Kattungestatus: Två av två

Om man är mycket försiktig och har något gott i handen kan man få klappa Iris utan att hon låter som en retad huggorm. Allexis, som för övrigt är väldigt svår att få på bild så det syns vad det är, är betydligt mer klppbar på det viset. Hon har fattat att klappar är mysigt, men är fortfarande för osäker för att våga komma fram och kräva gos.

Jag har fått vara lite bakslug för att locka Allexis att komma fram frivilligt. Iris fattade nästan direkt att "kss kss kss" betyder krubb, men Allexis greppade inte. Så jag lockade på henne medan jag sökte upp henne med käket, flera gånger. Pavlovs hundar lärde sig att ringklockan betydde mat, då ska väl två katter kunna lära sig att dett visst ljud betyder krubb också?

Nu ikväll när jag lockade på Iris med en bit skinka kom båda småkatterna fram! Tur eller betingning vet jag inte, men båda fick skinka i alla fall och jag behövde inte leta reda på någon av dem. En skiva är så stor att de kunde dela på den, det får inte bli för mycket av det goda heller.

Iris är betydligt mindre blyg som sagt, men det är Allexis som låter sig bli kliad under hakan och på kinden. Allexis däremot verkar tycka att människor är stora och läskiga, för det går mycket lättare att interagera med henne om man antingen ligger ner eller står bakom något så inte hela kroppen syns. Om jag står delvis bakom en dörrpost till exempel är hon mycket mindre nervös än om jag står fullt synlig. Ligger jag ner är hon riktigt modig och undersöker, så det är något med stående fullvuxna människor som skrämmer henne. Inte så konstigt kanske om man är en sån liten som hon.

Bokhyllorna har vi fått möblera om i, innan kattungarna gjorde det. Lämnar man utrymmen för dem puttar de inte ner så många grejer för att få plats, och de prydnassaker jag lämnat uppe är i sten, plast eller metall som inte så lätt går i småbitar om katterna är i farten och det är de ju :-)

Nu när deras domäner växt är de lite skygga igen, men det är nog mer beroende på att de inte är vana vid att kunna röra sig så förhållandevis fritt. De busar och fnattar runt, särskilt om nätterna, så mattorna flyger. Mimmi tittar på, förundrat, och fräser åt dem med jämna mellanrum. Småkatterna fräser inte lika ofta, bara när de blir överraskade eller rädda, så jag misstänker att dialogen snart är över. Mimmi fräser, småkatterna hukar sig sen går Mimmi därifrån med lyftad svans. Det tolkar jag som att Mimmi anser sig ha förklarat läget och är nöjd med det. Om sedan småkatterna verkligen lyssnat och håller med återstår att se...

Bästa chansen att få intergarea med kattungarna är vid utfodringen. De har torrfoder hela tiden men det är ju givetvis inte lika gott som blötmaten, och den är så god att de till och låter sig klappas faktiskt. Bara man är lugn och stillsam, pratar med låg röst och inte flaxar omkring för snabbt. Så småningom kommer de nog att förstå att vi inte tänker äta upp dem idag heller. De verkar börja ana att det kan vara så, men de är inte säkra på saken än.