LadyG tar nya tag!

16:8 5998967

Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.

5 februari 2012 18:12

Karlstad 6-timmars

Så skönt att vara hemma igen. Karlstad 6-timmars är en rolig upplevelse, så även i år. Det jag primärt ville veta var: kan jag springa länge utan inläggen och så ville jag ha en fingervisning om hur formen var. Det förstnämnda kommer ju att visa sig med tiden och det sistnämnda tänkte jag ta reda på genom att köra på de första tre timmarna, jag vet ju hur jag mått och hur det gått förr om åren. Men jag ville inte att det skulle gå ut allt för mycket över kommande träning, helst vill jag kunna komma igång som vanligt så snart som möjligt igen. Fast tre timmar klarar jag, det vet jag. Så jag körde på mina tre timmar, och kom en bit över 25km. Jag har lite svårt att bli klok på pulsdatat, jag tror att jag haft glappkontakt eller nått för siffrorna är bisarra. Möjligen hamnade det vaselin på kontaktytorna, i så fall är det mitt eget fel och vaselinet hjälpte för övrigt inte helt. Jag fick skav ändå. Sen lurvade jag runt och hade det bra i princip, 17km på 3 timmar är ju inte så väldigt fort att det stör direkt :-) Så här dagen efter kan jag konstatera att jag förmodligen gjorde rätt för när jag läser gamla anteckningar ser jag att jag varit rätt bombad i benen efteråt. Så icke denna gång dock. Inga ultraefterdyningar alls, och jag vet att det beror på att jag inte tog ut mig. [PUNKT]2011 fick jag sådana besvär av vaderna att jag måste söka naprapat. Träningen blev eftersatt. [PUNKT]2010 kunde jag inte gå, stå eller sitta utan att ha ont i flera dagar efteråt. Träningen blev kraftigt eftersatt. [PUNKT]2009 fick jag ont överallt redan under loppets gång och det blev inte bättre med tiden. Träningen blev kraftigt eftersatt. Det enda onda jag känner av är de muskler jag jobbat med tack vare sjukgymnastens övningar, de som ska hålla mig stabil och i balans. Jag tror banne mig hon hade rätt, och det säger jag inte för första gången. För så här dagen efter är fötterna lite trötta möjligen, men inte ömma och absolut inte så tilltufsade som jag var rädd för. Det finns ett riktigt, reellt hopp för att jag ska kunna kasta inläggen trots allt. Det är intressant att se de olika stadierna i en ultra. Första timmarna är det djup koncentration, varvtider och fokus. Detta luckras upp allt eftersom folk blir tröttare och tröttare, löpare som tidigare inte ens sneglat på storbildsskärmens varvtider och kilometrar börjar visa intresse för siffrorna, stoppen vid vätskeborden blir längre och löparna mindre beslutsamma. Vissa stiger av efter fullgjord distans, andra måste bryta av andra skäl. Inte alla kommer i mål. Vid vändningen ungefär är många som dystrast, axlar hänger och blickarna söker sig till skorna. Därifrån blir det bara tyngre och tyngre för de flesta tills det bara är en timma kvar. Då sker en märklig förvandling. Ryggar rätas, steg förbättras och blickar börjar glöda igen. Snart är det målskott, och det märks för plötsligt börjar alla röra sig fortare än förut. När målskottet ljuder rasar många ihop där de går och står. Man måste nog ha deltagit för att förstå tjusningen, lockelsen och det roliga i att springa över 200 varv på en 200m-bana. Det är något som måste upplevas helt enkelt.

Kommentarer

5 februari 2012 18:24

majnys

Vilken grej!Grattis!
5 februari 2012 18:27

simbo

Jag är klart imponerad, måste vara härligt när målskottet gick Kul att du kunde ta lärdom av tidigare år det brukar vara lättare sagt än gjort. Själv var jag ute och åkte skidor för första gången på 20 år, trodde det skulle gå som på räls pga hårdträning i simbasängen och gymmet , men kondition måste vara väldigt grenanpassat.
5 februari 2012 18:31

LadyG

Tack [FET]majnys [/FET]och [FET]simbo [/FET]:-) Ja, kondition är väldigt grenanpassad tyvärr. Det märkte jag när jag skulle gå från att ha cyklat i massor till att jogga. Det var ... jobbigt :-)
5 februari 2012 19:19

simbo

Hur många var ni, ändrar ni löpriktning?
5 februari 2012 19:22

LadyG

60 löpare totalt var anmälda, jag tror de flesta kom till start också. Vi vänder efter 3 timmar, så vi får de doserade kurvorna åt andra hållet.
5 februari 2012 19:46

pottpott

Haha du är tokig människa! 200 VARV ¤¤¤¤¤¤¤¤:) Och jag ser att du körde på orange igen :) Hur fyllde du på kroppen efter detta spektakel?
5 februari 2012 19:47

jaropi

Imponerar gör du hela tiden, men detta måste ju vara snudd på tokighet det da)) Jösses att springa runt runt i 6 tim,, Tjusiga bilder på Järn L,, Vågen för dig
5 februari 2012 19:55

