Kanonpass

Eftersom jag var fruktansvärt trött efter de långa resorna i måndags tog jag en extra vilodag igår, och körde intervallerna idag istället. Det var ett genidrag för idag vad det drag under galoscherna igen. 12x500m@4:50min/km med 1 minuts ståvila + upp- & nerjogg Jag körde på känsla, och bortsett från att jag tappade koncentrationen lite på mitten så det gick lite för fort så gick det kanonbra. Just de snabbare intervallerna, när tempot kröp ner på 4:40 eller därikring så mådde jag lite illa faktiskt. Oskönt, men det gick över fort när jag taggade ner lite. Träffade faktiskt två löpare på Spånga IP också, himla trevliga och vänliga. Den ene skulle köra duathlon i helgen, och får jag vara så frisk och stark att jag pallar det vid 72 års ålder är jag fantastiskt nöjd. Den andre löparen har jag sprungit med och att jag inte kommer på namnet retar mig något så förgrömmat! Jag och mitt jäkla teflonminne... Jag har så gott som bestämt mig för att gå ner till 60 jämt efter Stockholm Marathon, om det fortfarande känns som en bra idé det vill säga. Hur kroppen mår och känns måste alltid få gå före en rent narcissisk önskan om att se bra ut, och viktminskningen får absolut inte drabba löpningen på något vis. Det övergripande målet är fortfarande 100km på max 15 timmar. Man blir inte en bra löpare, eller en stark och hel löpare, genom att svälta sig eller förneka kroppen sådant den behöver. Jag börjar lära känna kroppen ganska bra vid det här laget och vet vad som fungerar för mig och inte. Jag vet till exempel att det enda jag får behålla, om jag äter riktigt tidigt på morgonen, är ägg. Men bara två, annars får jag kramp/smärta i magen och det är inget kul. Jag har lärt mig att jag mår bäst med fasta rutiner, och med periodisk fasta får jag det. Det är när jag går utanför de reglerna som jag får konstiga reaktioner från kroppen. Långsamma kolhydrater, som fullkornspasta och mörkt rågbröd, tycker hela kroppen om. Magen blir glad av fibrerna, jag håller mig mätt länge och dessutom tycker jag om råg. Win- Win-situation :-) Frysta grönsaker regerar. Färska grönsaker har för kort bäst föredatum för att det ska fungera att veckohandla allt man behöver. Jag handlar oftast bara en gång i veckan, fästmannen kompletteringshandlar lite nån gång ibland men ingen av oss är speciellt förtjust i att shoppa så vi undviker det så länge vi kan. Nu har jag även lärt mig att laxbullar i citronsås inte smakar speciellt mycket av nånting. :-) I brist på fantasi och matvaror hemma fick det bli fiskbullar till lunch, och det var väl en maträtt jag inte skulle sakna om Abba la ner den.

Kommentarer

22 maj 2013 20:29

LadyG

Tack Swesent :-) Dillsås kan jag tänka mig, det låter godare än citronsås :-) Behöva fråga efter namn är jättepinsamt, det är inte det att jag är ointresserad. Det fastnar bara inte, som om just de synapserna inte riktigt klickar hos mig eller nått.
22 maj 2013 19:44

Swesent

Mmmm, fiskbullar i dillsås med pasta eller potatis till, så gott så att självaste [KURSIV]tanken[/KURSIV] flyger runt och saliverar. / Personligt faktum åt sidan så är det ju toppen att PF-schemat fungerar så bra för dig. När till och med kroppen själv säger ifrån vid smyggläntat matfönster så bör det vara ett gott tecken för den rätta vägen. Verkligen bra tänk att först och främst prioritera din hälsa, samt löpningen som verkar vara en mycket stor del av den du är. Det är viktigt att hålla huvudet på skaft så man ej kör över alla signaler och kroppsliga förvarningar - vilket kan vara lätt hänt om man snöat in på ett mål alldeles för mycket. (Jag känner förresten igen namnproblemet. Att behöva ställa frågan [KURSIV]"Hur var ditt namn nu igen?"[/KURSIV] rankar magplask på jippi-skalan. Lycka till med löpning, fasta och frysta grönsaker så länge. Må din måne komma dragandes på en trevlig torsdag!

Logga in för att skriva en kommentar.