icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 5995981
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
7 april 2013 18:10
8

Jag väljer att skratta

Man vet inte om man ska skratta eller gråta, hör man ibland folk säga. Särskilt i situationer då det går dem emot ovanligt mycket. Jag väljer att skratta, och idag fick jag skratta mycket :-) Det började med att jag hade svårt att sova, jag sov alldeles för lätt och när jag väl lyckats somna började katten, det lilla nattdjuret, att rumla runt och leka. Man kan inte bli arg på någon som har roligt, men det störde. Sen försov jag mig förstås och kom ut jättesent jämfört med vad jag hade tänkt mig. Kroppen kändes för tung, seg och motvillig men jag tuffade på ändå. Jag hade anpassat kläderna efter rådande väderlek: 5 grader, sol och ganska vindstilla. Det ändra sig ganska snabbt så fort ag kommit ut genom dörren. Molnen rullade in, det började blåsa hårt och efter en timma ungefär kom snön och formligen vräkte ner. Det blev svårt att se något genom solglasögonen och jag kan faktiskt förstå de som glodde så ögonen höll på att ramla ur kraniet på dem. Vem fan springer i halv snöstorm med solglasögon? Nå, lite vind och kyla har aldrig stoppat mig förut. Inte heller lite snö. Så jag gnetade på, man håller värmen rätt bra när man springer ändå. Största problemen blir när man stannar för att dricka, det blir förskräckligt kallt förskräckligt fort om man är felklädd. Pulsen höll sig föredömligt låg, 70% av max (137bpm), och farten låg rätt för dagen runt 7 minuter per kilometer. Det är då nästa djävulskap inträffar: tightsen spricker! Ett hål stort som en handflata på insidan av låret, så att jag omöjligen kan fortsätta utan risk för skav. Jag valde att ta tunnelbanan hem helt enkelt. Jag som oroade mig för överträning, skador, slitage och så vidare, hade aldrig kunnat gissa att det som skulle ge upp andan först inte var mina fötter, knän eller rygg utan mina tights! Jag fick i alla fall ihop lite över 17km på mina 2 timmar jag var ute. Vissa dagar bara är sådana, universum försöker säga dig något och ibland med eftertryck. Jag kan bara skratta :-)

Kommentarer

  • 7 april 2013 18:28
    mita0822
    En syn för gudarna :-))
  • 7 april 2013 19:14
    gittan52
    Kan trösta dig att jag joggade med solglasögon, trots snöstorm :) Orsaken är egentligen att mina vanliga glasögon gärna glider ner på näsan och då är det bra att ha solglasögonen över dem, så de hålls på plats :) Tur att jag fortfarande joggar runt i "vanlig" träningsoverall, som inte sitter tight. Men när värmen kommer så åker de på!
  • 7 april 2013 19:33
    Då var jag inte ensam med solglasögon i snöyran i alla fall :-)
  • 7 april 2013 19:37
    FrkM
    Man kan inte alltid ha turen på sin sida :) Skratta är nog det man ska göra! Frk M [LANK]http://padetrettio.blogg.se[/LANK]
  • 8 april 2013 10:05
    Ja, skönt att du kan skratta åt det...... Kramiz
  • 8 april 2013 15:56
    freiia
    Du måste räddat morgonen för många, ett skratt på morgonen räddar hela dagen :-)
  • 8 april 2013 15:56
    freiia
    Du måste räddat morgonen för många, ett skratt på morgonen räddar hela dagen :-)
  • 8 april 2013 16:01
    Det blev komiskt till sist, hur allting bara strulade och gick fel hela tiden :-)

Logga in för att skriva en kommentar.