Men rätt bra ändå
Värmen suger allt det roliga ur löpningen, det blir en kamp att alls komma ut och när jag gör det är klockan så sent att det nästan är löjligt. Då är det fortfarande ~25°C, de senaste nätterna tror jag inte det varit under 15°C en enda gång under dygnet.
Så det faktum att vi gjorde milen på under 75 minuter igår är en bedrift. Ingen av oss hade någon vidare lust att släpa sig ut, och båda trodde vi nog att vi skulle få gå hem. Men ändå höll vi ett väldigt stadigt tempo, det är inte många sekunder som skiljer snabbaste och långsammaste kilometern.
Jag får vara nöjd med det, det är inte alls länge sedan milen på under 75 var en fantasi.
Däremot ställer jag mig tvekande till att jag faktiskt kommer att klara Jönköping marathon den 18 augusti. Jag har 3 effektiva veckor kvar att leka på, 4 om jag är våghalsig och nallar av nedtrappningen. Hittills har jag fått till 3 pass som är 20km eller längre. Om jag ligger i hinner jag med 3, kanske 4 till. Samtliga skulle behöva vara 25km eller mer.
That's a tall order, som jänkarna skulle sagt.
Jag säger inte att det är omöjligt, men trippelmålet ser ut så här:
1) Komma 21km (Målsättningen, det minsta jag är nöjd med)
2) Komma till 25km (Det utökade målet, detta vore väldigt roligt)
3) Klara maran (Önskedrömmen, svårt men möjligt)
För att ha en rimlig chans att klara maran bör jag fixa 3 mil på 4 timmar, det har jag ännu inte varit i närheten av och nu börjar det bli lite ont om tid att komma dit också.
Gillar
Kommentarer
-
Du är duktig som kämpar på...jag gav ju lite upp mitt halvmaratontränande pga hästhyrandet ... men även denna värme har spelat in för att göra nåt mindre slitigt än vad schemat sagt...hade jag haft målet kvar hade jag kanske försökt kämpa på och följt schemat fram till hästen kommer..
Med tanke på att det troligen inte blir nåt halvmaraton så är jag nöjd om jag rör mig överhuvudtaget i denna värme
En fråga till dig ang löparknä...vet du om det kan ge andra symtom/annan värk än den klassiska smärtan på sidan av knäet?
-
Ja man får anpassa ambitionerna helt klart, från början hade jag definitivt högre ambitioner men allt eftersom värmen suger musten ur mig sänker jag dem. I slutänden får vi väl se om jag startar, jag har en mara till på lut i oktober så jag får fler chanser att debutera igen
Löparknä är en specifik diagnos, en inflammation i slemsäcken på utsidan av knäet, så sitter smärtan någon annanstans är jag inte så säker på att det är löparknä faktiskt. Exempelvis, om man har för stramt IT-band (som vanligtvis är orsaken till att man får löparknä) kan det ge smärtor i höften/baken men då heter det inte löparknä. Nu är jag inte vårdutbildad, men jag är ganska säker på att det i det här fallet inte förekommer refererad smärta. Åtminstone är det verkligen inte särskilt vanligt.
Men vill du vara säker borde du ta kontakt med en fysoiterapeut, som kan klämma och peta. Trycker man på bursan när den är inflammerad gör det ont, oavsett om man känner av sitt löparknä just då eller ej.
-
Tycker du är grymt duktig - och glad för din skull då du även motionerar hjärnan .
Har precis läst boken Hjärnstark av Anders Hansen , du blir inte bara snabbar i kroppen utan även i hjärnan när du springer !
-
Att du orkar i värmen
...lycka till framöver.
-
Tack 8veckor, jag gör vad jag kan. Hjärnstark är bra, den bygger på många års solid forskning. Jag skrev om det tidigare i bloggen, apropå hjärnan delvis som ett sätt att motivera mig att hålla fast vid mina då ganska nya rutiner. Det tar ju ganska lång tid innan en vana bitit sig fast, men nu när jag sprungit i över 10 år kan jag nog våga påstå att det blivit en vana. :D
Tack Bella50, det är ju det jag inte riktigt gör, jag springer sent på kvällarna eller nätterna och halvsover om dagarna
-
LadyG, jag kanske kommer ihåg helt fel, kanske förväxlar dig med någon annan men jag har funderat över om det är du som tog hand om två skrämda kattungar som blev trygga och som du skrev så mycket om förr. Var det du? Hur har det gått med de?
-
anna54, det stämmer att vi tog hand om två skrämda hittekatter, Iris och Allexis
Iris adopterade Paula, vi får bara låna bebisen ibland men det är hennes bebis egentligen. Första halvåret vakade katten över henne varenda natt, nu sover hon i mina knäveck emellanåt också. Allexis var övertygad om att det var ett kattätande monster vi dragit hem, men har nu kommit underfund med att bebisen bara har en tand och kan nätt och jämt krypa - så gissa vem som svassar precis utanför räckhåll och vet exakt var hon sätter tassarna den lilla retstickan.
De stortrivs i huset, och de är inte ett dugg rädda. De är inga knäkatter, inte så att de ligger i knäet men de gillar att ligga nära, tryckt mot benet. Nu i värmen håller de sig i de svalare rummen mest, det är synd om dem för de hatar att bada och blöta handdukar.
Iris, i sin favoritposition
-
Åh så fint LadyG❤
-
Lycka till LadyG tror nog du fixar det, med din vilja och mentala styrka. Kompisen har en mishandlad katt han tagit hand om i börja rymde katen när jag hälsade på. Nu morar katten åt mig om jag inte hälsar på henne och ger hen så lagom mycket kel på rättställen, man får fortfarande inte rör bakdelen, hon hade en fästing där som hennes huse inte kom åt, trode det skulle bli problem men sopade upp ändan åt mig, tog festingen fick en slik på handen, så katter är inte dumma. Är lite stolta gumman och mit hus är det enda som katten går in i, min kompis hjälpte mig med en pres katten var med, sen skulle vi fika, katten ville inte vänta så den gick runt och ropade på gumman så katten var inne före kompisen, han såg ut som en fågel holk när katten var inne före honom. Kissen är helförtjust i gumman med. Sover med huvudet på henes fot.
-
Tack!
Afkrut, ni har blivit adopterade, det inser ni va? En katt väljer sina människor, och den katten har valt er
Logga in för att skriva en kommentar.