Måttlighet
När man startar om träningen efter en tids uppehåll är det viktigt att man är måttlig, annars är skadorna inte långt borta. Jag har varit mer eller mindre inaktiv i tre veckor, så jag försöker verkligen vara måttfull när jag lägger på vikter på stången och när jag springer.
Istället för 30-40kg på stången i bänkpressen harvar jag runt på 20kg och istället för strax under kroppsvikten i böj kör jag på 1/3-del av kroppsvikten. Där jag inte halverat motståndet har jag minskat det ännu mer. Det tar ungefär lika många veckor att komma tillbaka som man varit frånvarande, så jag får allt stå ut med att hålla på ett par veckor till med låga vikter och öka sakta.
Vi firar inte "Halloween" i det här hushållet, däremot brukar vi gå till kyrkogården på Allahelgonaafton och tända ljus för de som inte längre är med oss. 31 oktober är det "Halloween" och 1 november Allahelgona, den förra är ett fast datum medan sen senare är rörlig och inträffar "den lördag som infaller under tiden den 31 oktober-6 november". Jag brukar få slå upp det där varenda år, det är märkligt att jag aldrig lär mig. Men vissa saker vill helt enkelt inte fastna. För andra är det sommartid/vintertid - ska man ställa fram eller bak - som inte fastnar. Sedan jag hörde uttrycket "spring forward and fall back" har jag aldrig haft bekymmer med det. Men Allhelgona, när det infaller, det fastnar inte.
Jag hade kattbesök i natt igen, båda pälstrollen kom och lade sig i min säng och knuffade effektivt över mig på fästmannen. Någon gång vid 3-tiden vaknade jag av att jag var så varm att jag kokade, då låg jag ovanpå fästmannen som sov den utmattades sömn och märkte ingenting. Kattungarna hade brett ut sig i min säng och sov så det dånade. Det kallar jag förtroende, man är trots allt väldigt utsatt när man sover. Försvarslös.
Utfodringen är numera ganska odramatisk, alla tre äter samtidigt och ute i köket utan att gräla om vem som ska ha vilken skål. Mimmi, längst till vänster, föredrar Allexis i mitten men annars verkar de komma överens hur bra som helst. Iris, som sitter längst till höger, tycker väldigt mycket om Mimmi och är lite som ett påfluget fan. Mimmi hanterar situationen som en Diva, med lätt överseende, lite snorkighet och lite fräsande och brösttoner när så krävs :-)
Mimmi och Iris hälsade på varandra igår, och den här gången hade jag kameran framme! Inget fräsande, ingen dramatik. Bara en sniff, sen gick de åt sina respektive håll och gjorde sitt.
Jag fick dessutom klappa den skygga katten Allexis en lång stund, hon hade lagt sig på bekvämt avstånd och blinkade sömnigt mot mig. Det tog jag som ett tecken att hon var lite gosig, och jag hade rätt. Hon ville bli kliad bakom öronen, i nacken, på bringan och sidan. Hon kurrar inte lika högt som sin syster, men hon njuter, det syns. Dessutom är hon mycket subtilare i sitt sätt. Medan Iris kommer fram och smörar för att bli klappad lägger sig Allexis på ett ställe där man kan nå henne, och väntar. Vill hon vara ifred lägger hon sig så hon inte syns, det finns gott om sådana sovplatser också, både höga och låga.
Vikten vet jag inte hur det går med den, jag har för mycket annat för mig för att hinna bekymra mig om den men jag kan inte tänka mig att det går annat än bra. Om inte annat skulle väl kläderna strama om det börjar gå åt fanders? :-)
Så mycket koll har jag :-)
Gillar
Kommentarer
-
Du är så klok med dina tankar om måttlighet...får lyssna lite extra på det nu när jag (kanske) äntligen ska få klartecken för att börja löpträna. :-)
-
Tack för trevlig och lärorik läsning.
Så mysigt det är med katter och katters beteende. Är det rasen Burma? Kram -
Tack Utter, jag håller tummarna för att du snart är ute i spåret igen på flygande fötter!
Tack oups, Mimmi är burma, småkatterna är sköldpaddsfärgade vildkatter :-)
Logga in för att skriva en kommentar.