Lokalsinnet rycker ut
Igår stålande solen, så jag skulle ge mig ut på en runda hade jag tänkt. Planen var 8-10km, kanske 12 om vädret var riktigt fint. För att inte bli stressad av klockan startade jag den bara, sen bytte jag skärm till tid på dygnet så jag inte skulle se mer av hur långt eller länge jag sprungit och sen gav jag mig av. Kom ganska omgående på att jag inte ville springa några av mina vanliga rundor, jag ville utforska lite. Sån tur att jag hade ryggan då, med vatten och telefon.
Tassade fram en stund och kom efter vad som kändes som 5km (11 i verkligheten) till en rondell jag kände igen, trodde jag och vek av åt ett helt annat håll än det jag borde. Så fortsatte jag en stund tills jag kom till Grimsta på något märkligt vis. Där fick jag för mig att jag ville ta reda på vart spåren börjar, så jagh bad om vägledning av en äldre herre med hund. Nog hittade jag spåren alltid. Följde dem till där de slutade, det visade sig att jag klivit på spåret några hundra meter från starten bara, och vikit av åt fel håll. Men det var makalöst vackert i skogen, så jag klagade inte.
Bild: I Grimstaskogen finns det många vackra stickar att utforska, hit måste jag komma fler gånger.
Så, det blev en lång runda i skogen också för att hitta skyltarna. Nu vet jag var de är däremot, och jag har sprungit fler varv runt Grimsta än jag tycker är roligt :-)
När jag passerade samma rondell för vilken gång i ordningen det nu var insåg jag att jag var vilse och ringde mitt livs kärlek. Eftersom jag har en Garmin 920XT kan jag låta den prata ihop sig med telefonen och skicka min position i realtid, så gott som, till utvalda mottagare. På så vis kan han se var jag är, jag tror även klockan skickar med puls och allt annat, men det viktigaste är positionen. Han dirigerade mig hem, jag insåg senare att det hade varit bra om jag hade haft en kompass med mig (den hängde i hallen) eftersom jag inte ens visste vilket väderstreck jag var på väg åt.
Bild: Falnande ljus över Grimsta, dags att börja försöka hitta hem. Lättare sagt än gjort visade det sig.
I det läget blir instruktionen "norrut på kirunagatan" kryptisk, så jag fick börja röra mig i en riktning och se om han protesterade helt enkelt. Tack vare släpningen, min position redovisades inte i realtid utan så gott som realtid så hann jag manövrera fortare än jag fick instruktioner, så tillslut stannade jag och stod still tills älskling kom på ett sätt att förmedla vartåt jag skulle; han startade Google Earth och beskrev miljön jag borde se!
Vid det här laget fick jag också veta att jag varit ute i över 3 timmar, jag anade väl det eftersom jag började bli lite mör i aktern i och för sig :-)
Men jag kollade aldrig klockan när jag gav mig ut, så jag visste faktiskt inte hur länge jag sprungit ens närt jag såg att klockan var 19.
Jag blev väldigt glad när jag äntligen kände igen mig, senaste jag sprang i den regionen var en vinter med dottern så jag var inte hundra uppmärksam. För mycket länge sedan scoutade älskling och jag en ny runda att löpa och då var vi också i de där trakterna, men det var också länge sedan och fel årstid. Navigation för mig är extremt synbaserat, och det är för stor skillnad på världen mellan sommar och vinter för att jag ska hitta hur som helst när snön fallit. När mina landmärken täckts av snö är det mycket svårare att hitta, och omvänt om jag lärt mig hitta en runda på vintern med snö kan det ta väldigt lång tid för mig att lära mig hitta när det är snöfritt.
Så jag är inte förvånad att jag sprang fel i flera timmar och vimsade. Det blev nästan fyra timmars löpning tillslut, och det var först när jag kom hem som jag kände hur trött jag var. Och nöjd, ska tilläggas.
Men om man bara stoppat i sig en liten kvarg (ca 150kcal per bägare) innan är det inte mycket till uppladdning, och det gick det med. Jag trodde ju att jag skulle vara ute en timma, en och en halv max. Sen skulle jag bada och äta riktig mat, avsikten var inte att springa långpass på så där lite.
Det gick inte speciellt fort, jag stoppade inte klockan vid rödljusen eller när jag stod och pratade i telefon men det är fortfarande en lång tid i rörelse och det är det som är det viktiga. Plus att jag hade väldigt kul, fram tills jag faktiskt försökte att hitta Vällingby och inte lyckades - två gånger! Då blev jag frustrerad :-)
Gillar
Kommentarer
-
Ja, det blev ju ett riktigt äventyr av det hela
-
Ja, det blev lite mer äventyr än jag hade räknat med en tisdageftermiddag :D
-
IÄr ganska säker på att i fortsättningen kommer kompassen att alltid ligga i ryggans lilla ficka, plus lite nödproviant
-
hahaha jag är sååå busted!!! Jag la ner den direkt när jag kom hem tillsammans med en snickers! :D
-
Ha ha, du kan få prata ihop dig med min son. Han och hans klasskamrater gick också vilse i Grimsta när de skulle tillbaka till skolan (Beckomberga). Eller de kanske inte ville tillbaka till skolan
.?. -
Det är förskräckligt mycket stigar i Grimsta så det förvånar mig inte att man kan gå fel där, även med välfungerande lokalsinne :-)
Logga in för att skriva en kommentar.