Jag såg en sak
Jag kom iväg till gymmet till slut. Först hade jag tänkt köra bänkpress men axeln kändes inte okej efter i lördags så jag avstod efter att ha kört 8x3 med bara stången, 20kg. Det innebar att jag fick stuva om lite. Inte överkropp alltså, inte latsdrag eller hantelpressar heller med andra ord och definitivt inga flies, shrugs eller roddövningar.
Men benen var det inga fel på. Det kändes desto bättre i knäböjen. Stabila repetitioner på 30, 35 och 40kg presterade jag, sen fick jag hejda mig. Så här tungt har jag inte böjt på mycket längre, jag skulle öka måttligt nu när jag börjat om efter graviditeten. Det lovade jag, och det håller jag. Knäböj kräver trots allt att man håller ett visst buktryck, och även om jag är rätt säker på min bäckenbotten så vet jag också att den fortfarande bygger upp sig till vad den var. Framfall är inget lockande alternativ, så jag avancerar sakta.
Dessutom, jag väger faktiskt betydligt mer än när jag styrketränade tidigare. Vikten ligger inte på stången kanske, men jag måste fortfarande hissa upp den med benkraft. Det lägger också extra tryck på bäckenbotten, övervikten alltså. Värt att hålla i åtanke för alla som styrketränar eller löptränar. Den vikten ska bäckenbotten ta emot, så det gäller att avancera varsamt efter en graviditet.
Så, byte av övning kändes klokast men jag skulle hålla mig till benen tänkte jag. Hittade en maskin som jag kunde köra baksida lår i, leg curl vill jag minnas att den hette. Den härjade jag i en stund, tänkte det var bra att ge baksidan en extra omgång.
Jag vet att jag är starkare i lårens framsida än baksida eftersom jag är löpare. Jag är också kvinna och många kvinnor är starkare i låren eftersom de är makalöst dåliga på att koppla in rumpan i lyften, en av teorierna är att vi sitter ner så mycket att gluteus maximus (stora rumpmuskeln) somnar. När de sedan ska styrketräna kompenserar de sovande akter med andra muskler och teknik som lämnar mycket att önska. Det gläder mig att man knappast kan ha träningsvärk i något man inte använder. Men jag är likväl noga med tekniken. Jag lättar hellre på vikterna och gör rätt.
Men gissa vad jag kom på sen! Jo, att man kan köra Draken med viktplatta! Det hade jag inte gjort förut så det skulle jag ju absolut testa. Det var mycket svårare än det ser ut för, och efter att ha kört 3 set per ben var jag nöjd. Eller nöjd, benen var slut. När jag klev ner för trappsteget i gymmet sjönk jag ihop, benen bara vek sig, och blev sittande lite förvånad i trappan.
Det har aldrig hänt förut 
Det tog strax över 30 minuter att köra slut på benen.
Därav att jag misstänker att jag kommer att få sota för det här. Men det kan det vara värt, om det betyder att jag blir starkare!
Om benen är griniga på onsdag (och risken är stor då jag hade tänkt springa imorgon) får det bli överkropp, jag hoppas axeln slutat sura tills dess. I så fall kör jag latsdrag, stångrodd eller hantelrodd, bänkpress och någon curlövning. Om jag supersettar kanske jag hinner med något mer, det märker vi. Jag satsar i alla fall på cirka 30 minuter igen, det är lagom både för löpning och styrketräning.
En halvtimma hinner man med.
Edit:
Jag glömde ju faktiskt skriva vad det var jag såg.
Där i spegeln, mitt i ett lyft, såg jag en skymt av den jag var. Lite rundare, lite fler volanger. Men där under, under volangerna och fluffet finns musklerna, definitionen jag saknat och styrkan jag var rädd att jag förlorat.
Jag blev väldigt glad av den glimten. Trots att en bilring la sig ivägen och skymde utsikten, så för en sekund fick jag bekräftelse på att det jag gör är rätt och att det finns där. Jag behöver bara bokstavligen lyfta fram det igen.
Det blev jag glad för, mer glad än alla ökningar jag gjort i styrketräningen på sistone tillsammans.
Gillar
Kommentarer
-
Det finns där under, som du säger bara att lyfta fram det. Jag har börjat sikta på 'häck väck hängröv'.
-
Heja dig! Du förmedlar verkligen träningsglädje. Klokt skrivet om bäckenbotten. Den är verkligen central. På flera sätt!
-
Underbart klaraelv!! häck väck hängröv!!! *asg* Den gillade jag skarpt!
Tack Molnbär! Man är inte så kaxig om inte mittenpartiet är stabilt, det är ju bäckenbotten och mittkroppen som ska hålla oss stabila när vi far och flänger men jag tänkte nog inte på hur stark jag egentligen var förrän jag inte var det längre. Man saknar inte kon förrän båset är tomt. Så det är bara på't igen och börja jobba, igen
-
Du är fantastisk. 👍
-
Vad härligt att du fick den där glimten och verkligen såg... ibland undrar jag hur ofta vi tittar i spegeln och "inte-tittar" på oss själva. Och när vi väl tittar så ser vi inte det vi vill se. Men härligt att du såg DIG.
