LadyG tar nya tag!

16:8 5996172

Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.

15 februari 2012 21:43

Nåja...

Ska man föräta sig på något så ska det väl vara rotmos. Jag föll förstås som en fura för kålrotens sirensång, jag älskar kålrot. Smaken, knapret, doften, färgen - allt!! Jag tog en för stor portion, men det var så gott! Så jag åt, och njöt. Och nu står magen i fyra hörn förstås, det var länge sen jag drattade dit på det där viset. Men jag var så sugen på rotmos att jag saliverade medan jag lagade mat! Jag hade en plan för dagen, och den höll ju fram till middagen ungefär och tills doften av rotmoset nådde mina näsborrar. Då kände jag att jag inte orkade bry mig, nu skiter jag i det här. [FET]Ge mig mos![/FET] Säkerligen över 400g rotmos - fatta så mycket mat det är och hur mätt man blir på det! Nåja, allt löser sig med tiden. Det fanns säkert en anledning till detta [KURSIV]enorma [/KURSIV]sug efter just kålrötter får jag förmoda. Kroppen vet säkert vad det var den tyckte var så gudmoligt med kålrot.

Kommentarer

15 februari 2012 21:54

Koltrast

Under en period blev jag sugen på kålrötter titt som tätt och kunde knapra i mig dem råa i tunna skivor (kålrotscarpaccio?). Precis som du skriver tror jag också att våra kroppar vet vad de sysslar med när de kräver det ena eller det andra. Undrar bara vad det är som fattas en kålrotstörstande kropp? Och du - det finns värre saker att svulla loss på än rotmos. Geléhallon och knäckebröd, som jag gått loss på idag, till exempel...
15 februari 2012 21:56

LadyG

Intressant, vad innehåller en kålrot egentligen? Dte måste jag ta reda på..! De där man kallar jungfrubröst? Lite för söta för mig, men min far kan svänga i sig en hel påse på egen hand så de är ju uppenbarligen inte otäcka i alla fall :-)
15 februari 2012 22:05

Koltrast

Ja, ta reda på det! Jag tänker att det kanske är nåt mineral? Hm, att geléhallon kallas jungfrubröst hade jag ingen aning om, men det låter rimligt. Jag har aldrig varit någon storkonsument av godis av den typ jag brukar kalla slem- och kemikaliesnask, men ibland har nöden ingen lag. Just geléhallon har jag alltid tyckt är lite extra otäcka, inte för att de är så söta utan för att de smakar konstgjort och skumt, något jag under dagens stress- och blodsockerkarusell struntade i - det var sockret min kropp (hjärna?) ville åt.
15 februari 2012 22:09

LadyG

Jag tror jag kom på det till sist! Det är hejdlösa mängder c-vitamin och vitamin B9 i kålrot och när jag snokade i matdagboken bakåt såg jag att just de två har jag legat låg på ganska länge. Kroppen är fantastisk, den visste alldeles på egen hand vad den behövde! Före mig! De ska visst vara riktigt goda när de är färska från tillverkningen, men bara om man gillar sött som sagt. Eller om man är i behov av socker för att få upp blodsockret. Eller det är vad min godis-älskande far berättat iaf, jag är inte heller så glad i sånt godis (jag ser bara massa grismular och hästtrynen framför mig som mals ner och kluttas ut i små formar...urk!) :-)
15 februari 2012 22:30

Koltrast

Aha! C-vitamin och B9, alltså. Hm, B9 måste jag erkänna att jag har kass koll på. Under mina fjorton år som vegetarian avstod jag med självklarhet från trynen och klövar även i godisform, men nu när jag äter kött igen händer det att jag får i mig gelatin. Men visst, det är inte så lockande när man tänker närmare på vad det består av. Magen tycker inte verkligen inte om det, fast det kanske är färgämnena och sockret den protesterar mot?
15 februari 2012 22:33

Soppan

Hihi, måste bara flika in... Föreställ dig de dagarna som jag äter 700g vitkål. Framförallt då jag vägde 40 kilo och åt ett kilo vitkål - DÅ stod magen ut åt alla håll.
15 februari 2012 22:34

LadyG

Det kan vara sockret faktiskt, om jag inte missminner mig finns det en bakterie i mag- och tarmsystemet som älskar socker och biprodukten om den får för mycket stärkelserik mat eller rent socker blir gaser, eventuellt diarré och man mår allmänt tjyvens.
15 februari 2012 22:35

LadyG

OJ, jösses!! Fick du inte ont i magen?!? 700g vitkål är ju... nästan biologiskt stridsmedel ;) Jag skulle fisa ihjäl mig :-)
15 februari 2012 22:36

Soppan

Ont i form av att den tänjde och stod mig upp i halsen, men avgasmässigt har jag aldrig märkt av alla dessa mängder kål.
15 februari 2012 22:37

LadyG

Mage av stål, på gott och ont :-)

Logga in för att skriva en kommentar.