Lördag
Valde vilodag igår, delvis för att jag började tänka att jag skulle vilja träna löpning idag lördag. Ska jag kunna hålla någon form av kvalité på träningen behövs vilan också.
Jag är inte i den formen att jag kan träna 6-7 pass blandad träning i veckan utan att rycka på axlarna, jag får välja vad kroppen ska orka med.
Än så länge.
Ju mindre övervikt jag behöver släpa runt på, ju fler roliga saker orkar jag göra.
Imorgon är det dags att mäta och väga vad jag åstadkommit den senaste veckan. Tänk om det inte hänt nånting sedan sist? Eller ännu hemskare, tänk om alla siffror pekar uppåt?
Nu tror jag inte det, inte på riktigt, men oron finns ju där ändå.
Därför blev jag lite glad när maken kramade mig och tyckte att jag kändes mindre. Jag har tänkt det samma idag. Jag känner mig annorlunda.
Vi var rörade överens om att det kan vara önsketänkande, vi vet båda hur hårt jag kämpat denna vecka, men jag blev glad ändå.
För det han sa bekräftade mig, bekräftade mina ansträgningar.
Om löpningen går bra idag kanske jag förlägger ett styrkepass till imorgon eftermiddag. Då har jag fått med både tre pass löpning och två pass styrka på en vecka. Precis som jag önskade.
Allt handlar om att lyssna på kroppen. Dag för dag.
Inte när den pratar mat, min kropp vet inte ett skit om det. Den vill bara ha, ha, och ha. Den kan ibland inte ens skilja hunger och törst åt, den bara signalerar "vill ha" och låter mig gissa själv. 
Ofta vet kroppen inte att den behöver saker förrän det råder brist, och oftast är det VC som upptäcker sådant. Det kan vara värt att minnas när jag ligger på 800kcal/dygn. Enomdagen eller Mitt Val, eller något i den stilen får jag komplettera med när jag går över på mer mat och mindre pulver.
Pulverkuren har ju den fördelen att den är komplett. Det är när jag ska börja fasa in mat det kan bli besvärligt.
Men när det gäller träning är det annorlunda. Där är nyanserna fler.
Musklerna kan signalera att "detta är jobbigt, men det fungerar så länge du behöver det". Eller att "detta är så jobbigt att det inte håller i evighet, men gasa på du om vi är framme snart". Eller "Du detta grejar vi bara några steg, till!" 
Jag vet inte om det är så att signalsystemen utvecklats olika för att vi en gång i tiden var jägare och samlare, vi jagade genom att matta ut djuret. Vi kunde springa, länge länge på savannen, tills bocken eller hinden inte orkade fly mer. Vi utvecklades till evighetsmaskiner. Det är från våra savannjagande förfäder vi utvecklat vår förmåga att svettas som vi gör, över hela kroppen.
För att inte överanstränga oss i jakten på det värdefulla bytet måste vi ha extremt välutvecklade kontrollmekanismer och signaler för när det är nog, när det är lagom, när det finns mer att hämta.
Att läsa sig springa marathon handlar om att lära sig lyssna på signalerna.
Jag hade önskat att kroppen var lika bra på mat. Men min är det då i alla fall inte.
Där får jag använda matdagbok, våg, logik och siffror. För lyssnar jag till kroppens sirensång sitter jag snart i soffan igen med något jag inte borde äta, och så tappar jag minsann inga kilo.
Ha en fortsatt trevlig helg allesammans.
Imorgon hoppas jag att jag kan komma in här med ett leende.
Gillar
Kommentarer
-
Tack mdd6h7g3, jag hoppas verkligen att du har rätt 👍😀
-
Med den träningen och maten kommer du få jättebra resultat, men det kan också ge rätt resultat nästa vecka.
-
Nira74, jag hoppas att du har rätt 👍
-
Ja jag håller med, det är verkligen krut i dig du ger dig aldrig☺️👍
Fattar inte var du tar dina krafter ifrån!!
-
Tack Tita! Jag tar ett steg i taget, och håller tummarna för det mesta 😆
Logga in för att skriva en kommentar.