Ibland händer det
Igår behövde jag verkligen springa, jag var frustrerad av många anledningar och när jag sprätte iväg var det med energin hos någon som verkligen behöver känna gruset spruta under sig. Jag sprang, extremt noga med formen. Tänkte på varje steg, hur jag höll höften, hur jag sköt ifrån. Var armarna var, hur jag höll överkroppen. Maximera steget, minimera ansträngningen. Tysta fötter.
Det var länge sedan jag sprang regelbundet, det är ganska nyligen jag kunnat återgå, och min gamla stukning gör sig påmind. Ligament som en gång tänjts ut går aldrig tillbaka, och de senaste tio åren har jag inte utmanat fotleden på samma sätt som jag borde.
Den håller för vardagsgrejer. Löpning har inte hört till den vardagen.
Så höft och knä har börjat gnälla, och jag listade snart ut att det är på grund av den instabila fotleden som knä och höft jobbar så mycket hårdare på vänster sida än på höger.
Det är därför jag börjat med mina gamla rehab-övningar som jag gjorde när jag stukade mig som komplement till löpstyrkan jag listade häromdagen.
Det, och rörlighetsövningar så att jag inte blir stel igen, ska räcka hoppas jag. För igår sprang jag mina 6km-runda snabbare än jag gjort på många många år. Garmin ljög inte när den trodde jag kunde springa så här fort, den har en "race prediction", och hade jag satsat hade jag absolut kunnat pricka förutsägelsen.
Jag fortsätter ner i vikt, i morse 73,1kg - nytt personligt rekord denna sidan yngsta dotterns födelse.
Jag tror jag hittat mig igen.
Gillar
Kommentarer
-
Nä har man förstört ligamenten i fötterna så brukar det vara kört, pajade mina i ungdomen, spelade fotboll. Använde alltid fotstöd eller lindor när jag spelade, men aldrig annars, för att inte förstöra all muskulatur som ska jobba istället för ligamenten. Men mer än en gång som jag hade lust att gå konstant lindad, för jag kunde mer eller mindre trampa snett på ett plant golv, men det hade läkarna strängeligen förbjudit mig att göra.
Lider av det fortfarande, och är ytterligare en orsak till att jag föredrar löpbandet före skogen.
Stort grattis till din fina viktnedgång, det går bra för dig nu. Måste skärpa mig när jag ser att det fungerar för dig. Testade att mäta maghöjden efter att jag fått vara på toa idag, sjönk från gårdagens 19 till 17,5, så ska man ta efter det så är det inte så farligt med det viserala (?) fettet, orkar inte kolla stavningen. Måste kolla fler gånger, verkade vara stor skillnad, även om det är ett tag sedan jag var på toa innan.
-
Tack Klaraelv! Jo men så är det, man får träna upp tibialis anterior och de andra musklerna som hjälper fotleden, så gott det går. Håller med dig, tejpa gör man bara i nödfall!
Bukhöjden är ett mycket bättre mått, det vi inte vill ha är en mage som liksom står ut/upp även när man ligger på rygg. Då finns risken att man har mer av det metabolt aktiva och farligare fettet, det som trycker på organen. Om mina lår är stora struntar jag i, det är magen jag oroar mig för.
-
Jo tack, jag stukade min ena fotled för drygt 20 år sedan, och ibland ”drar det” i den och då behöver jag vricka på foten och jädrans vad det smäller till då. Sedan känns det bra igen.
Härlig läsning angående löpningen! Jag får ju nöja mig med promenader och stavgång numer, men tar det lite lugnt med det några dagar framöver, del pga förkylningskänsla och dels för att mina smalben molar en del.
-
Gittan52, det känner jag igen. Jag skulle inte kunna smyga om livet hängde på det med mina fotleder, de knäpper och väsnas så det är nästan komiskt.
-
Vilken känsla när man möter den man vill vara...grattis från mig. 👏👏
Kände igen några av dina rörelser...👌
Ha en fin helg och grattis till minus...det "syns" ✌️
-
Tack Bella50
Logga in för att skriva en kommentar.