Innedag
Igår kom jag faktiskt ut på en runda till slut, även om det blev i mörkaste laget utan pannlampa och trots att skogsmaskinerna kört sönder ett stycke så vi fick gå supersakta för att inte bryta benen av oss. Äldsta dottern följer grumsande med, men jag tror nog det blev roligt på slutet när vi kunde jogga ledigare och småpratade. Ok, så vi joggade i 9-minuterstempo, men vi joggade!!
Bild: Strax över 5 km fick vi ihop i nattmörket. Jäklar så svart det blir på landet när solen gått ner 
Paula fick däremot stanna hemma med pappa och mysa, det var rätt kallt ute även för oss som rörde oss så tänk då hur kall hon hade blivit som sitter still, den lilla stackaren. Idag ska det dessutom bli ännu kallare än det var igår så jag tänker inte sticka ut nosen om jag inte måste.
På kvällen spelade vi Carcasonne, jag beställde hem den stora lådan med alla elva expansionerna så att vi skulle ha lite att pyssla med som inte var elektroniskt eller svettigt. Vi blev sittande i flera timmar, trots att varje omgång går snabbt, på en si så där 30-40 minuter på 4 personer. Spelar folk brädspel fortfarande, eller är det bara vi som är så gammalmodiga fortfarande?
Paula var med ett tag och gurglade, sedan somnade hon och sov gott på soffan bland kuddarna. Hon var superenkelt att natta för ovanlighetes skull. Undrar om det kan ha berott på att vi inte ens försökte?
Jag är förtjust i risnudlar har jag lärt mig, de där bredare platta sakerna som suger åt sig av såsen och blir så där goda! Nu har jag experimenterat med lite olika woker i ett par dagar och kommit fram till att av alla nudlar jag testat är det nog ändå risnudlarna som är godast. Jag får helt enkelt moderera portionsstorlekarna lite, det är väldigt lätt att överäta på nudlar. Särskilt om såsen blir god. Nästa recept på min receptsida bör väl bli currymangokycklingen vi gjorde igår, jag ska bara lägga in receptet hur jag gjorde.
Bild: Curry, mango och kyckling som fått sjuda i kokosgrädde.
Jag har lite tendenser kvar att, när det är gott, äta mer än jag verkligen behöver och vill ha. Munnen tycker det är gott, så då får magen lida. Det jobbar jag på att kontrollera, och jag trot det effektivaste sättet att styra det är faktiskt att öka uttaget istället. Röra på mig mer, mer vardagsmotion, mer träning. Jag minns nämligen hur det gick men min berömda aptit när jag tränade regelbundet och varierat. Förvisso kunde jag äta, mycket och ofta. Men vikten sjönk som en sten i alla fall, eftersom jag inte klarade av att äta för lika mycket som jag rörde mig.
Jag misstänker att det var de fria tyglarna då som ger mig lite bekymmer nu. Åter igen måste jag börja träna på att tänka till innan jag sväljer något.
" - Behöver jag det här?"
" - Är det här nyttigt för mig och Paula?"
" - Hur hjälper det här mig att nå mitt mål?"
Kan jag svara vettigt på de där frågorna internt, utan att ljuga och hitta på ursäkter, då ska jag förmodligen äta det. "Ja jag är hungrig", till exempel är ett bra och rimligt svar. Man ska äta när man är hungrig. Men ganska ofta kan jag äta för att jag är nervös (som när jag tittade på JVM) eller uttråkad. Jag får aktivt välja att inte äta, inte låta munnen gå per automatik.
Nyttigt är förstås lika mycket en fråga om vad man tror på när det gäller forskning och vilka övertygelser man har, jag väljer bort mättade fetter så långt jag kan exempelvis och försöker glida över till vegetariskt, eller fisk och skaldjur åtminstone, eftersom jag inte tror mättat fett, rött kött och chark är nyttigt. Jag kan inte påstå att jag är vegetarian, jag äter för mycket animaliska produkter för det. Men jag sneglar ivrigt åt det hållet, kan man väl säga.
Det är också därför jag har stora mängder mandlar hemma, de är fullspäckade med nyttigheter och fleromättade fetter. Orostade, osaltade nötter är jättenyttiga som mellanmål eller som "dumhetsbromsare" när det är lite för långt till middag för att vara hållbart.
Vad som hjälper en att nå sitt mål beror förstås på vad som är målet. För mig är målet att må bra, få energi och förbättra konditionen. Nästa mål, när jag inte ammar, blir att nå målvikten.
Visst, jag är lite dyster över att behöva göra om nästan hela jobbet en gång till. Så himla roligt att kämpa med vikten är det inte. Det var mycket roligare att vara klar med det och kunna fokusera på träningen. Så det är förstås slutmålet, att placera mig i en sådan position igen att kosten bara är ett redskap för att träningen ska gå bra, och vikten är av underordnad betydelse.
Varför spalta upp det så skärskådande då?
Jo, det är lite som när Alice i Underlandet träffade Cheshirekatten:
– “Vill du vara snäll och tala om för mig vilken väg jag ska ta härifrån?”
– “Det beror på vart du vill komma” svarade katten.