LadyG

224 varv till och med :-) Bankettmiddagen efter loppet, för min del bestod den av en portion klyckling, grönsaker och potatisgratäng och en portion kokt potatis, panerad torsk och remouladsås. Sen orkade jag inte mer :-) Tack jaropi :-)
8 februari 2012 10:31

Bummlan

Vilken resa!!!! 224 varv, runt runt. Vansinnigt intressant att läsa din beskrivning av händelseförloppet! Det är nästan som Maratonmarschen av husguden S.K. Och rasande snygg aoutfit på en rasande snygg LG!!!
8 februari 2012 10:36

LadyG

Tack snälla Bummlan :-) Under en period i Karlstad sprang jag runt och funderade på hur snabbt man faller in i rutinerna igen. Första året tog det ett par timmar innan jag föll in i rutinen och löpningen runt runt blev det normala (man vänjer sig, att springa runt runt blir s a s normaltillståndet). Andra året gick det fortare, och i år när vi började springa hann jag banne mig inte mer än några varv för än tanken slog mig att det känns som om vi aldrig slutade springa förra året. Att ett år kan gå så fort, det var ju inte så länge sen vi var i Karlstad ju :-)
8 februari 2012 10:41

Bummlan

Hahaa, som en hamsterkarusell fast ändå inte. Nu kan jag verkligen tro på att kroppen minns. Men att huvudet inte protesterade är ännu mer imponerande. Det måste givit upp och bara valt att gilla läget och göra det bästa av det, helt enkelt. Jag skulle anta att den här redogöreslen är kortversionen? Jag skulle vilja läsa den fullständiga. Faktiskt!!!! I huvudet på LadyG. Du skriver så jäkla bra och har en så bra berättarstil. Saklig med en massa engagemang. Om du är med hur jag menar. Och humor som jag gillar! Jag förhandsbokar ett signerat exemplar av boken!
8 februari 2012 10:54

LadyG

Du är ju för rar :-) Jag har inte skrivit mer om Karlstad eftersom det var bara de tre första timmarna som jag tog på allvar, och då höll jag i snitt 1:18 på varvet utom när jag drack då det blev 1:30 och det var inte så mycket mer spännande än så. Mycket tid gick åt att fundera på vilket tempo jag egentligen höll eftersom varvet är 193m (blå innerbanan är kortare eftersomd et är uppvärmningsbanan) och vad då 1:18 på varvet skulle bli. Jag är för dålig på matte för att lista ut det så jag gav upp, men det fördrev tiden effektivt för det försvann en timma där. De tre sista timmarna gick jag två varv och joggade två, tre stycken. Inte fortare än att jag skulle klara maran som var minimikravet men inte speciellt mycket fortare heller. Och jag njöt av att kunna hålla vråltempo sista varvet. När ropet gick att det bara är en minut kvar drog jag på en spurt och tog ett varv till. Jag vet inte vilket tempo det blir heller, 193m på 1 minut, men det gick fort och jag njöt av att kunna - efter sex timmars löpning - hålla ett tempo som skulle få de flesta att kvida :-) I övrigt var det inte så dramatiskt direkt och nu är jag helt kurant i benen och laddar för ett joggpass idag :-)
8 februari 2012 11:10

jaropi

O vi springer runt i ring runt i ring, runt i ring Trallala Läser o har svårt fatta att nån menar nån kan görat frivilligt
8 februari 2012 11:13

LadyG

Rätt tempo så det inte blir jobbigt, så sköter benen springandet på egen hand. Då kan man filosofera om annat, dagdrömma eller lösa problem. Jag tänker inte på att jag springer efter ett tag, det är något kroppen gör automatiskt. Jag tror många tänker sig att man håller samma tempo på 6-timmar som de själva håller på säg 5 eller 10km. :-)
8 februari 2012 11:17

Bummlan

JAg håller på med att räkna ut hastigeht och tider på mina korta sträckor. Och blir alldeles snurrig i huvudet av det. Innan jag ger upp. Men på 6 timmar hinner man räkna en del :) Jäkla bra jobbat att kunna spurta på slutet där! Då måste det handla om att piska liv i kroppen som ändå vant sig vid en viss hastighet? Nja, inte riktigt samma tempå som på 5 eller 10 km. Men inte mycket under... Fantastiskt att benen hämtat sig redan. Du är riktigt vältränad du!

Logga in för att skriva en kommentar.