Långpass
Vikten har verkligen hakat upp sig, jag ligger sällan under 77kg vanligtvis strax över. Det hade varit frustrerande om jag verkligen hade ansträngt mig för att gå ner i vikt, men handen på hjärtat har jag inte orkat. När all energi fördelats mellan måsten och borde blir det extremt lite kvar till resten, och det som inte gått åt innan lägger jag på löpningen.
Så igår smet jag till gymmet på kvällen och ställde mig på löpbandet i 26km. Dödens tråkigt kan man tycka, men jag hade Netflix i telefonen så jag kunde titta på Star Trek medan jag sprang. På de dryga 3,5 timmarna det tog hann jag se många avsnitt. Det fungerade för marathonträningen förr, jag hade ett löpband i Stockholm och en TV monterad så jag kunde titta på Star Trek, och samtliga säsongen på DVD. Jag sprang och tittade, och delade in passen efter hur många avsnitt jag hann. Minst två avsnitt för ett kort långpass, upp emot fem sex avsnitt i sträck var inte ovanligt.
Om man bara kollar var i träningen jag borde ligga (jag jämför med trana.marathon.se) så ligger jag riktigt bra till. Jag balanserar hård träning med vila, kroppen klagar men inte värre än jag varit med om förut. Förändring gör ont. Även när den är bra. Jag har sprungit 3 timmar flera helger i rad, det var dags att öka distansen men att det blev 26km var lite oväntat, jag hade inte riktigt räknat med att orka så långt redan nu. Det fanns mer att ta av när jag klev av, men jag balanserar vad jag vill göra mot skaderisken hela tiden.
Maken stod för matlagningen med den äran så jag kom hem till dukat bord, hungrig som en varg och den känslan har inte gått över. Men så förbrukade gårdagens pass 1700kcal bara där, utöver den dagliga förbrukningen, så det är kanske inte konstigt att jag går och nosar i köket efter ätbara saker redan. Det kommer att bli besvärligt att hålla sig till periodisk fasta idag.
Jag har funderat på det där med att bli mormor. Min egen var en snäll kvinna, men eftersom jag tappade finskan när jag var ganska ung kunde jag inte prata med henne som andra barn kunde med sina mormödrar. Farmor, som gick bort nyligen, var en klippa. I mina ögon, både som liten och som äldre, kunde hon allt en mormor/farmor ska kunna. Hon kunde hantera ett hushåll som ingen annan jag träffat, hon kunde baka bröd, bullar och kakor, hon lagade mat, hon ystade ost och syltade och saftade. Hon och farfar tog hand om djuren, skötte trädgården, tog hand om sina sju barn och sommarbarnen som kom på besök varje sommar. Det var alltid rent och snyggt hemma hos farmor, alltid varmt och välkomnande. Det fanns alltid en bulle och fika när man kom. Hon blev alltid glad att få besök, och var känd för sin generositet och värme. Hon blev 94 år, och jag saknar henne.
Jag kommer aldrig att kunna bli som farmor, hur gärna jag än skulle vilja. Så jag behöver hitta mitt eget sätt att vara mormor på. Ett vet jag, jag tänker inte bli en frånvarande mormor som min mor var till mina barn. Om de såg henne fem gånger innan hon gick bort i lungcancer så överdriver jag nog. "Kalla mig inte mormor, det låter så gammalt." sa hon, och krävde att bli kallad vid förnamn.
Jag får förlita mig på att det fungerar som när jag fick barn själv, att jag växer in i rollen och lär mig vartefter.
Jag har kollat, det finns inga handböcker för att bli mormor. Däremot rekommenderade Adlibris "Handbok för superhjältar", det kanske är samma sak? 
Gillar
Kommentarer
-
Oj ska du bli mormor🤗 Stort grattis!! Och lilla Paula blir en glad moster förmodligen😁
Du är envis som orkar springa på mattan i många timmar!! Jag luffar på också fortsättningsvis men inte i timtal☺️
-
Tack Tita
Jag måste, jag vill väldigt gärna ha den där tionde Stockholm marathon, så jag får min medalj för tio lopp
-
Jag är en stolt Mormor och det kommer nog du med att bli när det blir så dags. Jag försöker att vara en bra mormor och träffa mina barnbarn vill jag göra varje vecka det ger så mycket både för mig och jag hoppas även för dom.
Tuff du är som orkar så länge på bandet phu....
-
Puh 26 km undrar om jag någonsin kommer fixa att springa så långt och längre...
Du blir säkert en supermormor
-
LissaLo, ja jag förstår inte det, men jag förstod mig aldrig på min mor heller så det är väl något i deras personlighet som är annorlunda eller nått?
Hoppas att Paula och Bebis blir bra kompisar, det är inte alla som har en moster som är knappa 3 år äldre
aregnisw, ja jag är stolt redan nu, kommer försöka träffa Bebis så ofta jag får
Jessand, trägen vinner
Hoppas du har rätt!
-
Grattis till att få bli mormor
-
Tack Eleaor
Logga in för att skriva en kommentar.