Det där med att benen viker sig brukar jag också uppleva. Jag har en stryketräningsmaskin och några vikter här hemma, eftersom jag gärna tränar så fort andan faller på och inte har lust att sitta och åka flera mil för att göra det. Nåväl, efter knäoperationen har jag tränat mycket ben och ibland är det överkokt spagetti som ska ta sig nedför trappan, då blir det båda händerna på räcket. Eller också hojtar jag till gubben att jag kommer om en stund, när jag fått tillbaka kraften
-
Tack Bella50!
Kicki47, ibland överraskar jag mig
Just det där med att se sig i spegeln är svårt,jag ser bilder från förr och tänker att jag såg vältränad ut. Men då, när bilden togs, såg jag inte samma saker. Undrar vad det är för filter vi lägger på över synen egentligen?Får du också pikar för att det där med styrketräning ju skulle vara nyttigt? "Blir du inte stark av att styrketräna, sa du?" *fniss* *fniss*
-
Precis sådana pikar dyker upp tillsammans med "ska tant ha hjälp ner för trappan"
Men jag tar't med en klackspark -
Jag brukar fnysa med låtsat förakt och hota med att jag misann ska ge dem på moppo när jag kommer i kapp dem, och det gör jag förr eller senare, jag är ju ultralöpare
Det brukar inte bekymra dem det minsta -
Vilken härlig känsla !
Tog faktiskt en riktig lång titt i spegeln häromdagen och såg att både navel satt där den skulle
( har mest sett ut som en ledsen mun i det området ) och att jag skönjer mina bukmuskler...
Det är svårt att se SIG ordentligt i spegeln , helst vill man ju bara hasta förbi den snabbt om attan
-
Enda gångerna jag verkligen ser mig själv i spegeln är när jag är oförberedd. Kanske går förbi ett stort skyltfönster eller en spegel på gymmet och ser någon helt hastigt i ögonvrån. Va, det är ju jag? Numera är det ingen obehaglig överraskning, jag ser ju faktiskt normal ut!
-
Vad skönt att det börjar synas muskler, 8veckor! Det om något är ju ett tecken på att du gör helt rätt! Hålle rmed om det där att hasta förbi spegeln, av gammal ohejdad vana undviker jag att titta i den tror jag. Ska försöka tänka till, hur jag gör egentligen. Jag tror jag undviker att titta på mig, kolla att kläderna är hela och rena osv är en annan sak.
Härligt seglar67, det måste vara en skön upptäckt! Den där överraskningsmomentet är främsta anledningen till att jag tittar på mig i spegeln, jag tror jag har en ouppklarad beef med spegeln faktiskt. Får klura på hur det ligger till egentligen.
-
Jag måste rätta mig själv där, LadyG, det är klart att jag ser mig i spegeln ibland annars också! Sätter upp håret och målar mig ibland och kollar i största allmänhet. Men jag har också en ouppklarad relation till spegeln. Den visar mig inte som jag verkligen ser ut. Det märker jag när jag ser foton på mig själv, och om jag tar selfies. De där oförberedda speglingarna, när man ser sig själv utan att veta att det är sig själv man ser, är däremot en pålitlig verklighetscheck. Och numera blir jag som sagt inte ledsen av de ögonblicksbilderna.
-
Jo men den där klädkontrollen, sminket etc är ju något annat. Då ser man inte sig själv, bara håret, sminket eller vad det nu är man pysslar med. Känner igen det där så himla väl, maken skrattade lite när jag berättade om mitt möte med Bosöns spegelvägg. Jag visste inte att det var en spegelvägg, och sneglade lite så där halvt i ögonvrån på den där andra löparen längre bort i rummet, som hade likadana tights som jag. Surade, för de satt bättre på henne än på mig, tyckte jag. Så blev jag framkallad för mina tester, och höll på att slå runt när jag såg att den där andra löparen också började röra sig. Sen fattade jag att det var jag, och att det var mina tights jag sett. Samma sak upplever jag när jag tittar på gamla foton.
Så jag tolkade dig nog som du menade, seglar67, tror jag, för att jag står i samma skor själv. Trodde jag fått av mig dem, men det verkar faktiskt som att jag inte fått av mig dem än.
Senast uppdaterad 5 mars 2018 21:23
-
Tack för att du tar med mig/ oss på din träning. Du skriver så levande samtidigt som du förmedlar mycket bra fakta. Jätteintressant! Draken ser INTE lätt ut och jag förstår att det blev möra ben! Imponerande och inspirerande.💪🏼💪🏼💪🏼
-
Tack för de snälla orden Ackhs! De ska jag trösa mig med imorgon, jag anar redan nu att träningsvärken kan bli intressant att springa med
Logga in för att skriva en kommentar.