Lång dag
Det har varit en lång dag, inte odelat positiv heller. På det stora hela har den varit bra, jag är fortfarande förskräckligt nålrädd och blodgivningen var lika läskig den här gången. Jag började inbilla mig att nålen växte i armen ett tag, men då tog jag mig samman och koncentrerade mig på en tidning istället. Det hängde en på väggen. Det finns ingen rimlig möjlighet att en nål gör så Stephen King-aktiga saker som kryper in i armen och försvinner där. Jag med min livliga fantasi ska nog inte tänka för mycket i sådana situationer som blodgining helt enkelt.
Jag lugnade ner mig, och det tackar jag logiskt resonemang för. Då gjorde jag misstaget att snegla lite på nålen. Jag trodde jag hade nerverna under kontroll, men när jag såg dammsugarslangen de kört in i armvecket började hjärtat bonka igen, så där hårt som det gör innan paniken bryter ut på fullt allvar. Fick glo lite till på tidningsomslaget, fokusera på att andas in genom näsan ut genom munnen så magen rör sig men inte bröstkorgen, vicka på tårna och räkna baklänges från tjugo. Den nålen kryper inte in och försvinner någonstans..!
Sen tog sjuksköterskan bort nålen och jag hade överlevt ännu en blodgivning. Hb lite högre än sist, 135, och blodtryck 120/85 var som förra gången. Undrar om träningsvärken klingar av fortare eller långsammare nu? För jag kan inte tänka mig att en blodgivning inte påverkar alls.
I måndags gjorde jag mina överkroppsövningar, och jag gjorde misstaget att träna när jag var riktigt arg. Alltså hängde jag i stången och drog mig upp så många gånger jag orkade (med lite hjälp) och när jag inte orkade fler gånger vilade jag ilsket svärande för mig själv. Dessutom lyssnade jag på AC/DC, deras senaste platta är bra. Så fort jag kände mig redo igen studsade jag upp igen och gjorde fler pullups ( handflatan bort från dig) tills jag inte orkade fler. Vila. Upp igen. Tills jag bara orkade en i taget. När jag inte längre orkade en hel gav jag upp och kastade mig ner och gjorde 15x3 armhävningar, strikta och explosiva. Avslutade med plankan till fail.
Det, kan jag tala om, räckte för att jag knappt ska kunna röra armarna idag. Jag har haft sådan träningsvärk att jag nästan känt mig sjuk på kuppen. I ren desperation har jag till och med tagit Alvedon! Jag som annars undviker mediciner.
Av detta har jag lärt mig två saker:
1: Träna aldrig när du är förbannad. Jag måste tagga ner, annars kan jag träna sönder mig. På riktigt. Jag är bra på att pusha mig själv redan när jag är lugn.
2: Extra protein hjälper inte ett skit om jag tar ut mig till max.
Jag upptäckte också att jag är bra mycket starkare än jag tror. Å andra sidan, jag har tränat styrka minst 1, oftast 2 gånger i veckan (parallellt med löpningen) sen oktober. Det vore väl konstigt om jag inte nån gång blir starkare också?
Jag menar, varför skulle inte jag bli starkare när alla andra blir det av styrketräning? Det är ju bara mitt självförtroende när det gäller styrketräningen som sviktar. När det gäller löpningen är jag inte alls lika tveksam, klart jag kan springa fortare och längre om jag tränar på det? Så varför inte samma självförtroende i styrketräningen? Det kanske har med hur länge jag tränat styrka att göra, fem månader är lite kortare tid än sju år? Självförtroende kanske inte är direkt överförbart mellan idrotter?
Att styrketräningen ger resultat på löpningen har jag i alla fall märkt. Snittpulsen på milrundan har sjunkit, om jag håller samma fart. Håller jag samma intensitet går det fortare. Jag tror det beror på styrketräningen, för underlaget har inte bjudit in till kvalitétslöpning direkt...
Vi avslutade en lång dag på Parma med varsin delikat pizza. Inte den där typen av fettdrypande, platt och sladdrig 50:-kronorspizza man får på vissa ställen utan en tjock, matig italiensk pizza som INTE simmade i sitt eget fett. Gorgonzola, salami och färska tomater. 
Trevligt sällskap, det var skönt att slippa laga mat, det var gott och det var mysigt. En bra avslutning på en lite jobbig dag.
Gillar
Kommentarer
-
Tack :-) I efterhand är jag nöjd med blodgivningen förstås, men det var svettigt att gå dit!
-
hihi vilket vitaminpiller du är!
-
Starkt jobbat med blodgivningen, jag är själv en nålrädd blodgivare så jag vet hur tufft det kan vara ;-). Ta det försiktigt med träningen, du har bara en kropp ;-)
-
Heja på dig du fixar nog det där med styrketräningen också. Du verkar vara den envisa sorten som inte ger upp.
Blodgivningen är inte dödande den heller
-
Logga in för att skriva en kommentar.