Måndag igen då...
Jösses så fort den här månaden gått egentligen, och så sakta. Äldsta dottern for hem idag efter att ha jobbat hela sommaren på ett äldreboende i närheten. Det är så tomt utan henne, jag hade vant mig vid att ha henne här och gå och småträtas lite. Vi är ganska lika, lika principfasta också vilket kan leda till lite krakel, men som jag sa om saken till mannen när vi vände hemåt från tåget: "Vi är familj. Om man aldrig bråkar om något är man bara ytligt bekanta."
Tiden går så supersakta i ett annat avseende, Lille Skutt är så bekväm och belåten och visar inga tecken på att vilja vara med och se stora vida världen än. Igår hade varit lämpligt, då var vi ändå i Eksjö på flygdagen och tittade på uppvisningarna. Vi befann oss bokstavligen 50 meter från en ambulans hela tiden 
På torsdag kommer yngsta dottern hem och stannar över en helg, så lite får jag rå om henne också. Jag har redan börjat planera in maträtter jag vet att hon gillar och håller tummarna för att vi kan hitta på något roligt också. Lite väderberoende är det ju tyvärr om man t ex ska åka och bada, badplatsen är jättefin men det är nog bara jag som tycker vattnet är skönt. Grilla lika så, eller spela krocket. I värsta fall får vi väl sitta inne och spela Monopol 
Apropå fötter, jag förstår inte riktigt vad mina håller på med. När de var här och fällde lönnen svullnade mina fötter till oanade proportioner, så pass att det gjorde lite ont. Då gick jag omkring och städade lite, men gjorde i övrigt inget dramatiskt egentligen, inget som inte vem som helst gör under en dag. Under flygdagen gick jag över 6km under dagen, stod i timtal och glodde på flygplan som flög (oftas upp och ner eller på något annat vis som inte var rakt fram med nosen först) innan vi slutligen kom hem. Förvisso svullnade fötterna då med, men inte alls lika mycket och framför allt gjorde de inte ont.
Nånstans hade det ju varit logiskt om det hade varit tvärt om, att fötterna toksvullnar av en för mig ovanligt lång promenad men det händer inget särskilt när man pysslar vardagligt.
Att jag var trött i ryggen båda dagarna är inget jag inte förstår. Jag försöker respektera mina stackars ryggmuskler och inte göra allt för mycket framåtlutad, så att min tunga mage drar i korsryggen men försök få på er skorna utan att böja ryggen. (Det går, har jag listat ut, om man drar upp foten bakåt så man når foten bakom sig s a s, men man ska vara ganska stadig och ha god balans för att kunna stå så och krångla på sig skorna utan att stå på öronen.)
Stackars mannen i huset blir väckt på småtimmarna, jag rår i och för sig inte för att jag snarkar så det dånar (slemhinnorna är precis som fötterna ganska svullna) men jag tycker synd om honom ändå. Nu vet jag att svullnaden går över när anledningen flyttat till egen säng, så det är ett övergående problem men ändå...
Jag har spanat på en joggingvagn, dem kan man inte använda förrän bebis är cirka 6 månader om man inte köper till en speciell insats för 0-6 månader, men det skulle sammanfalla så fint med när det börjar bli dags att jogga lite stillsamt så varför inte en joggingvagn tänker jag.
Men jag vet inte vilket typ jag borde satsa på, jag är inne lite på en Thule Chariot Sport, då skulle det bli åka av för Lille Skutt, men det är en ganska dyr sak. Beroende på hur extrapriser och rabatter faller, nånstans mellan 10 och 12 000. Den har broms t ex, vilket många billigare vagnar saknar. Om man springer i nerförsbacke vill man ha handbroms, särskilt om Lille Skutt väger mer än ett par mjölkpaket i vagnen.
Jag behöver tänka över saken, som tur är har jag tid på mig än så länge 
Fast visst känns det intuitivt som att det vore något både mor och junior skulle uppskatta, även om plånboken snyftar lite...
Man lever bara en gång.
Gillar
Kommentarer
-
Hoppas Lille Skutt snart kommer, så du slipper svullna fötter och nästäppa. Jag var precis likadan, näsan var igentäppt halva graviditeten.
Fötterna var så svullna när vi skulle till BB så jag fick låna mannens trätofflor storlek 44, det pinsamma var när barnmorskan undrade om hon kunde ställa ner mina tofflor under sängen. Den andra barnmoskan hade nämligen lagt dom på mina ben i sängen när hon puttade mig i sjukhussängen.
Jag som " bara " hade 39:or skämdes över dessa jättetofflor, och jag hann aldig säga att dom inte var mina innan nästa värk.
Det är lite roligt när jag tänker på det nu, men då tyckte jag det var pinsamt
-
Tur att du kan le åt det nu i alla fall, just där och då kanske det inte var lika skoj
Det är rätt jobbigt när svullnaden slår till som mest, det kommer och går utan någon egentlig orsak (som jag kan urskilja iaf). Det låter som att jag är småförkyld nästan men det är jag ju inte.
Tack och lov har jag sandaler jag kan ställa om med kardborreband, så de blir bredare och rymligare, men det blir rätt opraktiskt om det regnar. Fast det är det enda jag får plats i nu, så det är bara att se glad ut och vara tacksam för att hormonerna gör mig varm som en bakugn
-
Tur att jag har kläder med frikostigt mycket resår och knyt, jag vet ju inte vilken storlek jag kommer att vara efteråt! Tänk så pinsamt om jag bara får med mig kläder som ramlar av!!
-
Stödstrumpor är skönt faktiskt ! Inte så tråkiga som det låter, finns på nätet, (snabb leverans...
) -
Jo, om jag inte vore så varm att jag kokar redan hade jag nog övervägt det, men jag är nog hellre svullen än ännu varmare tror jag
Logga in för att skriva en kommentar.