LadyG tar nya tag!

16:8 5999080

Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.

2 juni 2013 17:46

Lite bilder

Jag sprang lite för bra för älskling, han hann inte med att plåta så mycket som han hade velat den stackaren. Men jag kan glädja mig åt några bilder som minne från en storslagen junidag:

Kommentarer

2 juni 2013 18:30

rosnas

Fina bilder och kul med minne från loppet, du ser förvånansvärt pigg ut. kram.
2 juni 2013 18:32

LadyG

Tack, just då var jag mest euforisk och överlycklig. Tröttheten kom senare, när jag fått bada och fick riktig mat i magen :-)
2 juni 2013 19:25

perjoh

Han fokuserade på andra läckerbitar i väntan på dig, och så sprang du snabbare än du tänkt dig. ;-) Det är jättesvårt att urskilja även sina närmaste och käraste i strömmen av människor som passerar, ibland blir det en överraskning vad man fått med på bilderna när man sätter sig ned vid datorn. Någon gång för ett par år sedan fick jag med dig bland bilderna jag tog när jag försökte hitta min älskling.
2 juni 2013 19:33

Astie

Grymt bra jobbat! =) Och vilket lyckligt leende! :D
2 juni 2013 19:33

LadyG

Lite oroväckande att hitta bilder på marathoneliten i kameran då ;-) Det är svårt till och med när man bestämt mötesplats, just Lindarängsvägen där två av bilderna är tagna, är väldigt folktom annars så där ser jag honom och kan tjoa så han ser mig (vilket får alla runt i kring att titta storögt, "Vad skriker hon för?") men annars är det jättesvårt. Käresta springer också? Då vet du det mesta om hur knöligt det kan vara att få syn på sina nära och kära i vimlet. Men när man får syn på familjen är tröttheten borta, en liten stund i alla fall! Den där vinken, leendet och peppen är så otroligt viktig! Man kan springa flera kilometer bara för ett leende och kämpar extra hårt bara för det. Jag tror inte alla anhöriga riktigt förstår hur viktiga de är ibland, trots att maratonlöparna försöker förklara :-)
3 juni 2013 08:05

Johan

Härliga bilder med mycket glädje, bra jobbat!!
3 juni 2013 08:27

Sosolita

Åh man riktigt ser hur det lyser om dig !! Mäktigt
3 juni 2013 09:47

Tellemor

Du är fantastiskt duktig!!
3 juni 2013 10:21

LadyG

Tack snälla, jag ler fortfarande nästan lika mycket faktiskt. Komma under 4:30:00 var en dröm, en jag kanske skulle klara i framtiden ju. Vad förvånad jag blev av att upptäcka att framtiden är nu :-)

Logga in för att skriva en kommentar.