Med bara lite tur...

Med bara lite tur slipper jag biverkningar helt den här gången. Vi vaccinerade oss mot TBE igår, andra sprutan, och redan första gången kände jag att det inte var speciellt allvarligt. Möjligen lite huvudvärk på kvällen, men det kan ha berott på ovädret som drog in också. Så nu hoppas jag på att biverkningarna ska hålla sig borta helt. Att kroppen ska känna igen vaccinet och inte bråka om saken. Primärt för att jag vill ut och springa idag och jag har nog med träningsvärken i benen sen igår. Jag behöver inte huvudvärk också :-) Lilljäntan (så liten man nu är när man ska fylla 17) konstaterade igår att hon tyckte om chili con carne, och gjorde tillägget som fick mig alldeles varm om hjärtat: "I alla fall din mamma." Plötsligt har jag två unga kvinnor i lägenheten, inte två småflickor. Ibland slår det mig hur fort det gick, hur kort tid de var små. De är självständiga unga kvinnor, och även om de fortsätter komma till mig med sina bekymmer och tankar så blir det på andra villkor nu. Samtalen liknar inte alls de sängkantssamtal vi hade när de var små. Det är ett mer vuxet samtal, eller hur jag nu ska beskriva det. En diskussion mellan vuxna. Ibland är jag säker på att tiden är relativ och att tiden i all sin mätbarhet går olika fort. Hur annars kan det vara igår som de var småflickor med rosor på klänningarna och band i håret, bus i blicken, glugg i munnen och gräsfläckar på knäna?

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.