Jag blev med sko

Jag kunde inte hålla mig utan stormade in på Löplabbet Race, full av förvirring och en vild önskan om att hitta en sko som liknar mina falkar fast inte fullt så mycket broddar :-) Jag är djupt imponerad av att han lyckades sortera ut nånting av vikt i svadan, men han måste förstått vad jag menade ändå eftersom de första skorna han kom med också blev de jag tillslut valde: [FET]Saucony Type A5[/FET] (En sko väger 144g - tillsammans väger de mindre än en av mina gamla skor! Näst intill odämpade, men så är det ju meningen att fötter, underben, benmuskler etc ska sköta stötdämpningen istället. Viss invänjning krävs här, om jag vill fortsätta vara hel och skadefri!) Fast jag behövde en aningen större storlek än jag trodde, faktiskt UK 6 och inte UK 5.5 som vanligt i Saucony. Och det var inte bredden som var problemet utan att tårna behövde lite mer sprattelutrymme! Jag provade ett par synnerligen besynnerliga Brooks som hela tiden hotade att stjälpa mig baklänges (no drop) och ett par Asics av någon modell jag redan glömt, men det var Sauconyskorna jag kärade ner mig i direkt. Fötterna flög på löpbandet, jag kände mig så lätt. [KURSIV]Så fri!!![/KURSIV] I rätt storlek blev de helt rätt. Yngsta dottern kastade en blick på mig och konstaterade att "De skorna vill mamma ha!" JAAA! Det vill mamma! Come to mama! Sen sprang jag hem från stan, gjorde en liten missbedömning vad gällde underlaget och tog falkarna i tron att det var mer is än det var. Men det blev en härlig löprunda ändå, jag fick se en bedårande vacker Västerbro i solnedgång och sprang skymningen tillmötes med ett brett leende. Bortsett från att jag lät som ett förrymt kavalleri gjorde det faktiskt inte så mycket att springa på asfalt med falkarna. Så fort jag anpassat mig lite gick det kanonbra, fortfarande aningen högt i puls (snitt 81%, skulle ha velat ligga lite lägre) men det går åt rätt håll. Imorgon ska jag ge mig på gymmet, jag har utmanat min äldsta dotter i roddmaskin (Concept 2-maskin, maxmotstånd, 10 minuter vem kommer längst - fotobevis anbefalles) :-) Då kan jag lika gärna passa på att köra bröst, rygg och mage också. Tinnitusen kanske jag får leva med, men den hindrar mig inte från att springa och jag märkte faktiskt idag att den under långa perioder blev lägre när jag sprang. Jag kanske brydde mig mindre om den, eller så börjar jag vänja mig. Hörselnedsättningen på det skadade örat är inte så allvarlig att jag bryr mig, jag är inte proffsmusiker ändå. Jag klarar mig, man vänjer sig vid mycket. Jag är mest tacksam för att jag kan springa, att jag drabbades av något som inte påverkar det åtminstone!

Kommentarer

24 februari 2013 22:18

utter

Åh, vad roligt! Skulle också behöva få "hitta" mina skor. Nu så har jag samma gamla par som jag haft i en evighet. :)
25 februari 2013 00:34

Minus30

Ojoj så fina skor! Visst är det skönt när händelserna faller på plats och saker passar...bara så där.
25 februari 2013 06:34

lflickan

Härligt! Fina var de med. :)

Logga in för att skriva en kommentar.