Lever
Det är intressant det där med lever, hur det delar folk i två läger. Antingen älskar man det eller så vägrar man äta det, men jag har nog aldrig träffat någon som inte haft ganska starka åsikter om lever, och om inälvsmat över huvudtaget. Levergryta föredrar jag att göra på ungnötslever, som är mildare i smaken än nötlever. Men min gräns för leverätande går vid att gräddstuva den, använda den i en ragu eller göra gryta med bacon av den.
Nu när jag läst på lite, och fått mer fakta, är jag ganska säker på att det är något vajsing med sköldkörteln eller något som påverkar den (binjurarna?). Vad det är får läkaren reda ut, jag bara vet att det är något nu. Efter att ha snokat runt inser jag att det kan finnas mer som påverkar, det måste inte vara fel på sköldkörteln för att den ska fungera dåligt. Det finns andra saker som kan fela, som i sin tur sätter krokben för hormonproduktionen. Men allt sådant reder säkert läkaren ut, hon tog ett batteri tester och vet säkert vad hon ska titta efter. Det är hon som har utbildningen, inte jag :-)
Under de senaste dygnen har jag tagit stickprov på min temperatur, ifall hon skulle vara intresserad. Nån ledtråd kan det kanske ge? Om inte annat kan det bidra till att ge en helhetsbild. Morgontemperatuen ligger alltid på 35,3C°, exakt, och det högasta jag mätt upp är 35,9C° direkt efter måltid på kvällen, framför TV:N och under en filt. Det är 25C° inomhus för det mesta, när vi inte vädrar förstås.
Det är ganska givet att jag inte tränar undertiden jag väntar på att få veta vad som är fel. Inte för att jag har någon lust att träna heller, jag sover 10-12 timmar om jag får och vaknar trött. Det kan ta hela dagen innan jag kvicknar till och börjar känna mig som människa.
Levergryta idag, blodpudding imorgon, Blutsaft de dagar jag vet med mig att jag äter lite mindre järnhaltigt än vanligt och Gerimax Multi plus Ginseng dagligen. Det saknas inte järn i kosten i alla fall, så om järnvärdet suger beror det inte på att jag inte äter det. Tvärt om, vissa dagar ligger jag på ett par hundra procent mer än RDI. Den övre tolererbara gränsen, UL, ligger på 60mg/dag (400% av RDI).
Det är bara att vänta. Det som jag är så bra på... *suck*
Kommentarer
-
Jobbigt för dig att vänta det gör jag med på mina prover som ännu inte är helt korrekta man blir bara så trött om man inte har tålamod och det har inte jag. Vill helst ha reda på allt direkt nu på momangen. Hoppas dom kommer fram till vad det är och att du får hjälp.
Förresten det här med lever det älskar jag och njure men allt annat i inälvsmat gillar jag inte. Men jag gör även jag en gryta med kapris och bacon och den blir jättegot o kör ofta med kycklinglever den tycke jag är god.
-
Det är väntan som är värst tror jag. Nu när jag bestämt mig för att jag inte kan träna mig igenom tröttheten, utan kanske måste söka hjälp ändå, så vill jag ju veta och ha hjälp nu!
Njure har jag aldrig vågat mig på faktiskt, jag är lite feg när det gäller invälvsmat faktiskt :-)
-
Jo jag håller med dig väntan är värst. Njure fick vi alltid hos min mormor hon gjorde små krustader med njurstuvning och det var väldigt gott själv lagar jag inte till njure.
-
Lever är gott, malen lever biff med potatismos...mmmm underbart. Oftast köper jag unglever och gör stekta leverskivor, gubben vill ha dem hårt stekta det vill inte jag. Det går ju att fixa, sen vill vi ha skalad kokt potatis och en god gräddsås till, mums. Vi gör det inte så ofta. Andra inälvsmaträtter äter vi inte.
Hjärta kokar jag ibland till hunden det gillar den.
Hoppas att det reder upp sig för dig för nåt är det ju sådär brukar du inte vara😳😳 Väntan är inte lätt men du får tänka på att det skall bli ordentligt gjort nu då du är igång.
Sköt om dig!
-
Hejsan,
har läst ditt tidigare inlägg om ev sköldis situation och såg att Paloma såg till att du fick länkar till nyttig information.
Bra att du har läst in dig på både binjurar och sköldis! Jag skulle dock å det bestämdaste råda dig från att inte lägga detta i din läkares händer. Jag blev diagnostiserad för hypo 15 år sedan (med ett TSH på 120 och det är den enda diagnos jag har). Varit remitterad tre gånger till endo bl.a. utredd på smärtklinik och är nu inne på min femte allmänläkare på vc. Ingen av dem har velat, tyckt det har varit vettigt att föra en disskution om eller ta prover på hormoner trots att jag uppvisat klara symptom. Tillväxt-, östrogen-, progesteron eller kortisol ingår inte som standard vid hypo. Det är upp till dig att ta reda på vilket batteri av prover din läkare tagit och varför, fråga allt du bara kan. Det finns till exempel inte någon diagnos inom svensk sjukvård som heter binjureinsuffiens/binjureutmattning, den finns inom funktional medicin.
