Kattrapport

Trots att vi försöker leva som vanligt tar de två nya katterna upp väldigt mycket uppmärksamhet. Konstigt vore det väl annars.

Vi har listat ut att den ena av kattungarna tycker om kalkon, extrarökt skinka, leverpastej och okryddad, stekt (kall) kyckling så nu är jag säker på att det kommer att gå bra. Hon har redan börjat titta på mig och nästan slicka sig om nosen efter gårdagens exerciser i köket. Jag behövde ju testa lite olika matsaker på henne, och jag banne mig hon börjat förstå vad ett kylskåp är redan.

Den andra skyggisen gillar bara rökt kalkon och mustig leverpastej än så länge, men jag tror att det kan bero på att hon är lite för orolig för att äta något av någon annan anledning än ren hunger.

Vägen till kattens hjärta går genom magen :-)

Båda två gillar att sova i gullrankans kruka bisarrt nog, den är giftig för katter men de verkar förstå det för de enda blommor de smakat på är ampelliljorna vi ställt fram. Ampellilja är nästan bättre än vanligt kattgräs, dels för att man inte behöver plantera nytt ideligen och dels för att bladen på de späda skotten är perfekta för små kattmunnar.

Lite drama och irritation hade det varit mellan ungarna och Mimmi, men det beror antagligen på att de inte vet hur man umgås med främmande katter. De har ingen erfarenhet av det, varken kattungarna eller Mimmi. De kommer på något vad det lider, de får väl nosa, fräsa och gnöla på varandra bäst de vill, förr eller senare kommer de på att de inte är farliga. Kattungarna har varit här sedan i torsdags kväll, så de har bara haft knappt 3 dagar på sig att landa och sluta vara förvirrade.

Katthemmet tyckte att katterna var väldigt duktiga som bara fräste åt varandra, eller som personalen uttryckte det: "Mimmi är ju så cool!"

Jag får tro dem när de säger så, jag har aldrig hört henne fräsa innan utom en enda gång när hon var sjuk. Då fräste hon för att hon hade ont precis där jag råkade sätta handen, lilla stumpan. Klart hon fräste då! Men av irritation eller ilska? Aldrig, inte ens mot sin saliga syster som ibland kunde vara ett hår av hin när det gällde att vara bråkig.