LadyG tar nya tag!

16:8 5990742

Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.

15 juli 2012 00:14

Jubelmaran 2012

Jag laddade så väl jag kunde inför Jubileumsmarathon 2012, fyllde min tillvaro med positiv energi och höll målbilden klar inom mig. Men det hade kunnat gå illa, för när vi kommit ut ur hemmets trygga vrå dök första problemet upp: jag hade glömt ladda garminklockan. Älsklingen visade prov på briljans och störtade hem och hämtade USB-laddaren, USB-batteripack och det visade sig att jag inte ens behöver ta av mig klockan för att ladda den "on the go" (se bild). Redan där räddade han maran åt mig, för utan ledning och stöd från min klocka är jag tämligen vilse. Jag vet inte hur fort jag springer, så jag tittar på klockan. Jag vet inte hur hårt jag går på heller för den delen, så jag kikar på pulsen. Så länge jag håller pulsen runt 150 och inte skenar allt för jäkligt ska det gå bra har jag lärt mig och det gjorde det. Det var backigt så det förslog, riktigt rejält kuperat faktiskt. Men det gjorde inte mig så mycket, i vintras körde jag min egen version av backintervaller (glöm att ta ner bandet mellan backarna så du springer på 4 grader i 45 minuter) och i våras körde jag mina kuperade rundor utomhus och det hade jag igen nu. Arrangemangen längs banan muntrade upp, jag sprang utan egen musik, och nu hörde jag faktiskt hur högt folk omkring min flåsade och stånkade. Vid vändningen i Sollentuna efter 2 mil hade de ställt upp ett jättejippo för folk och löpare, så det var full rulle men allt möjligt gott (jag hoppas verkligen kaffe blir ett stående inslag i maran i fortsättningen - fy satan så gott!) och glad ihågen gav jag mig tillbaka samma väg som vi kom. Det var spännande att möta folk, man fick en uppfattning om hur många som faktiskt springer också eftersom jag nu fick se både de som låg riktigt långt fram och mötte de som låg efter mig. Jösses så mycket folk 10 000 människor är. Stadion har aldrig varit mer majestätisk än idag. När vi gick in till fanfarer och trumpetklang fick jag gåshud, det var det här Stadion byggdes för. För 100 år sen, förvisso, jag är ett århundrade för sent men jag kände historiens vingslag. Här har eliten sprungit, satt rekord och kämpat. När startskottet gick, 50 musköter avfyrade av synnerligen högtidligt klädda militärer, och doften av svartkrut spreds över arenan kunde jag nästan känna olympiernas ande med mig. Den känslan bevarade jag hela loppet. [FET]The most important thing in the Olympic Games is not to win but to take part, just as the most important thing in life is not the triumph but the struggle. The essential thing is not to have conquered but to have fought well.[/FET] Jag höll ångan uppe till Pizza Hut, där jag fick min pizza och cola men sen började energin dala och gäspningarna kom tätt. Nu ska jag sova, och jag kommer antagligen att somna ovaggad. Den vackraste medaljen hittils, det är den jag fick idag.

Kommentarer

15 juli 2012 03:17

pottpott

Så nöjd :)
15 juli 2012 10:27

LadyG

Sällan har jag varit så glad över en medalj, den är vacker. Stadion på ena sidan och Kennedy Kane McArthur (olympiske mästaren på marathondistansen) på den andra. Tung, gedigen sak :-)
15 juli 2012 10:48

Kakaobönan

Grattis till väl genomfört lopp! Kul och intressant att få veta litet om det som hände runtomkring och i loppet också. Jag kan verkligen leva mig in den mäktiga känsla som infinner sig när man kommer in på Stadion och möts av publik, tidstypiska kläder och inte minst känslan av att ha genomfört ett väldigt tufft lopp.
15 juli 2012 10:54

LadyG

Stadion visade sig verkligen från sin mäktigaste sida igår, fanorna vajade i vinden och alla stiliga herrar och vackra damer i 1912 års mode gjorde inramningen perfekt. Alla skyltar var gjorda i 1912 års stil och fem vätskebord var nya, det var replikor av det de serverade på den tiden: iste, kaffe, citronklyftor och apelsinklyftor, och alla hade damer hade så fina hattar - och inte bara arrangörerna utan privatpersoner hade tagit sig ut och klätt upp sig. Herrar i hög hatt, med käpp och blanka skor spatserade med sina damer vars hattar jag inte sett maken till. Vilka vackra skapelser det finns! Ibland stod de i flock så man bara måste bromsa in och kolla, de var så fina. Till och med sjukvårdarna var tidstypiskt klädda och hade ansträngt sig för att smälta in i 1912 :-) Det var ett lopp som aldrig komme rigen, men vi som hade förmånen att få uppleva det kommer att minnas det så länge vi lever.
15 juli 2012 19:42

Ewa1969

Kul att se dig på bild :) Är du också med på jogg.se?
15 juli 2012 19:43

LadyG

Nix, jogg.se har jag aldrig varit inne på. :-)

Logga in för att skriva en kommentar.