iFormloppet 5km

Japp, jag springer sånt också - inte bara vansinniga distanser som får de flesta att ta bilen :-) Jag tänkte direkt att jag inte kommer att kunna göra någon tid, inte med tanke på att det inte ens är en vecka sen jag gav blod och även om min kropp är snäll och anstränger sig allt den kan för att kompensera för mina hyss så kan nog inte ens den fixa nya blodkroppar på 3 dagar :-) Det var dessutom rätt varmt och fruktansvärt kvavt så jag trodde att det skulle bli kanonsegt. Och visst var det varmt, men det gick faktiskt förvånansvärt bra. Första kilometern var det fullt av folk så den gick i gåsmarsch - 6:54 tog den men jag hade inte kunnat springa fortare ens om jag velat. Det var fullt helt enkelt. De första två kilometrarna går bara uppför, det vet jag eftersom en av mina löprundor går i det området. Så att andra kilometern gick på 6:33 var egentligen skogstokigt, och att 3:e gick på 6:17 vansinne. Fjärde, som är skapligt kuperad den också gick på 6:13 men då fick det vara nog. Jag slog av på tempot med flit, pulsen började närma sig maximal syreupptagning och jag vet att jag bonkar om jag piskar upp pulsen så högt. I efterhand ser jag att jag landande på ett slag under maximal syreupptagning innan pulsen vände neråt igen, jag skulle inte kalla det tur den här gången. Jag tittade bara på hur fort det gick och sprang på känsla i övrigt, så jag visste faktiskt ganska väl vad jag hade att leka med idag och vilka växlar som fungerade. Vilken fascinerande upptäckt. Summa sumarum 32:15 (06:26 min/km eller 9,32 km/h i snitt) enligt min klocka förmodligen någon sekund långsammare i offciella listan eftersom jag kan ha varit lite snabb på knappen. De tog inte allt vad löpning hette på blodgivningen, jag kan faktiskt springa fortfarande! Ja, jag hade rätt hög puls men det gick. :-) Det är en sån här dag jag tänker på vilken fantastisk skapelse kroppen är. Hur den anpassar sig till kraven, eller bristen på krav. Hur den utvecklas, om man ber den. Vilken gåva att kunna springa. Med tanke på allt jag gjort den senaste veckan, vad kroppen fått utstå är det inte så illa pinkat tycker jag :-) Efteråt firade vi på Restaurang Parma i Sundbyberg, jag hittade en ny favoritpizza och som genom ett litet mirakel kunde jag svänga i mig nästan hela utan att få ont i magen! Fantastiskt, det har jag inte varit med om på många år!!!

Kommentarer

17 augusti 2012 09:14

lflickan

Bra jobbat! Jag längtar till mitt första lopp, konstigt nog. :)
17 augusti 2012 09:23

LadyG

Tack, det var roligt :-) Det är roligt att springa i flock av nån anledning :-)
17 augusti 2012 09:25

babs2

Härligt!

Logga in för att skriva en kommentar.