Japp, jag hinner inte
Den som aldrig träffat mig och som bara har internet att utgå ifrån tänker säkert att "japp, där har vi en ortorektiker om jag någonsin sett en", och det är ju ganska förståeligt med tanke på att nästan det enda jag delar med mig av är kost, näringslära och träningen.
Men det är ju inte den jag är, inte bara.
Jag älskar att skriva, laga mat, spela TV-spel, läsa böcker, måla, sjunga, spela gitarr och pyssla. Jag älskar att gosa med katterna, umgås med familjen, lära mig nya saker och träffa vänner. Självklart hinner jag inte med allt det där varje dag, det går i vågor vad jag hinner med och inte. Vissa saker hinns med för att jag måste, andra för att jag verkligen vill.
För att hinna med att bli ortorektiker skulle jag behöva dumpa allt det där andra och bara träna, träna, träna. Det låter ganska trist faktiskt. Det hinner jag inte med helt enkelt.
Jag har inget emot att flytta eller stryka pass. Jag håller verkligen inte örnkoll på kosten längre, nu när jag gått ner i vikt. Jag vet mellan tummen och pekfingret vad det är för näringsinnehåll i maten: höger tumme och vänster pekfinger.
Nej, skämt åsido, jag har bättre koll än så, jag är för nyfiken för att inte ta reda på såna saker.
Däremot, om ni stöter på en sån som jag men med bara några få, antagligen häslorelaterade hobbies, med en tydlig viktfixering och som har svårt att få till det sociala kan ni ju börja fundera. Nu är ortorexi inte en egen diagnos utan hamnar under Ätstörning UNS (Utan Närmare Specifikation), men det finns lite ni kan kika efter:
Varningssignaler
En ortorektiker:
- undviker fett och/eller kolhydrater.
- tycker själva att de kan allt om näringslära (även om de, från en utomståendes perspektiv, verkar ha tappat proportioner och balanserat tänkande kring mat).
- vet ofta exakt kaloriinnehåll i de flesta livsmedel.
- tränar extremt resultatinriktat, ofta med fokus på maximal fettförbränning.
- blir fixerad av sin egen kroppsvikt.
- har tvångsmässigt "nyttighetsätande" och kompensatoriskt beteende, som till exempel "äter jag den här glassen måste jag springa en timme på löpbandet".
- blir orolig och får ångest om han/hon inte lyckas äta eller träna som man tänkt sig.
- har svårt att äta tillsammans med andra. Undviker ofta sociala sammanhang som innebär middagar eller annat ätande och drickande tillsammans med andra (på grund av risken att inte kunna kontrollera sitt matintag).
Själv ska jag ut och jogga, lugnt och fint i solen. Lyssna på lite musik och tanka energi inför nästa vecka, för då börjar träningen inför Stockholm Ultra 100km. Det ska bli så spännande! :-)
Gillar
Kommentarer
-
Ja, ut med dig i det fina vändret
Jag har "släpat runt" vovven i 9 km samtidigt som jag lyssnade på "De utstötta" av Elly Griffiths
-
bra skrivet!
Logga in för att skriva en kommentar.