Kanske har du tur och har en specialist in allmänmedicin men om inte innehåller läkarutbildningen väldigt lite kunskap om hypo. Detta kan jag påstå då jag spelat i band med utbildare inom området endokrinolog på medicin utbildningen tillika överläkare på endokrinologen, samt flertalet numera färdigutbildade läkarvänner som jag haft samtal med om vad de fått lära sig.
Nu vet jag hur tufft det kan vara att hålla sig informerad och att komma ihåg det man tagit in när man bara känner sig slut hela tiden. Mitt bästa tips är att skriva ner det nya du lär dig, alla symptom du upplever då de kan vara svåra att komma ihåg samt att kräva kortisoltest, precis som Paloma skrev.
Syftet är inte alls att skrämmas utan att uppmuntra dig till att vara stark och att inte lägga för mycket tillit till läkarutbildningen vad gäller hypo. Men oxå att ta det ett steg i taget så klart. Kanske är det *bara* blodvärdena som spökar!
Kommer att följa med hur det går för dig.
Vänliga hälsningar
/ Kanylia
-
aregnisw, det kanske bara är namnet som stör mig "njure". Jag bara tänker att det ska smaka urin!
Tita, jag har aldrig klarat stekta skivor lever tyvärr men i gryta i olika fasoner är lever finemang! Jag läste nånstans att hjärtat ska vara en delikatess, men jag har verkligen ingen lust att prova. Varken det eller hjärna, faktiskt även om det ska vara delikatesser enligt finkockarna
Hejsan Kanylia, jag blir inte ett dugg skrämd, du pratar med en som har faktasökande, källkritik och intervjusituationer som yrke sedan snart 25 år. Hålla sig informerad, uppdaterad och analysera fakta har jag gjort sen jag började som journalist. Grävande journalistik bekymrar mig inte, det är när det åtföljs av en massa elaka nålar jag blir nervös, jag är spruträdd som få!
Läkaren jag har är specialist inom allmänmedicin, och med tanke på att det finns åtminstone sju andra diagnoser som skulle kunna passa på mina symptom (kanske t om fler, om jag letar lite mer?) känns det bäst att låta henne leda sökandet, initialt.
Skulle det visa sig så småningom att hon går i cirklar får jag väl bråka på henne då, men jag tänker inte börja med att bråka innan jag vet om hon tänker gå i cirklar eller ej
Fast jag förstår dig till 100% om du inte har så mycket förtroende för vården mtp att de inte verkat ta dig på allvar, kanske ens nu? Det är inte roligt att bli bollad som en het potatis mellan läkarna, så jag hoppas att jag slipper vara med om det, om inte annat för att jag avskyr att behöva dra alltihop från början med en ny, som då måste sätta sig in i situationen från början.
Det är lömskt, för jag är vid närmare eftertanke osäker på hur länge jag varit frusen och trött. Just nu känns det som "evigheter" men det kan ju inte stämma. En hastig grävning i träningsdagboken ger lite vinkar om att jag haft mer eller mindre problem med orken i åtminstone 2,5-3 år, men envisats med att det går att träna sig ur, och det vet ju ni lika väl som jag att det inte går om det är hormonellt betingat. Men försöka går ju, tänkte jag (tjurskallig som jag är)
-
Med tanke på att du redan hade lite höga värde på TSH tidigare, kan det ha blivit sämre nu. Snart får du svar
-
Sant Paloma, det är bara att vänta. Antagligen är det ingen idé att jag gräver mer i det för tillfället. Antingen har värdena blivit bättre eller sämre, oavsett vilket är det inget jag kan göra något åt nu.
Fast jag kan ju inte riktigt låta bli att fundera, och grubbla.
-
Om man ska mala lever och göra biff av det, ska man ha något mer i smeten då typ ströbröd eller annat kött för konsistensens skull? Blev lite sugen att testa nu när ni pratar mat :D
-
Gott att läsa LadyG! och helt rätt så, ingen idé att tjafsa om det inte finns någon anledning.
Fantastiskt att du har en träningsdagbok som du fört i flera år redan, en tillgång vid ett tillfälle som detta. Känner väl igen tanken och handlingen om att träna sig ur trötthet, log igenkännande åt den kommentaren och åt tjurskalligheten ;)
Hoppas du får en skön dag. / K
-
Tack detsamma Kanylia, jag hoppas du får en underbar dag :-)
Träningsdagboken sträcker sig tillbaka till 2006 så det finns en hel del data att gräva i, jag kan se att det började hända (negativa) saker 2013. Samma år som jag drabbades av Sudden Deafness på höger öra och fick massiva doser kortison för att häva dövheten. Det är 50/50 chans att det fungerar, och jag hade tur. Bara lite tinnitus kvar.
-
När får du svar på dina prover? Hoppas du vid det här laget har fått lugnande besked.
-
Det får jag inte förrän på onsdag nästa vecka tyvärr, så det blir en lång väntan.
-
Du blandar malen lever ungefär som då du gör köttfärs. Jag lägger aldrig ströbröd men 2 ägg på ca 350 gr malen lever och riktig ovispad vispgrädde sen i med kryddor efter behag. Jag gillar vitpeppar. Stek dem i en blinipanna eller en plättlagg för degen skall vara ganska lös.
Det är himmelskt gott med potatismos och gräddsås.
Logga in för att skriva en kommentar.