LadyG tar nya tag!

16:8 5990749

Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.

22 augusti 2012 14:55

Muffins. Muffins?

Tog en snabb vända ut i köket för att planera middagen, men på någotvis lyckades jag inte göra det. När jag plockade bland sakerna i köket och ställde in disken fick jag syn på muffinsformarna och hux flux hade jag börjat baka muffins - jag som inte ens äter muffins??? Nå, nu är de bakade i alla fall. 20 stycken chokladöverdoserade skapelser som väger ett halvt ton styck, känns det som. Det luktar chokladfabrik i hela lägenheten och jag har fortfarande inte riktigt listat ut vad jag ska laga för middag. Sambon är glad förstås, plättar till middag igår och muffins idag. Varför jag går ner i vikt begriper jag inte, jag har inte sprungit på flera dagar och jag har inte hållit koll på kosten. Jag tänker inte beklaga mig (än) dock, jag ser rätt bra ut i mina 38:or - än så länge. Om jag går ner till ~67 ser jag ut som ett skelett i ansiktet, nyckelbenen sticker ut som galgar och jag får mörka ringar under ögonen medan rumpan fortsätter vara lika rund som alltid - så det är ingen brådska att gå ner i vikt. Tar jag mig ner till ~65 får jag lätt insjunkna kinder dessutom. Snyggt va? Men rumpan (där allt överskott sitter), den fortsätter vara rund. Ingenting biter på den, verkar det som. Jag inbillar mig att jag behöver ett tags viktstabilitet, hålla mig +-2kg från 70kg (då har ansiktet kvar lite färg och rondör fortfarande) innan jag bestämmer mig för om jag ska fortsätta. Frågan är hur lång tid kroppen vill ha innan den kan tänka sig att ta av rumpfettet istället för de ynka kinder jag har..? Jag ser ju tio år äldre ut i ansikte om jag går ner till ~67 och vid ~65 ser det ut som om jag inte fått sova på en vecka dessutom. Det vill jag ju inte, jag vill ju se frisk ut..? Just det där fenomenet, varför man ser ut som ett jäkla svältoffer när man gått ner en massa i vikt, begriper jag inte. Man kan inte bestämma vart kroppen förbränner från, det vet jag. Men ändå... *suck*

Kommentarer

22 augusti 2012 15:11

Linslusa

Du kan få mina kinder! =( På mig går fettet först från rumpan, så den är platt som en pannkaka nu och sen från benen. Sist från magen, armarna och ansiktet, det blir roliga proportioner när man ser ut som en boll på styltor. =D
22 augusti 2012 15:34

LadyG

Hade det inte varit så irriterande hade jag garvat. Det är så irriterande att fettet inte går att bestämma över, så störigt att det är just ansiktet också för det kan jag ju inte träna några muskler i som kompensation. Rumpan kan man ju trots allt träna och få till lite form på om man sliter hund, men hur tränar man kinderna? Ash jag är bara grinig. Det löser sig säkert med tiden.
22 augusti 2012 15:45

Linslusa

Jag förstår din frustration, att man har så lite kontroll över något man planerar så minutiöst. Det är nu man önskade att det gick att detaljpunktförbränna.
22 augusti 2012 15:48

LadyG

Ja, det vore inte så dumt att kunna punktförbänna lite faktiskt. Vore det inte för att jag är notoriskt rädd för att opereras skulle jag nästan överväga fettsugning/kirurgi. Men det känns inte som att det är värt riskerna, så jag får väl vänja mig.
22 augusti 2012 15:55

Tabirimiri

det tyckte min mamma att jag skulle göra en fett sugning för många år sen men hon ändra sig när hon fick veta priset.
22 augusti 2012 16:16

OneOnine

prata mer så du får lite ansiktsmuskler ;) brukade min logoped säga. känner också igen mig, undrar hur mycket man ska behöva gå ner innan just det där fettet man vill bli av med börjar användas. också funderat mycket på kirurgi, det som stoppar mig är den långa återhämtningen, att inte få träna på flera veckor, mardröm...
22 augusti 2012 16:21

LadyG

Ja det är ju nästa bekymmer, om jag någonsin kommer över rädslan så är ju nästa problem att det är dyrt och lång konvalecens. Jag kan inte ens börja tänka mig att inte få träna eller springa på veckovis, jag skulle bli fullständigt omöjlig att leva med. :-P
22 augusti 2012 16:24

LadyG

Och en sak till som stör mig något så förbannat är att om jag går ner till under 65 ser jag utsvulten ut i ansiktet (jättearslet är kvar) och går jag sen upp igen så sätter sig allt på rumpan - inte ansiktet förstås så baken blir om möjligt ännu större än förut!
22 augusti 2012 17:10

Tabirimiri

förstår det så här sa min dietist för mig för 2004 att jag kan gå ner till 60 men skulle inte vara nån vacker syn jag skulle bli för smal.
22 augusti 2012 17:15

LadyG

Jag begriper det inte, för så utmärglad såg jag inte ut när jag vägde 55kg ([KURSIV]tror [/KURSIV]jag, ska jag väl tillägga. Ingen sa nått iaf, men det kanske de inte hade gjort heller av finkänslighet eller nått) så varför viktnedgången sätter sig i fejset nu begriper jag inte. Murphys jävla lag antar jag...

Logga in för att skriva en kommentar.