icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 5991385
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
12 april 2015 12:21

Imorgon gäller det

Imorgon kväll ska jag ut i lingonriset på trailkurs, det blir läskigt. Jag, som är så "bra" på att springa i terräng... Jag har ett väldigt lågt löpsteg, ekonomiskt om man springer långt och på bra underlag men fullständigt livsfarligt i terrängen. Men jag kommer nog runt, jag tror faktiskt det kommer att gå bra. Det är ju en nybörjarkurs, så jag kan ju inte vara den enda som inte behärskat terrängen där.

Igår sprang jag till Brunnsviken, runt den samma och hem, men det blev inga 28km som schemat stipulerade, det insåg jag när jag passerade Ursvik. Då hade jag sprungt 22km och visste att det bara är 4km hem. Vad gör man då?
Jo man kastar sig på telefonen och ringer hem, och jagar ut ungdomarna att följa med på en kortrunda. Så slapp jag springa själv också, det var trevligt för ovanlighetens skull. Det medförde dessutom att det blev 31km sammanlagt, men hellre att jag räknar fel åt det hållet :D

Det blev jättetrevligt, yngsta dottern fick håll och fick kämpa för att komma runt medan hennes pojkvän skuttade som en glad kalv runt oss och hade för mycket energi, så i genomsnitt höll de ett bra tempo :-)

Viloveckan har varit skön, kroppen har fått hämta sig och pusta ut. Nästa vecka blir också ganska lätt, lite längre än denna men fortfarande ganska lätt. Som en slags uppvarvning för nästa tuffa block, två på varandra följande veckor med 110km respektive 105km. Sen lättar det igen, en kort lätt vecka följt av schemats tuffaste vecka i alla avseenden. Kristiflygareveckan kommer att bjuda på närmare 13 mil och även om de tmesta är lugn löpning vet jag att det kommer att ta ut sin rätt.

Å andra sidan innehåller de två följande veckorna efter kristiflygare bara lätt, kort löpning. Jag vet vad som händer då :-)
Jag har följt det är schemat förut och om man kommer igenom kristiflygare bara så löser det sig. Av erfarenhet vet jag att effekten blir dramatisk. Så fort benen vilat ut! Och sen, efter det, pendlar schemat mellan 7 och 9 mil i veckan, inga fler galna 10-13 mil!

De tre veckorna närmast före tävlingen är riktigt lätta, korta och mysiga. Jag minns hur det kändes förra gången då, jag tassade fram i farter som jag tidigare på året inte kom upp i utan avsevärd ansträngning, sprang distanser som var omöjliga i vintern innan och det kändes lätt. Njutningen var total! Jag kunde inte vänta, kroppen var så stark och löpningen så underbar!

Det är dit jag vill igen, och jag är beredd att jobba för det. :-)

Tidigare i veckan fick jag en smärre chock när jag klev upp på vågen i förbifarten. +2kg?!? Det visade sig ha en fullständigt naturlig förklaring som går över på några dagar, det är ju skönt att veta att kroppen fungerar som den ska även på den punkten trots den hårda träningen. Ett hälsotecken och bevis på att jag, trots den hårda träningen, inte pressar kroppen för hårt.

Det är sådant som blir viktigt att hålla koll på också när belastningen ökar. Sömnvanorna, matvanorna. Allt kan rubba den fina balansen som ger kroppen den återhämtning den behöver. Så jag prioriterar bort en massa för att hinna vara med min älskling, sova, äta, träna och kanske till och med skriva något.

Sådant som går bort är ... ja resten. TV. Spel. Slösurfande. Akrylmålningen får vänta den med, fastän det är så kul. Växtligheten överlåter jag på fästmannen och hoppas på en snäll sommar så han inte blir överhopad. Hemsidan får uppdateringar när jag hinner, när det nu blir.

Men jag vet att det finns ju ett liv efter ultran också. En period om några veckor, ja kanske månader, då jag är less på löpning. Och det är okej att vara det. Är man psykiskt och fysiskt utmattad är det skönt att ha fler intressen att hänge sig åt, som tankar ny energi till en trött själ.

Jag har så mycket framför mig, och det jag oroar mig mest för är trailkursen. För det andra vet jag att jag behärskar. Men imorgon ger jag mig ut i det okända.

Det är lite läskigt.

Gillar

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.