LadyG tar nya tag!

16:8 5990570

Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.

22 december 2012 12:02

Julbord, julvikt och julfrid

Sedan i måndags har vikten hoppat som en tok, men det beror på träningen, det vet jag. Jag har fortfarande en hyfsat imponerande mängd träningsvärk i baken och benen men det börjar lätta nu. En vacker dag kan jag säkert till och med köra benböj utan att få hysterisk träningsvärk i baken, och det är då jag ökar vikterna igen :-) Vikten har, trots till hoppande sjunkit med 0,5kg sen i mådags. Vi får väl se vad helgen och framför allt julen gör med viktnegången men jag är optimistisk eftersom det är jag som lagar maten i år. Jag vet med andra ord exakt vad det är maten, och kan inte skylla på någon annan. Det är ganska fridsamt här hemma, ingen stress än så länge åtminstone. Klapparna är klara, skinkan, en 5-kiloskoloss, ska griljeras ikväll och imorgon kväll gör jag skinklådor och andra varmrätter som går att värma. På julafton steker jag på korvarna, isterbanden och kokar ägg så bör det mesta vara klart. Ungdomarna tar hand om julgodiset, knäck, mozartkulor och ischoklad och mannen i huset tar hand om gästerna och bjuder på hemgjord glögg, pepparkakor med ädelost och lite annat smått och gott. Det kommer att bli fint det här, och skulle jag behöva hjälp har jag en hel familj runt mig redo att rycka in. Det är underbart, det är vi tillsammans som firar jul, hjälps åt och fixar och sitter till bords och har det bra. Som det ska vara. Så har det inte alltid varit, förr försökte jag bära hela lasset själv. Som om en enda människa - superhusmodern - kan ordna julbord för släkten själv, samtidigt som de ska förvärvsarbeta, sköta hushållet, hjälpa barnen med läxorna, hjälpa skolan med luciatåget och julbak och allt vad det nu är. Det var ju stress, stress och stress från november och långt in i januari. Då mådde jag inte bra, och jag tror inte barnen tyckte det var lika roligt som det är nu. Men den berömda väggen satte mig på plats, lärde mig att delegera och plötsligt var familjen delaktig på ett sätt de inte varit förut. [FET]Jag undrar vart den där fixa idén om superhusmodern kommer ifrån egentligen?[/FET] Nu är jag i alla fall tacksam för att jag släppt den vansinniga idén, och ungdomarna verkar ha rikigt roligt i köket. Det är mindre stressigt för mig dessutom.

Kommentarer

22 december 2012 13:27

piagus

Vad bra att du kommit så långt, jag har svårt att delegera men vi hjälps åt. Den hysteriska superhusmodern har flyttat härifrån, hon dyker upp ibland i huvet. Sedan jagar vi bort henne igen. Jag tror att alla har roligare när alla är glada och inte utshasade eller dödströtta. Lycka till med allt../ Pia
22 december 2012 13:57

LadyG

Jag har god hjälp av min fästman och ungdomarna, främst han är medveten om hurdan jag kan bli och bromsar. Annars hade jag nog haft kvar mina fixa idéer, det är svårt att göra något åt dem själv. Ungdomarna är bara glada att få vara delaktiga :-)
22 december 2012 16:27

gittan52

På den tiden när mammorna var hemma och papporna arbetade så var nog rollfördelningen rätt klar. Tyvärr har många av oss haft med oss den "traditionen" i ryggsäcken trots att tiderna förändrats. Här har vi en tradition på nyår med ett par grannar. Vi turas om att träffas hos varandra och den vi är hos fixar varmrätt och de andra 2 gör för- och efterrätt. Dessutom får var och en ta med sig sitt eget dricka. Mycket trevligt har vi och perfekt att ha krypavstång hem ;)
22 december 2012 14:13

Sommar87

Det blir både roligare och lättare om man gör det tillsammans. Jag vill gärna göra både mat och julgodis till julbordet som är hemma hos mamma. Men hon vill inte det. Jag har fått tjata mig till att göra något - köttbullar blev det till slut. Men jag skulle gärna göra mer, både för att det är kul och för att hon ska slippa. Visserligen kan jag inte göra vissa rätter lika bra som min mamma, och de rätterna får hon gärna göra. Men annat kan jag gärna göra. Med detta vill jag säga att jag tror det är bra att inte försöka vara superhusmodern, utan ta hjälp från man och ungdomar. Det blir gott, trevligt och mycket lättare för alla.. GOD JUL!
22 december 2012 23:36

limarta

Härligt att läsa! När jag varyngre höll jag på som en tok, så som du beskriver....Nu när jag också snart är 40 är jag betydligt lugnare, för första gången firar vi julen i mitt hem. Vi blir 10 totalt och de andra två familjerna tar med lite var till julbordet så jag känner att allt böir både bra och lugnt. Min man jobbar stora delar av julen men jag tänker inte stressa, det är ju trots allt jul och bara familjen. God Jul LadyG
23 december 2012 15:37

lejonell

Detsamma till dig Lady G!
23 december 2012 00:42

LadyG

Ja jag svalde hemmafrurollen med hull och hår, fastän jag skulle förvärvsarbeta... klyftigt... Men man lär sig :-) Hoppas ni får en god jul också allihop :-)
22 december 2012 14:27

LadyG

Där tänker jag lite att hur ska mina döttrar lära sig om jag hela tiden tar över? När ska de få chansen då? Fast det tog ett tag innan jag kom på det ska erkännas, jag har varit väldigt dominant i köket tills nyligen. Gissa om det kliar i fingrarna att rycka in ibland, när jag ser hur de kladdar och fumlar men jag ska inte göra mammas misstag för hon hade ryckt in och tagit över. Jag lärde mig inte laga mat och grejer förrän jag flyttade hemmifrån! Det var då som först jag fick testa och prova själv. Det är så lätt att bli sin mamma, göra samma misstag och tänka lika galet. Jag är snart 40 och har fortfarande kvar ovanor och nojor som jag kan spåra till mamma.

Logga in för att skriva en kommentar.