Livet rullar på

Paula har helt lämnat barnmaten bakom sig inser jag. Det var evigheter sedan hon fick sådan, någon gång i somras tror jag. Sist jag försökte ge henne burkmat spottade hon ut den och såg besviken ut. Jag försökte inte igen. Igår när vi åt middag åt hon samma sak som vi, ungsrostade rotsaker med renskuren fläskkotlett - de kallar den fläskytterfilé, men jag har lärt mig på sistone att det är samma styckdetalj som kotlett. Bara styckad annorlunda, och med ett flådigare namn.

När jag gjorde wallenbergare följde jag Tore Wretmans recept så gott jag kunde och jag måste erkänna att det var ett väldigt bra recept. Det verkade alla tycka, inklusive Paula. Hon påtade lite i den pressade potatisen men eftersom den inte följer med på gaffel lika villigt satsade hon på biffen och ärtorna istället. Jag får inte hjälpa henne så ofta nu för tiden, hon vill själv.

Paula gillar mat som smakar något, kryddigare grejer än barnmaten. Chili, vitlök och såna saker. Ingefära om det inte är för mycket på en gång. Ost, om den är stark. Feta, ädelost. Bröd är ett sätt att få i sig ost eller leverpastej, hon slickar i sig pålägg och smör och använder brödet som leksak. Samma sak med pizza, själva botten är något man lägger det goda på men man äter den inte i hennes värld. Hon gillar kycklingpizza med curry och sånt, precis som sin storasyster.

Lillskruttan var på sitt första besök hos tandvården härom dagen. Barnet äter ju inget godis, dricker vatten när hon är törstig och utsätts generellt sett för väldigt lite socker så det var inte så mycket att prata om där. Hon fick en tandborste som åkte in i munnen, och för att vara 15 månader tycker jag det är riktigt bra jobbat bara att få in rätt ände av tandborsten i munnen. 

Paula uppskattade inte att behöva visa upp sina fina gaddar, hon har nu fem stycken att bita tag med, men irritationen går över ganska fort med henne. Hon är lika lättdistraherad som katterna ungefär, bara man vet hur man ska göra.

I natt låg hon och pladdrade och sjöng igen men jag var för trött för att reagera, men maken den stackaren vaknar för minsta lilla och har alltid gjort. Jag ska bädda i gästrummet så han får smyga dit och sova om Paula gör sig omöjlig, sångstunder är kul men inte klockan 4 på morgonen. 

Hon var jätteförtjust i att hjälpa mamma gräva runt i pallkragarna efter de sista potatisarna och vända runt på jorden. Sommaren som gick förstörde mycket, men King Edvarden växte till sig lite på slutet när det började regna. Men det var för lite och för sent, mer än ett par kok blir det inte. Morötterna däremot verkar ha haft det bra, de tyckte tydligen om att jag glömde dem. Tur i oturen att jag valde en sen, långsam sort. Annars hade väl sommaren tagit död på dem med. Vi torkade in den sista persiljan också, man kan torka mycket i en "svamptork". 

Maken fick dessutom äran att montera fågelbordet, i vintras hittade vi inte någon bra plats som fåglarna gillade men skam den som ger sig. Vi flyttade på matningen, och höll tummarna.

Steglitsen (bilden är en genrebild på sagda fågel) har hittat till fågelmatningen. Det verkar som att vi hittade rätt plats för den till slut. Jämfört med förra året har det varit full trafik vid fröna, vi har till och med behövt fylla på - det behövde vi inte förra vintern så lite gick det åt. Småfåglarna sitter och gömmer sig i vår rhododendron och flyger upp och sätter sig på en av matarna med frön, nötter eller talgbollar och pickar lite. Mataren är så hög att katterna i området inte kan nå fåglarna och den står så till att det inte finns några bra gömställen för en katt. 

Talgoxe, blåmes och någon slags fink (bofink?) har varit där, samt nån slags tita. Entita eller talltita, jag ser inte skillnad på dem.

-3kg på 5 veckor är kanske inte så mycket att hurra för, inte jämfört med de som droppar både 7 och 8 kilo på den tiden men jag tar mått med måttbandet också och nu blir det spännande för det händer grejer. Vad jag önskar att jag hade tagit måtten redan från början, men jag glömde ju det!! Men de senaste 5 veckorna har det i alla fall blivit så här:

Bystvidd -4 cm (12cm kvar) 
Midja -5 cm (11cm kvar)
Rumpa -2 cm (15cm kvar)
Lår -2 cm (7cm kvar)

Siffrorna inom parentes är hur många centimeter jag har kvar innan jag är tillbaka där jag var förut. Då vägde jag i och för sig 62-63kg, om jag kikar på siffrorna för när jag låg runt 65kg istället har jag inte riktigt lika långt kvar, 9 cm kvar på bysten, 9 cm kvar i midjan, 12 cm på rumpan och 6 cm på låren.

Om vikten och centimetrarna har med varandra att göra, och det har de ju till viss del, så har jag åtminstone 3-4 månader till framför mig innan jag är i mål, om jag sätter fart nu. Om jag slutar förhala. För det gör jag, ursäkterna är många men resultatet blir att jag inte kommer dit jag vill, inte så snabbt som jag skulle kunna.

I mars skulle jag kunna vara där jag vill vara.

Om jag börjar nu.

Nu.