Kramp? Där?

Godmorgon!

Så oerhört förvånad jag blev imorse när jag vaknade - kramp i tummen?

Det tog inte många sekunder innan jag räknade ut varför, men det var en ny upplevelse. Tummen liksom..?

Vi var på Panduro i Växjö igår och skaffade lite målarsaker. Senare på eftermiddagen satt yngsta och jag och målade ihop, vi satt kanske en timma totalt. Hon med sina figurer och jag med min.

Det gäller att välja färg noga när man ska måla. Det var väldigt lugnt och skönt att måla tillsammans, Paula var djupt försjunken i uppgiften precis som jag.

Figuren jag målade, en orch, är 28 mm hög.

Och där har vi anledningen till varför min tumme krampar ihop idag när jag försöker använda den.

Jag tyckte att jag släppte penseln ofta och skakade ut handen, jag är inte ovan vid att måla, men bevisligen inte ofta nog. 

Att måla på en duk och måla på något som är mindre än mitt finger är tydligen helt olika saker. 

Handtaget underlättade fruktansvärt mycket. Så jag slapp i alla fall kramp i bägge tummarna.

Alltid något?

Rosorna är på väg att slå ut, rosa rugosa, doftar fantastiskt men försöker erövra hela trädgården om de får så det är en ständig kamp. Förra året tog jag ner dem längs marken med röjsågen.

Det syns inte i år.

Kampen går vidare.

Efter gårdagen gjorde vikten ett skutt upp igen, men det är så det håller på mest hela tiden. De stora variationerna är vattenvikt och ren fysisk vikt på det vi äter.

Jag försöker påminna mig om det i alla fall för +0,5 kg på vågen är inte roligt, morgonvikten stod på 80,5 istället för tillbaka ner på 70-talet som jag hade hoppats på.

Men roligt eller ej, jag håller mig till planen, 1300-1500 kcal och helst 125 g protein (100 g är skamgränsen) för det verkar ändå som att det fungerar.

För jag har fått se 7:an först en gång redan, då kan det inte vara långt borta att jag får se den mer regelbundet.

Kampen går, som sagt, vidare.