LadyG tar nya tag!

16:8 5991779

Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.

3 juli 2013 23:04

Jag är inget lätt offer

Det bevisade jag idag. Dagen har varit ganska stressig och jag kom ut mycket senare än jag hade tänkt mig, och jag hade knappt kommit mer än nån kilometer så möter jag en kille. Jag möter ofta killar på min runda, men den här gick på samma sida som jag sprang så jag bytte. Han med. Så jag bytte igen och det gjorde han med. Jag anar ugglor i mossen och tvär nitar två steg ifrån honom, med aggressivt knutna nävar och spänner blicken i honom. Ryter "Lägg av!!" med så mycket pondus som en kampsportare förmår och tänker ilsket att han ska åka på en sån jävla propp att han ser stjärnor i en vecka bara för att han förstört uppvärmningen. Min ilska och aggressivitet får honom att sjunka ihop lite, på två röda är jag förbi och utom räckhåll men jag håller ett öga bakåt i flera kilometer innan jag slutar springa med split vision. Kanske ville han bara skoja, men det är inte så troligt. För som jag upplevde situationen såg det ut som att han bedömde mig, och avgjorde att jag var för bråkig, för stridslysten och för högljudd. Kanske gjorde det sitt till att jag var tvärilsk, det var först senare när jag var säker på att han inte var efter mig, som jag blev rädd. Jag tänkte på sensei Kent och hur han tränade oss tjejer i att säga ifrån med magstödet. Verkligen ryta. Vi skulle vara lejoninnor, och vår röst skulle vara ett vapen. Då, när vi stod i trygghet och skrek "Nej" åt varandra kanske det inte kändes så speciellt seriöst, men lägg sedan till kroppspråket hos en kampsportare redo för strid i en adrenalinstinn situation så blir "Nej" eller "Lägg av!" en helt annan sak. Det blir inte bara ett utrop, ett tjut. Det blir faktiskt ett kiai, en styrkedemonstration. Ett stridsrop. Vad killen än hade tänkt sig så slocknade det självsäkra leendet och jag kom undan. Det är bra så. Först efteråt knöt sig magen av rädsla, för det var en rätt stor och vältränad kille. En sån där som man hellre viker undan från. Det gäller att välja sina strider och hellre fly än illa fäkta. Så jag sprang, vaksam bakåt och redo för en fartökning. Redo för flykt. Det tog några kilometer innan jag var säker på att han inte förföljde mig. Jag fick i alla fall ihop 15km på 1h 28 minuter till slut, och jag fick än en gång en anledning att tänka vänligt om min sensei. Snittpulsen var låg och fin dessutom så känslan och klockan var överens igen, det var inget jättejobbigt pass, annat än psykiskt då.

Kommentarer

4 juli 2013 06:17

Eminemma

Puh! Du är ju kung!!!
4 juli 2013 06:44

Katri

Fy fasiken så arg jag blir! Har själv blivit utsatt för något liknande för många år sedan då jag cyklade hem sent en kväll, en bil lade sig bakom mig och körde skata efter mig. Först trodde jag det var några killar som fånade sig, men när jag kollar snabbt bakåt så såg jag att det var en äldre karl som satt bakom ratten. Jäklar vad jag cyklade och så underbart när jag kom in i mina kvarter och in på en smal gångväg där han inte kunde följa efter. Det känns för jäkligt att vi tjejer inte får lov att känna oss säkra för att vi är just det ja tjejer. Pga av vårt kön måste vi vara vaksamma och beredda. Så säger vissa att Sverige är jämställt???
4 juli 2013 09:06

BillieL

Bra gjort!
4 juli 2013 09:12

Katri

Blubben: vi tjejer löper lika stor risk att bli nedslagna också - det är hemskt när det händer både tjejer och killar - men ur genusperspektivet så kommer vi inte ifrån att vi är mer utsatta som kvinnor bara för att vi är just kvinnor.
4 juli 2013 09:38

LadyG

När jag kom hem igår var jag alldeles för uppriven och arg för att tänka på att anmäla, det borde jag gjort medan jag kom ihåg signalementet tydligt. Nu minns jag knappt hur han såg ut, annat än att han var längre än jag (nästan alla är det iofs) och vältränad. Och det säger ju inte så mycket. Ingen borde bli angripen någonsin av någon annan, och det sorgliga är att det är män som står för majoriteten av våldet och övergreppen. Det finns hyggliga killar, men det är kräken som den här killen som gör att jag behandlar alla okända män som potentiella angripare. Håll ett säkert avstånd, ta ögonkontakt, säg ifrån kraftfullt med röst och kroppsspråk, håll avståndet om det går och skrik högt om han envisas med att komma närmare.
4 juli 2013 09:49

lena64

fy vad jobbigt! vet hur det känns efteråt när rädslan kommer... och adrenalinet för att man blivit så arg från djupet... och jag känner igen det där att kolla lång tid efter för att se att ingen följer efter..... men det du praktiserade är bra - jag har själv väldigt lätt för att bli kraftfull men jag tror många kvinnor behöver lära sig det...och att det hjälper att ha kraft i rösten när man markerar gränser.. bra att det gick bra i alla fall! :)
4 juli 2013 11:12

Amy80

Bra jobbat!! Jag tycker att du i alla fall ska ringa och tipsa polisen på 114 14 även om du nu inte kommer ihåg riktigt hur han ser ut.... Det kan finnas andra händelser som kan kytas ihop med detta och kanske kan området han var i hjälpa till...nästa tjej kanske inte vågar säga ifrån som du. //Amelie (polis)
4 juli 2013 11:32

LadyG

Så, nu har jag lämnat det lilla jag visste till lokalpolisen vad gäller utseende och klädsel. Det kanske hjälper, kanske inte men man måste ju [KURSIV]försöka [/KURSIV]stoppa såna här.
4 juli 2013 13:11

LadyG

I vanliga fall är det gott om folk där jag springer, men så sent som sju-åtta på kvällen är det ganska öde men det tänkte jag inte på. Inte just då. Men det är klart jag blir lite mer vaksam efter en sådan här sak. Lite mer riskmedveten, lite mer eftertänksam.
4 juli 2013 13:40

Synvillan

Finns det ingen stor skräckinjagande hund du kan låna med dig när du springer? Min dobermann gör att jag aldrig någonsin är rädd. (Fast han är världens snällaste men det syns ju inte ) Jag beundrar din styrka och är glad att du lyckades skrämma iväg honom.

Logga in för att skriva en kommentar.