Nån sorts utgångsläge
Morgonvägning, i och för sig efter att jag duschat (jag höll så när på att glömma det igen), men det får jag nog bjuda på i så fall. Det var ju förstås inte utan en viss motvillighet jag steg upp på vågen, en av de mer framträdande tankarna var "vad har jag ställt till med den här gången?" men så illa blev det nu inte.
Vågen stannade på 83,4kg och jag tror inte vikten blir kvar där speciellt länge, trots att jag inte aktivt tänker försöka gå ner i vikt.
Jag får försöka följa utvecklingen, även om jag inte är inte lika noga med den som med Paulas. Det är bra märkligt hur lätt prioriteringarna ändras.
Snodde den här tabellen från, tror jag, 1177.se eftersom jag tyckte den var så bra och tydligt uppställd. Där ser man tydligt att före 4 veckors ålder ungefär är det ganska bortkastat med mobiler och sådant, de hänger vanligtvis för långt borta och är svåra för bebisen att se. Men det går fort, rätt vad det är ser de så långt och börjar kunna fokusera och då är allt färgglatt och kontrastrikt spännande.
Även den här snodde jag nånstans ifrån, oklart vart, eftersom jag tycker om att ha lite koll och alla de där milstolparna klarar jag inte av att hålla i huvudet. Men Paula lyfter redan jättemycket på huvudet när hon letar efter bröstet, fast jag tror de menar att hon ska ligga på mage på en mjuk filt på golvet och lyfta huvudet därifrån. Det är nog lättare att lyfta huvudet om man ligger i en mjuk famn, med lagom mycket stöd överlallt. Särskilt om det gäller att knacka med ansiktet efter mat (jo, hon skallar mig i bröstet med hela ansiktet på jakt efter bröstet, att inte den där lilla näsan är helt platt!!) 
Till jul ungefär bör Paula kunna sitta med stöd, vända sig utan hjälp och är hon lika tidig som ivrig kan hon eventuellt till och med börjat krypa då!
Och skulle hon fortsätta vara tidig har vi en möbel-promenerande bebis i februari-mars. Det är inte ett dugg långt borta, om man tänker på det på det viset. Det här året, med alla första gången som ligger framför oss, riskerar att vissla förbi så fruktansvärt fort. Blinka inte, för då missar du något.
Den lilla tänkaren. Intressant sovställning, inte alls ovanligt att hon vill ligga så, som om hon ligger och filosoferar.
Jo, jag vet, hon blir två veckor gammal imorgon och det är inte alls mycket, men vart tog de där två veckorna vägen?! Det gick ju så fort. Ska det fortsätta så är hon ju redo för skolan snart...
Jag går och lägger mig väldigt tidigt om kvällarna nu för tiden, jag kan gå och lägga mig redan vid strax efter 20 om det har varit en lång dag. Maken låter mig sova, men inte Paula, så vid 7-8 på morgonen är jag uppe igen. Om man bortser från blöjbyten (det går rätt fort) och matning om nätterna så sover jag gott och väl 10 timmar åtminstone, om än upphackat i perioder om 2-3 timmar i taget. Det kan ju förklara varför jag fortfarande inte "gått in i dimman" som en del brukar uppleva att de gör.
Fast det kommer säkert, inget kan vara för evigt 
Gillar
Kommentarer
-
Så kul att få följa er o den lilla söta!😍 Njut, för som du skriver det går fort! Känns som mina föddes igår o nu är dom 15 o 17, vart har åren tagit vägen?😵
-
Ja tiden bara rasslar iväg, särskilt när man önskar att den stod lite mer still. Att inte saker bara swishade förbi.
LissaLo, det är inte omöjligt att det är Paula som står för det mesta av min viktminskning, jag bär omkring på henne och rör mig mer tack vare henne och i och med att jag ammar ökar den basala förbrukningen något. Så på sätt och vis kan man säga att hon äter upp mig
-
Så kan du säkert säga... äter upp dig... för hon har ljuvligt runda kinder.....dessutom ser det ut som om hon låtsas sova just då du fotar för hon kniper ihop ögonen.
Ta hand om er!
-
*skrattar* Maken tycker hon ser ut som dagen efter kvällen före, "Hm, var var jag igår egentligen!"
Vi kom just hem från den blötaste barnvagnspromenad jag varit med om, Paula ligger tryggt och torrt i vagnen men vi vuxna däremot droppar som dränkta katter
Men gissa om hon sover! -
Hon ser så välmående ut. 😍
Logga in för att skriva en kommentar.