Jamen det går ju
Det är svårt att se på en bild, men den här backen är vansinnigt brant och lång. Bilden är tagen ungefär mitt i backen. Det är Arons Backe, i Ursvik.
Arons backe är bara en av alla backar man måste forcera om man ska springa Ursviks Extremespår, ett av Stockholms tuffaste terrängspår. Men det är förmodligen den värsta backe jag sett som inte varit en skidbacke. Jag har aldrig gjort 15km på under två timmar här. Nära 350 höjdmeter påstår klockan att jag besegrar. Det är gott om backar.
För det mesta går jag en bit i Arons backe, eftersom det blir brantare och brantare vid toppen. Om man inte har rätta klippet i steget kommer man inte upp.
Ibland begriper jag mig verkligen inte på mina ben. De är mysko. 
För vem trodde att jag skulle kunna springa på en av mina tre bästa tiden någonsin här, idag? Idag av alla dagar? Jag körde styrka igår, började på 30kg och reppade 3 set med 8 i varje. Ökade 5kg, körde 3x8 tills jag kört 3x8 på 45kg och började känna att tekniken inte längre var helt godkänd. Låter det begripligt om jag försöker förklara det med att jag inte längre pressade upp vikten från huksittande med rumpmusklerna, utan började lyfta/dra med ryggen och magen?
Jaja, det var iaf dags att avsluta det där när det känns så. När fel muskler börjar jobba. Då är de som ska göra jobbet klara för idag, det är ingen idé att nöta med dålig teknik. Jag körde lite latsdrag, assisterade chins och påtade runt lite håglöst bland vikterna, utan att veta riktigt vad jag ville. Gymmet hade en pilatesboll som jag klängde på lite, men den var hårdare pumpad och låg mer still än min boll gjorde så jag klarade både höftlyft och höftlyft med indrag (den där övningen jag länkade i video innan). Det var inte lika kul med en lätt boll. Kanske tur det.
Idag var benen möra, redan när jag vaknade. Jag hade föresatt mig att jag skulle springa, så springa blev det. Om det så skulle gå i krypfart så skulle jag runt Extremen. Det hade jag bestämt. 
Jag fattar inte. Varför gick det så fort? Det var ju inte så att jag inte hade träningsvärk, tvärt om. Benen gnölade surt så fort jag ens tänkte på att öka farten. Det var som att springa med telefonstolpar till ben, men det släppte när jag hade hållit på 6-7km ungefär. Arons backe knäckte definitivt rumpan, den är jättearg på mig nu. Men vi grejade det, baken och jag. 
Om man får ont i en muskel är den i alla fall inte inaktiv, jag läste något om att kontorsråttor som jag (som sitter mycket) annars ofta riskerar att lida av "sovande rumpa" eller vad de nu kallade det på svenska. Gluteus Maximus är den största och starkaste muskel vi har, eller borde vara det i alla fall. En rejäl genomkörare på gymmet och lite backe så är den skapligt öm. Man kan inte ha träningsvärk i något som sover, tänker jag och är nöjd.
Jag avverkade Extremen på under 2:15:00 vilket är väldigt snabbt, jag har inte sprungit där sen förra hösten. Inte ett backpass på evigheter. För lite terränglöpning för att vara bra. Träningsvärk en masse.
Jag begriper som sagt ingenting.
Gillar
Kommentarer
-
Heja (både dig och baken!) - härligt när det händer utan att man var beredd på det!
-
Ja det är jättehärligt, men jag undrar hur det gick till? Jag vill ju göra om det, det var ju jättehäftigt
-
Hu har svårt för stå det häftiga med backar, om det inte är lyckan när man är uppe på dem, här gårman och går bar uppför och så en nedrans utförsbacke som man måste ha stenkoll på hunden i, en dragning och man står på näsn, så komer det fin sti några hundra meter plan mark jämter sjön sen en så där nedrans uppförsbacke igen. Starkt gjort springa sådana backar, vet jag har sprungit ett och annat mördar spår i min tävlings tid, sköt inte tävlingar i toppen utan mycket kondition. Jag och en kille tränade med oriterarna, sprang vi med dem så fick vi fika och bastu, tror vi fåt det utan att springa med, men oriterar är grymma på att springa backar, och dom springer samma backe åt båda holl flera gånger.
Gillar din blogg en frisk fläkt att läsa.Senast uppdaterad 16 september 2016 11:18
-
Tack, vad kul att höra!
Orienterare kan det där med terräng helt klart! De behöver inte ens en stig för att komma fram, om det ska vara på det viset
Dem kan man lära mycket av!Men visst hade väl du bössan med dig när du var ute, Afkrut? Den måste ju väga rätt mycket? Tungt att gå och dra på den också, som om inte backarna var nog!
Senast uppdaterad 15 september 2016 23:27
-
Ja bössan var med när jag jagade det är dryga 5 kg plus en ryggsäck, kniv ock lite runlock att dra med. Men springandet var för att ha en bra grund kondition så man pallade 14 timmars tävlingsdagar som det ofta blev påde lördag och söndag. Tar en stund för 200 pers att skjuta 100 skot sköts 5 st i taget 25 skot varje gån tog cr 20 min. sen skulle alla skjuta sinna inana nästa runda började, Så låpnga dagar att orka för att sen var helskärpt i 20 min krävde superkontion, min var på gränsen, klarade gå ett par mil i skogen, men stresen och presen tar mer på krafterna.
-
Jobbigt att hålla skärpan så många timmar! När ni var ute så länge måste ni väl ha fått något att äta och dricka också, behövde ni bära det själva eller hade ni service? Det blir ju tungt om man måste ha med sig precis allting själv, fast vissa tävlingar är ju såna.
-
Nej inget bärande man sköt på samma ställe. Men all väntan på att skjuta var det jobbifa man sköt första rundan 7 och sista vid 17.00 och sköt man bra var man tvungen lada om till finalen ´som ofta blev vid 19.00 var många som inte årkade med finalen, var för trötta och rasade då.
Logga in för att skriva en kommentar.