Ledigt!
En av fördelarna med ledighet är att jag får sova tills kattungarna väcker mig. Så pratiga de har blivit på sistone, precis som gammelkatta. Det pips, gnäll, jamas och knorras i olika tonlägen och jag kan nästan svära på att de ger mig svar på tal ibland. Hur ofta har det inte hänt att jag frågat om de vill ha mat och fått ett positivt knorrande till svar (alltså ett som låter som ett "ja" och tonen går uppåt på slutet) innan de satt kurs mot köket?
Jo, jag vet att man inte ska förmänskliga djur, men nånstans läste jag att smarta hundar och katter är på en femårings nivå när det gäller ordförståelse. Så klyftiga kanske inte våra är, jag har för mig att det var Bordercollie som var så smart, men de är åtminstone inte dumma.
Jag vet tillräckligt om kattspråk för att förstå var katten säger när hon kommer in i rummet kastar en blick på mig och lyfter svansen innan hon går sin väg. Det är kattens sätt att säga "Hej kompis, läget?" ungefär.
Eller när hon sitter i fönstret och tittar och sen möter hon min blick, och långsamt och avsiktligt stänger ögonen. Hon "snällblundar" som jag brukar kalla det, eftersom det är katternas sätt att visa att "jag tror du är så snäll att jag till och med törs blunda i din närhet".
Ibland leker vi, jag springer efter (och jag känner mig superklumpig) nån av katterna som kommer springande på tvären lite elegant med svansen i en burrig båge bakom sig. Aldrig fortare än att jag nästan hinner med. Husse leker också, han är graciösare och mindre stel än jag men hinner inte i kapp kissen ändå. Hon ler nog bakom alla morrhåren :-)
Eftersom alla töserna är kastrerade ska de inte ha så väldigt energirikt foder, men småkatterna är ju väldigt aktiva så för att inte de ska börja gå ner i vikt får de lite extra av sånt de tycker om. Det kan vara rått kött när jag lagar middag, strimlat i fina bitar eller kuber. Eller så putsar jag helt sonika bort lite åt katterna från kött som ska frysas in till senare tillfälle. De älskar det, medan gammkatta tycker det är äckligt. Maten ska ju vara tillagad!
Strategin fungerar så tillvida att gammkatta borde gå ner lite, och småkatterna får gärna stanna i den vikt de är nu. Så jag får väl ordinera katterna samma recept som jag gett mig själv: nyttig, god mat och mycket aktiviteter. :-)
Det där med privatliv kan man för övrigt glömma med sällskapliga små vildkatter i huset. Allexis är en fena på att öppna dörrar, och sen har man dem båda två inne på badrummet varesig man vill det eller ej. Båda kattungarna älskar vatten, de fascineras av det och blir riktigt trollbundna av badkaret. Iris gillar att sitta på toaletten och titta ner i badkaret på allt vatten, tassa lite på det och smaka lite. Det smakar aldrig gott, men nyfkenheten tar överhand med jämna mellarum. Sen sitter hon och grimaserar en stund, och tittar på allt det blöta.
Så det är väl kanske inte så konstigt att hon uppgraderat sin sovplats nu, från fruktskålen till handfatet:
Gillar
Kommentarer
-
Man kanske måste vara uppväxt utan djur för att inte tro på att djuren kan kommunicera med oss :-)
Jag tycker det känns självklart att kunna prata med katterna, nu när vi funnit oss tillrätta. Det tog ju ett tag innan nytillskotten funnit sin plats och lärt sig att vi inte försökte äta upp dem, men nu ärde som katter är mest :DKattungarna är försiktigare än salig Kajsa, gammkattas syster som gick bort för ett par år sen. När småkatterna skallar en i ansiktet, så där som de gör när de tycker om någon, så tar de inte i så mycket. Kajsa satsade allt, som en rygbytackling och skallade så hårt på näsan att ögonen tårades (hon föredrog att skalla i ansiktet). Kattungarna buffar lite försiktigt bara, och det är jag tacksam för :D
-
Härligt läsning. 👍 Är själv kattälskare med 3 fina tjejer .
-
Jag älskar katter, vill alltid ha katt. Kan jag inte ha katt flyttar jag så jag kan ha katt. Så är det med det :D
Det är inget riktigt hem utan små pälskompisar som rumlar runt och förgyller tillvaron :-)
-
Tack för din härliga beskrivning av dina katter
Jag har inga husdjur alls nu, tycker väldigt mycket om dem men vet att jag inte kan lägga den tid på dem som de behöver. Jag har haft både katter och hundar, älskar dem alla 
-
Jo, men det är ju klokt att avstå om du inte har tiden de har rätt till. Förstår dilemmat där, jag skulle nog bli förkrossad om jag blev tvungen att välja bort katterna. Men om det vore bäst för katterna så... Men ush vilken tanke! Jag är tacksam för att jag slipper fatta det beslutet, djupt tacksam!
-
Jag brukade leka kurragömma med en av mina nu bortgånga kissar. Jag sprang iväg och gömde mig bakom ett hörn eller nåt och kom efter och hittade mig, ibland sprang hon iväg och gömde sig där jag lätt kunde hitta henne, typ bakom ett stolsben :)
Nu mer har hennes bror ensamrätt på laserpekare, det räcker med att jag petar på den så hör han och kommer springande och ser uppmanande på mig. Måste stänga in honom om jag vill att hans mamma ska aktivera sig ;D
-
Awww vad charmigt! :D
De är ju för söta, de små
-
Mmmmm vad mysigt ni har det!
Jag är helt övertygad om att min hund kan en massa ord. Vi pratar mycket med den och det vet vad vi säger om vi säger det på rätt sätt. Om vi inte skall gå ut måste vi låta bli att använda det ordet för annars kommer hunden sättande och går till dörren.
De är underbara våra fyrfotade vänner!
-
Håller med dig Tita, de är underbara :-)
Det är en förmån att få vara sambo med en hund eller katt :-)
-
Mina tre är halvlånghåriga och det kräver en del pälsvård. Två av dem älskar borste och kam...medan de tredje ( 50% perser) hatar att kammas. Borsten går okej runt halsen...men oftast får vi klippa bort tovorna. Hon är den som verkligen har en besvärlig päls...så vi har haft våra duster innan vi valde "saxmetoden "😬 Som tur är finns det att ta av.... 😉
Ps Hon ses på min profilbild. Heter Elsa och är 10 år. Kom till oss som 2,5 -åring och bodde i diskhon första tiden !! Spotta och fräste åt de andra. Är den som bestämmer än.😄 Ds
Logga in för att skriva en kommentar.