Madonna

Jag kan inte låta bli att låta mig imponeras av hur Madonna envist vägrar låta sig fackindelas, sorteras eller etiketteras. Hon är över 50 och vägrar bli gammal och vägrar stagnera. Men det är en sak som stör mig, och det är inte Madonna. Det är recensenterna, journalisterna och "musikälskarna" (de så kallade "fansen" - med såna beundrare behöver man inga fiender). De är så skenheliga att man kan spy åt dem, för där Dylan, Jagger, Springsteen och Iggy "återvänder till sina rötter" kallas Madonna för desperat och där gubbarna "är rockikoner" när de porrar sig kallas (inte bara Madonna för den delen) kvinliga artister nedsättande epitet som antyder att kvinnors sexualitet inte är välkommen om kvinnan i fråga är för "gammal". "Gammal" i musiksammanhang är en kvart äldre än byxmyndig, känns det som. Hur blev det så skevt, att en musiker inte får åldras, inte får visa sin sexualitet och måste uppfylla en massa sjuka kroppsideal för att musiken alls ska bedömas - bara för att det är en kvinna som är artisten? Varför detta filter? [FET]Varför bedöms kvinnornas utseende före deras musikaliska talang?[/FET] Musikbranschen måste vara en av gubbslemmens sista utposter, och jag äcklas. För unga kvinnor slussas in i branschen, de hoppas på att slå igenom och bli stora värlsstjärnor en dag. [KURSIV]Problemet[/KURSIV] är att alla de stora, de riktigt stora som Aretha Franklin, Madonna, Tina Turner, Whitney Houston eller Cher, har gått sin egen väg och inte låtit sig ledas vid näsan. De var och är starka kvinnor som byggde sin egen framgång. Gubbslemmen kom aldrig åt dem, kunde aldrig kontrollera dem. Ingen verkar bry sig nämnvärt att Keith Richards så gott som knarkar ihjäl sig, om han inte super ihjäl sig först eller omkommer i en bisarr knarkolycka. Fundera på hur en kvinnlig artist hade behandlats av medierna om hon hade gjort likadant. Ännu färre bryr sig om att Iggy Pop blottar sig, pissar på publiken och ofredar mikrofonstativet sexuellt. Carola kastade en planta på en dam på Skansen, och då blev det ett jävla liv. Gubbarna i musikbranschen kommer undan med nästan vad som helst, de ursäktas i mycket högre grad för sitt beteende ("Jamen, de är ju trots allt pojkar." - känns det igen?) än kvinnor. Dess värre känns det inte som att vi är på väg att luckra upp den ordningen heller inom en snar framtid. Fortfarande är det manliga det normala och det kvinnliga det abnormala. "Du har stake" ses som något positivt, men kallar du en person för f*tta åker du förmodligen på en propp. "Köra som ett fruntimmer" kontra "äta som en hel karl". Mönstret går igen, överallt. Inte bara i musiken. Inom filmen, inom konsten, i yrkeslivet, i litteraturen. När man sett det kan man inte ungå att stirra på det, som de där bilderna som cirkulerade i skolan som bestod av prickar. [KURSIV]Men se ett mönster och underordna sig det samma är två skilda saker. [/KURSIV]

Kommentarer

5 juli 2012 15:23

LadyG

Samma sort som styr "modeidealet" känns det som. Inte alls omöjligt. Det är nog därför jag gillar Madonna, musiken är bra men framför allt är hon en sjuhelvetes artist. Modig, egensinnig, storartad. Det är hela spektaklet s a s, showen, texterna, musiken och dansarna. Hon gör sin grej, take it or leave it.
5 juli 2012 13:00

LadyG

Ta bara en sån sak som att det i Sporten heter "Fotboll" och "Damfotboll", att vi har "handbollslandslaget" och "damhandbollslaget" och att prefixet [KURSIV]Tjej-[/KURSIV] i olika sammanhang betyder kortare, lättare eller enklare.
5 juli 2012 13:14

LadyG

Det är ett mycket djupt rotat beteende. Men det måste vara möjligt att ändra tycker jag.

Logga in för att skriva en kommentar.