– “Det spelar inte så stor roll…”, sa Alice.
– “Då spelar det heller ingen roll vilken väg du tar”, sa katten.
Vet du inte vad du vill, hur ska du då veta hur du ska nå det eller få det? Så första steget måste vara att skärskåda sina inre önskningar, vad man vill åstadkomma och varför. För vems skull. Lite navelskådning är nyttigt ibland, om man har sina kritiska glasögon på sig. Man ljuger aldrig så bra som när man ljuger för sig själv.
När man vet vad man vill innerst inne kan man börja göra planer för hur man ska nå sina mål. Och gissa om motivationen är så mycket starkare när man har tydliga, klara mål och en plan som är sannolik att man kan följa, även när det går emot (vilket det gör i perioder, det är bara att räkna med).
Åtminstone har det varit så för mig tidigare att jag inte lyckats uppbåda det rätta engagemanget om jag inte haft ett klart och tydligt mål, men att jag å andra sidan när jag vet vad jag vill kan uppbåda ett enastående fokus.
Där spelar bloggen en tydlig roll, för det kräver att man tänkt igenom och fått klart för sig vad man vill, innan man kan skriva det så någon annan begriper vad man menar också. Dessutom kan det hända att det, medan man skriver, dyker upp tankar och kopplingar man kanske inte skulle ha gjort om man bara sitter och tänker, tankar är så flyktiga. Det skrivna ordet består, och plötsligt står där en mening på skärmen som man inte alls räknat med.
Det är också därför ni möts av en vägg av text emellanåt. Tack för att ni orkat hela vägen hit
Gillar
Kommentarer
-
Jag orkar LadyG, inga problem;)
Det är så roligt och peppande att läsa dina inlägg. Du är ju klok som en uggla
-
Jag tror mig kunna fokusera på målet också! Om jag inte ljuger för mig själv nu?!
Apropå Carcasonne - vi har haft den gamla originalen i flera år nu och den dyker upp varje gång någon eller båda barnen dyker upp här hemma. Nu har barnbarnen blivit intresserade, så traditionen kanske fortsätter...
-
Först hade jag bara satt hålla målvikten som mål för 2018 men sedan tyckte jag att jag måste ha en ny utmaning i mitt liv och därför lade jag till att jobba på kondition och styrka. Visst har jag promenerat hur mycket som helst både under viktminskning och under hålla målvikt men jag har inte spänt bågen och gett mig på något mer intensivt. Och jag har tränat en del med hantlar hemma, men har många innestående besök på klippkortet på gymmet kvar. Så nu vet jag vilken väg jag ska gå.
-
Maten såg riktigt god ut !
Trevligt att spela spel med familjen ! Det här spelet har jag inte hört talas om !
Brukar ibland spela Yatzy med barnbarnen.
Men nu håller de mest på med surfplattor , telefoner och datorn.
-
Min väg är framåt..aldrig mera tillbaka...och det är en lättare kamp varje dag 👍
-
JA dax för att få ordning på 2018 jul nyår ocg tredagsafton, blir det ordning på maten tills jag liger på margenalerna igen.
Lycka till med träningen måste själv komma i gång med minna långpromenader, nu när det fryser på kommer jag runt utan sjöstövlar min väg är översvämad nere vid sjön.
-
Tack Emmi11! Det glädjer mig att höra
LissaLo, väl värt att kämpa för! Jag har också en massa kläder (mest träningskläder dock) som jag önskar att jag kunde få plats i igen!
Ulla165 vad roligt att se att någon mer spelar Carcasonne! Monopol brukar väl de flesta ta till, men en runda tar ju evigheter och det är inte säkert någon vinner ändå...
Medlem16, det är jobbigt innan man hittat vägen man vill gå eller kommit på vad det är för mål om kittlar. Det kan ju vara väldigt olika vad man går igång på, jag gillar långdistanslöpning men jag vet att det är lika vanligt att drömma om att lyfta visst tyngt i gymmet eller kunna vandra en viss vandringsled i fjällen t ex så allt måste ju inte handla om marathon! Hoppas du hittar ditt mål!
Tack gasten! Mango i mat är underskattat! Det är inte så svårt att lära sig Carcasonne, reglerna är ganska simpla faktiskt, så får ni möjligheten att skaffa spelet så gör det!
Bella50, vad skönt! Jag ångrar ingenting, men helt nöjd med att vikten skenat är jag förstås inte. Detta ska dock åtgärdas så fort jag kan. Längtar tillbaka, dit där du är
Afkrut, vad skönt att se att du är tillbaka igen! Nu får vi göra vårt bästa för att 2018 ska bli ett så bra år som möjligt
Du lär ju vara tillbaka på rätt sida strecket igen på nolltid! -
Att blogga är verkligen ett suveränt sätt att få syn på sina tankar. Och en bra metod att behålla sina mål i sikte.
-
Visst är det så seglar67, det är så lätt att tappa fokus annars. En blogg kan man återvända till och läsa igenom hur man tänkte, och kanske se luckorna i planen som man inte såg då men som är uppenbara efter en god natts sömn
Logga in för att skriva en kommentar.