadant den här gången, jag vägde mig flera gånger för säkerhets skull. Jag tänkte att vågen kanske missade något, men den var jättesäker på sin sak. Om den står galet på badrumsgolvet kan den växla mellan flera vikter på ett speciellt sätt, står den plant är den både snabb och exakt. Idag var den snabb och exakt på första försöket, men jag provade flera gånger ändå. Jag behövde tid att smälta det jag såg.
77,8kg. Så lite har jag inte vägt på mycket länge. -13,2kg sedan bäbis, -6,1% fett och två storlekar nedåt i kläderna.
Efter en lång period med motsträvig viktnegång, ett hekto här och där, nästan lika mycket upp som ner har det känts som, så tycker jag att jag är värd det här. Jag har verkligen ansträngt mig, kämpat för det här.
Jag ser i gymmets spegel att det finns muskler under det smältande lagret fett. Vad kul det ska bli att få se dem igen, kanske har de blivit större sedan vi sågs sist? När jag knäböjde den sista 65:an på gymmet, kände benen gnälla av trötthet och också att det skulle fungera utmärkt att hösta upp stången igen kände jag mig brutal. AD/DC vrålade "Balls to the wall" i högtalarna och under tightsen kunde jag se att benen inte längre är de där fluffiga, lite konturlösa, mammamjuka gravidbenen. Någonstans på vägen mellan då och nu ändrade de karaktär, och jag har nog inte sett det förrän igår, på gymmet.
Jag tänker fortsätta skulptera fram den kropp jag vet att jag har, någonstans där under underhudsfettet. Jag skymtar den, så jag vet att den finns.
Mer än halvvägs till målvikt, då är det hemväg och nerförsbacke nu då eller? 
Gillar
Kommentarer
-
Heja dig - du är grym!!
-
Vilken härlig syn...grattis 🤶👏👏🌲
-
Grattis, bra jobbat!
-
Härligt bra jobbat
-
Tack Utter, Bella50, gasten och Jessand
Jag är galet stolt och nöjd, säkrslt som jag lyckades komma ut på min jogg idag, med Paula i vagnen och allt. Det gick inte fort, och det var nog inte så vackert men det gick!
Logga in för att skriva en kommentar.