Imorgon är det dags igen
Imorgon är det sista vägningen på 100% kur, jag räknar med att viktnedgången bromsar in ganska rejält i och med att jag börjar fasa in riktiga måltider när vecka 6 börjar.
Jag har laddat upp med recept och inspiration, så förhoppningsvis ska jag väl lyckas få något som liknar en fortsatt viktnedgång. Men jag kan inte räkna med att vikten rasar som den gjort, om inte annat för att fast föda faktiskt väger den också.
Igår testade vi att göra helstekt kyckling i vår Airfryer. Jag penslade den regelbundet med en glaze av honung och citron, och lät den åka i 150°C i 60 minuter efter att ha fyllt den med finhackad zucchini, rödlök, vitlök och äpple.
Jag fortsätter att bli imponerad av maskinen.
Bild: Helstekt fylld kyckling • SvenskaRecept.se
Nu ska jag bara lära mig tranchera också, stackars kycklingen såg sprängd ut när jag var klar med den... 
Det gick inte att få några snygga matbilder till matbloggen, jag brukar försöka lägga upp lite snyggt så det åtminstone inte ska se ut som "en brun sörja" eller "en enda röra". Jag är varken kock eller fotograf, så jag jobbar i uppförsbacke kan man säga 
Jag fortsätter att oroa mig för hur det ska gå med flytten, det är så mycket som ska klaffa och med tanke på pappas alzheimers är det inte säkert att han kommer ihåg. Han är inte dålig nog för boende, men inte bra nog för att vara tillräknelig. Man får ta det han säger med en nypa salt.
Men tanken är att han och hans sambo ska flytta till ett hus som sambon köpt inne i samhället medan vi flyttar ut på gården och tar hand om den. Äldsta dottern flyttar in i vårt hus, och tar hand om det antingen tills marknaden är bättre så vi kan sälja eller tills hon bestämmer sig för att köpa.
Jag löser inga problem genom att oroa mig, så jag försöker fokusera på allt som kommer att bli bra istället. Det är vår gamla släktgård sedan 6 generationer, jag har massor av barndomsminnen där. Paula kommer att kunna cykla och springa omkring utan att behöva oroa sig för bilar. Vi skulle kunna skaffa höns. Rejält trädgårdsland. Egen skog att promenera i, plocka svamp, nötter och bär i. Jag kan visa Paula var farfar berättade för mig när jag var i hennes ålder, att tomtarna bor på sommaren.
Det vi tänker riskerar att bli självuppfyllande profetior (rosenthaleffekten). Man ska givetvis inte ignorera problem och risker, men inte heller glömma att tänka på allt bra. Balansera det kloka eftertänksamma med det optimistiska framåtskådandet.
Jag har en kraftig tendens att oroa mig för saker. Jag behöver knappast ägna mer tid åt att lösa problem, tvärt om faktiskt. Är det något jag behöver är det att våga se framåt, våga tro på att det ska bli bra på något sätt, i slutänden.
Så jag väljer aktivt att försöka skjuta bort de negativa oroliga tankarna med positiva tankar. Negativa tankar stjäl min energi. Positiva lyfter mig. Så vilka tankar borde jag ägna mer tid åt, om jag vill att det verkligen ska bli bra i slutänden?
Det är inte så att det är något enkelt, att mota sina egna demoner i grinden. Men de blir faktiskt svagare med tiden. Det går lättare att stänga dem ute så småningom.
Men de kommer tillbaka med full kraft om jag låter dem. Ibland överraskar de mig så jag får kämpa för att ta mig ur den negativa spiralen.
Pendeln svänger, fram och tillbaka. När ljuset kommer åter är jag starkare, mer optimistisk i grunden och mer energisk. Då åker demonerna ut på arslet.
Det kommer att bli bra i slutändet.
För det är så jag tänkt att det ska bli.
Gillar
Kommentarer
-
Det är inte lätt att inte oroa sig, men jag har lärt mig att det mesta löser sig så jag har slutat oroa mig...för det blir som det blir. Lycka till❣️
-
Tufft att klara 100 procent!
-
Åh, vad spännande att flytta till större / kända domäner... vilket är en lisa för både kropp & själ... Med egen skog m.m
Jag minns med vilken eufori ni flyttade söderut... Så detta blir säkert bra.
Jag skulle inte ha nåt emot en flytt... Till nåt annat... Men sälja är inte aktuellt just nu.
När ska detta boendebyte ske?
Varmt Lycka till 👌🤩
Senast uppdaterad 4 februari 2023 14:50
-
Digitali, jag önskar jag hade mer av din tillförsikt, innerst inne vet jag ju att du har rätt men gnällpipan på ena axeln är rätt högljudd ibland
babs2, det var nog jobbigast de 3 första dagarna, innan kroppen liksom accepterade läget. Vi får se vad den säger nu, när det blir ändring igen.
Tack Bella50, ja jag både ser fram emot det och inte, eftersom jag vet hur jobbigt det är med en flytt. Jag vill ha det överstökat. Det blir nog inte förrän i juni/juli som det ser ut just nu, mitt i sommaren, medan Paula har lov. Hon kommer att behöva byta skola, så vi har börjat introducera henne i den nya skolan genom att låta henne gå på gympan där, och träffa några av barnen.
Logga in för att skriva en kommentar.